Den svenska lagstiftningen om parkering på tomtmark
respektive gatumark är veritabla gissel i det svenska
samhället. Dagligen stressas tiotusentals hederliga svenska
medborgare av några lagar som vi, ledamöter av Sveriges
riksdag, beslutat om i tron att vi skapat ordning och reda.
Jämför gärna!
Vad vi gjort i dessa fall är att ge kommersiella krafter fria
händer att utöva straffverkställighet över enskild person.
Och det sker på sätt som saknar motsvarighet i fall där en
person gör sig skyldig till brottslig handling. Vilken köpman
och affärsföreståndare har rätt att kräva ut en kontrollavgift
av en butikstjuv (s.k. snattare) även om denne stulit en päls
eller annan dyrbar vara ur butiken?
Nej, inte får den bestulne köpmannen göra någon
straffmätning och bötesfälla en snattare eller (riktigare
benämnt) tjuv. Det bestulna affärsföretaget får nöja sig med
att plocka de stulna varorna av tjuven och göra en
polisanmälan.
Parkeringsbolaget som domstol
Ett parkeringsbolag behöver däremot inte kalla på polis.
Parkeringsbolaget (-firman) har med riksdagens hjälp och
lagstiftning blivit såväl domstol som straffmätare och
straffverkställare.
Låt oss ta ett vanligt exempel. På en offentlig parkering
på privat tomtmark har en bil stått uppställd sex minuter
över den tid för vilket fordonsföraren betalt avgift. En s.k.
kontrollavgift föreläggs då fordonsägaren. Avgiften uppgår
till flera hundra kronor.
Rättsröta
Mängden av insändarartiklar i våra tidningar visar hur
orättvist en mängd bilister anser sig behandlade av främst
privata parkeringsbolag. Berättelserna och vittnesmålen
tyder på att parkeringslagstiftningen lett till en rättsröta i
vårt land.
I allmänhet har den drabbade bilisten ingen möjlighet att
komma undan kontrollavgiften -- även om det finns skäl till
det. För det första är dessa parkeringsbolag oftast belägna
(har sitt kontor) på annan ort och uppger där ett
telefonnummer. För det andra är dess ''telefontid''
begränsad till ett par timmar. Och då är oftast numret
upptaget.
Straffverkställande firmor
Kan detta vara rimligt i en rättsstat som Sverige? Ska inte
den enskilde medborgaren ha rätt och möjlighet att nå den
instans som med lagens stöd blivit ett slags myndighet med
straffrättsliga funktioner?
De som fått denna funktion sig tilldelad i dag är -- vad
gäller privat tomtmark -- en firma, ett handelsbolag eller ett
aktiebolag. En firma kan således utkräva straffavgifter på
flera hundra kronor därför att en kund (på parkeringen)
råkat bli försenad några minuter.
Exemplet Uddevalla
Ofta visar det sig att dessa parkeringsbolag arbetar
genom flera händer. I Uddevalla finns ett skräckexempel
mitt i stadens centrum. Där ägs marken av ett
fastighetsbolag som arrenderar ut parkeringsplatsen till en
blomsterhandlare som i sin tur anlitar ett parkeringsbolag
(aktiekapital endast 50 000 kronor) som i sin tur överlåter
avgiftskontrollen till ett annat bolag som i sin tur
samarbetar med en indrivningsbyrå som snabbt höjer
parkeringskundens straff med flera hundra kronor om
vederbörande inte betalar inom den snålt utmätta respittid
som parkeringsbolaget allena bestämmer.
Uddevallafallet är ökänt bl.a. därför att avgiften är
mycket hög, gäller hela dygnet runt och därför att
parkeringen övervakas på ett exceptionellt nitiskt sätt.
Enligt ett av bolagen i denna maffialiknande
verksamhetsfördelning har man ''en policy om maximalt
fem minuters respit'' när parkeringsavgiftstiden utgått.
Här har Sveriges riksdag hos parkeringsbolag skapat en
grupp myndighetspersoner med den extravaganta
rättigheten att förläna en parkeringssyndare fem minuters
nådatid.
Rimliga regler
Naturligtvis måste det finnas regler även för en
uthyrningsverksamhet. Men ge inte parkeringsuthyraren
samma status som en domstol! Och ge inte dessa
parkeringsuthyrare möjlighet att hålla sig undan kunder
som anser att de är felaktigt ''lappade'' på bilen och vill
komma till tals med parkeringsplatsuthyraren/bolaget.
Det minsta man kan begära i en rättsstat är faktiskt att
medborgaren ska ha en fysisk möjlighet att själv få träffa
''en beslutande befattningshavare'' i det straffverkställande
parkeringsföretaget. Och det ska rimligen ske på orten där
parkeringen är belägen.
Hos kommunen kan man ''tala ut''
De kommunala parkeringarna ger alltid den
möjligheten. Och när polisen utfärdar bötesföreläggande
vid felaktig gatuparkering kan den bötfällde gå till
polisstationen och ''tala ut''.
Hos ett privat parkeringsbolag hänvisas man till en
telefon på en avlägsen ort, dit man kan ringa under ett par
förmiddagstimmar. Oftast tutar det upptaget. Skulle det bli
svar gäller det att ha råd att betala samtalsavgiften.
Det måste bli en rimlig ändring i lagen om parkering på
tomtmark. Jag tror att regeringen delar min uppfattning om
det rättsvidriga i det system som parkeringslagstiftningen
medger -- helt vid sidan av samhällets rättsvård. Det måste
göras en rejäl översyn av parkeringslagstiftningen. Som det
är i dag kan vilken skojare som helst etablera sig i
branschen. Flera tycks ha gjort det.
Utredning snarast
Den översyn jag föreslår bör företas av en
parlamentariskt sammansatt utredning. Kommittén ska
givetvis anlita sakkunniga och experter med hög juridisk
kompetens. Utredningsarbetet bör kunna klaras av på ett år
varefter regeringen kan ordna en remissomgång på ett par
månader.
En ny lag om parkering som är förenlig med rättsstatens
hänsyn till medborgarna bör kunna träda i kraft senast vid
årsskiftet 1994/95. Till dess bör landets bilister och andra
fordonsägare noga se upp när de parkerar. I de flesta fall är
man rättslös eftersom man inte har råd och mod att låta en
felaktig kontrollavgift gå till rättslig prövning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn/utredning av
parkeringslagstiftningen.