Det finns tre olika regelsystem för felparkeringar. I vägtrafikkungörelsen finns ett rent straffrättsligt förfarande som omfattar trafikfarliga parkeringar. Lag om felparkeringsavgift, felparkeringslagen, anses inte straffrättslig till sin natur utan omfattar s k offentligrättsliga parkeringar, dvs parkeringar som sker på gatumark. Lag om kontrollavgift vid olovlig parkering, kontrollavgiftslagen, omfattar den s k tomtmarksparkeringen. I lag om kommunal parkeringsövervakning finns bestämmelser om kommunala parkeringsvakter. Vidare finns bestämmelser om flyttning av fordon.
Enligt felparkeringslagen får parkeringsanmärkning meddelas av polisman eller av sådan parkeringsvakt som avses i lagen om kommunal parkeringsövervakning.
Kontrollavgiftslagen ger rätt för en markägare som upplåter ett område för parkering, t ex mot erläggande av parkeringsavgift, eller förbjuder parkering inom området att under vissa förutsättningar ta ut en kontrollavgift om ett fordon parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat.
Åklagarutredningen -90 har i sitt betänkade Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) redovisat siffror på antalet lappningar av olika slag. Under 1990 utfärdades ca 1 800 000 parkeringsanmärkningar enligt felparkeringslagen och ca 1 000 000 kontrollavgifter, varav ca 250 000 utfärdades av de kommunala parkeringsbolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Åklagarutredningen föreslår i sitt betänkande att såväl polisens som åklagarnas befattning med ärenden om felparkeringsavgift upphör och ärendena överförs till kommunerna. Åklagarutredningen menar att reglerna för handläggningen av felparkeringsavgifter så långt möjligt bör överensstämma med de regler som gäller för ärenden angående kontrollavgifter, vilka kommunerna redan i dag handlägger självständigt. Sanktionssystemet bör därför göras gemensamt för gatumarks- och tomtmarksparkering.
Ny Demokrati menar att åklagarutredningen med sitt förslag är ute på farliga vägar, särskilt om man vill upprätthålla rimliga krav på rättssäkerhet och förhindra att kommunerna gör förtjänster på hanteringen, dvs går med vinst.
Istället bör man man gå åt motsatt håll, nämligen att föra över den offentligrättsliga parkeringsövervakningen från parkeringsvakter till polisen, kvarterspoliser, vilket dels skulle medföra ökad rättssäkerhet, dels ge en betydligt rimligare omfattning i fråga om antalet parkeringsanmärkningar, dels innebära en förbättrad trafiksituation för bilisterna, dels motverka den omfattande s k okynneslappning som ju uppenbarligen syftar till att ge vinster och inkomster åt kommunen -- vars verkliga natur är ett slags straffskatt på de redan hårt prövade bilisterna.
Det kan också finnas anledning att överföra beivrandet av felparkeringar på tomtmark som upplåts av det allmänna, stat och kommun, till kvarterspolisen. För sådan polistjänst kan det vara rimligt att markägaren betalar särskild ersättning. Självfallet får polisverksamhet som innebär ingripande mot felparkerare o dyl eller annan indrivningsverksamhet som har parkerade bilar till föremål inte bedrivas i vidare omfattning än att verksamheten kan bekostas med de indrivna medlen och alltså inte medföra någon kostnad för skattebetalarna eller vinst för stat, kommun eller annat rättssubjekt. En sådan självkostnadsprincip bör gälla all parkeringsövervakning som handhas av det allmänna.
Det sagda leder till att verksamheten med kommunala parkeringsvakter, lapplisor, bör upphöra. Parkeringsövervakningen på gatumark bör föras över till polismyndigheten. Förutsättningarna för stat och kommun att köpa tjänsten parkeringsövervakning av polismyndigheten bör utredas. Det kan finnas anledning att utsträcka ett sådant utredningsuppdrag till att jämväl omfatta utbjudande av övervakningstjänsten till privata fastighets- och markägare, inklusive kommunala bostadsbolag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva behörigheten för kommunala parkeringsvakter enligt felparkeringslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvarterspoliser anförtros den offentligrättsliga parkeringsövervakningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för polis att sköta parkeringsövervakningen på tomtmark och annan mark som ägs av stat eller kommun,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för polis att sköta parkeringsövervakning åt andra rättssubjekt än stat och kommun,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det allmänna måste följa självkostnadsprincipen för parkeringsövervakningen.
Stockholm den 20 januari 1993 Ian Wachtmeister (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Richard Ulfvengren (nyd) John Bouvin (nyd) Harriet Colliander (nyd) Arne Jansson (nyd) Max Montalvo (nyd)