I infrastrukturspropositionen redovisas förslag till investeringar och statliga insatser för förbättrade kommunikationer. Dessa förslag är välkomna och angelägna för att stärka regionens kommunikationer.
Norge--Vänerbanan
Norge--Vänerbanan har nu fastlagts till sin sträckning och flera etapper kan påbörjas redan under 1993. En etapputbyggnad av den s.k. Erikstadsvängen innebär en avsevärd förkortning av restiden mellan Göteborg och Oslo. Inte minst mot bakgrund av att trafiken redan sker med det nya norska ICE-tåget (BM70) för hastigheten 160 km/h. En annan omedelbar åtgärd som bör påbörjas är anpassning av banan till 160 km/h genom ombyggnad av signaler m.m.
Eftersom Norge--Vänerbanan är en av Sveriges mest belastade enkelspårbanor krävs ökad kapacitet om en utbyggd tågtrafik skall kunna ske. Det är därför angeläget att ökad kapacitet byggs ut genom ''långa mötesspår'' och/ eller dubbelspår på vissa avsnitt. Ett sådant avsnitt med ny sträckning är Trollhättan--Öxnered där kommunerna genomfört en banutredning med möjlig byggstart redan 1994.
Banverket bör därför få direktiv att prioritera en snar upprustning av Norge--Vänerbanan.
Vänertåg
Älvsborgstrafiken, trafikhuvudman i Älvsborgs län, har nyligen redovisat ett konkret förslag -- Vänertåg -- till förbättrad tågtrafik på sträckan Göteborg--Karlstad integrerat med tågtrafik på Älvsborgsbanan Uddevalla-- Herrljunga--Borås. Genom åtgärder på Norge-- Vänerbanan stärks förutsättningarna för en sådan utveckling av tågtrafiken.
Vänertåg omfattar även Älvsborgsbanan där staten slutit ett femårsavtal och trafik kommer att ske med nya motorvagnståg redan under 1994. För att denna satsning skall komma till sin fulla rätt krävs en upprustning av Älvsborgsbanan så att de nya tågens hastighetspotential kan utnyttjas fullt ut.
Banverket bör därför prioritera denna upprustning av Älvsborgsbanan i sin fortsatta planering. Ombyggnad av spår och växlar i Herrljunga bör också kunna genomföras redan under 1993 för att förbättra anslutningen mellan Älvsborgsbanan och västra stambanan med anslutning till X 2000 i Herrljunga.
Investeringar i nya tåg
Satsningar på en förbättrad infrastruktur är angelägna för att stärka tågtrafikens konkurrenskraft. Utbyggnaden kommer dock att ta tid, och först i slutet av 1990-talet kan man räkna med påtagliga restidsvinster. Risken är uppenbar att SJ och trafikhuvudmännen under denna tid har svårt att finansiera en tågtrafik som långsiktigt bedöms ekonomiskt bärkraftig.
Framförallt står SJ och trafikhuvudmännen inför beslut om tunga investeringar i nya tåg. För att underlätta ett genomförande av en utvecklad tågtrafik -- t.ex. enligt förslaget Vänertåg -- bör staten stödja denna utveckling. Detta kan ske inom ramen för anslaget ''stöd för olönsam interregional järnvägstrafik''. Anslaget bör även kunna disponeras för bidrag till investeringar. Genom en sådan åtgärd garanteras att också attraktiv trafik kan bedrivas på de upprustade banorna redan under 1990-talet. Risken är annars stor att tågtrafiken ytterligare försämras under den tid banorna upprustas.
Medverka till samarbete
För att stärka tågtrafikens utveckling bör staten medverka till ett fördjupat samarbete med trafikhuvudmännen. Motiven till en sådan samverkan är att tillvarata den kompetens och kunskap som finns regionalt för att stärka utvecklingen av den långväga trafiken som staten har ansvaret för. Samtidigt kan samverkan förbättras med den regionala trafiken som trafikhuvudmännen har ansvaret för.
Flera exempel på förslag till sådana samverkanslösningar har redovisats av trafikhuvudmännen: Vänertåg är ett sådant, förslag för kust-till-kustbanan ett annat.
Staten bör överväga nya former för samverkan med trafikhuvudmännen för att åstadkomma bästa möjliga trafikförsörjning på ett upprustat järnvägsnät.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar och statliga insatser inom trafikens infrastruktur.
Stockholm den 22 mars 1993 Stig Bertilsson (m) Lars Björkman (m)