Stora delar av Svealands inland har en näringsstruktur
som består av företag inom s.k. mogna branscher. Typiskt
är att forsknings- och investeringstakt är låg medan däremot
uppköp, samgående och nedläggningar av
produktionsenheter är vanliga. Resultatet har blivit
sysselsättningsproblem, för låg investeringstakt och för få
företag med tillväxtpotential.
Den snabba strukturomvandlingen som sker av
näringslivet måste mötas och pareras av en aktiv struktur-
och näringspolitik.
För att en bättre regional utveckling skall åstadkommas
i Svealands inland krävs flera olika åtgärder som förbättrar
kommunikationer, utbildning och andra
ramförutsättningar.
Ett av de områden som har speciell betydelse för
inlandets utvecklingsmöjligheter utgörs av
transportapparatens kapacitet och
kommunikationssystemens effektivitet. En
infrastrukturutbyggnad så att väg, järnväg och flyg
tillsammans kan användas på optimalt sätt i Svealands
inland kommer väsentligt att bidra till regionernas och
länens framtida konkurrenskraft.
Inom vägområdet har E18 och E20 utpekats som delar
av det kommande stamvägnätet. Vägverket har dessutom
påtalat att en led måste etableras i nord-sydlig riktning
genom inlandet. En rad studier visar på flera starka
argument som talar för att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden (E4 Hudiksvall--
Falun--Örebro--Askersund--Ödeshög E4) också skall ingå i
stamvägnätet.
Vi ansluter oss till denna uppfattning. Flera starka
argument talar för denna linje.
Vägstråket fångar på ett naturligt sätt upp
Norrlandstrafiken som har en slutdestination mot södra
eller västra Sverige. Stråket skapar samtidigt
tillväxtförutsättningar för de olika företagen i inlandets
viktiga industribälte. Diagonalen utgör samtidigt en
naturlig koppling till en nord-sydlig stamväg genom
Norrlands inland.
Jämfört med den s.k. Räta linjen (Gävle--Västerås--
Norrköping) är Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden
överlägsen i så gott som alla aspekter.
Avståndet från Norrlandskusten till Sydsverige förkortas
med c:a 10 mil jämfört med transport på E4 över
Stockholm. Linjen ger också radikalt förbättrade
lokaliseringsförutsättningar för Bergslagen och är ett viktigt
led i att skapa de livsviktiga nya förutsättningarna för ökad
konkurrenskraft för området.
En samhällsekonomisk kalkyl visar även att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden är lönsam ur ren
transportsynpunkt. Jämförande studier har gjorts av
alternativa sträckningar, R68-stråket och Räta linjen. I den
analys av godsflöden, transporter och terminaler som gjorts
framkommer många intressanta och viktiga fakta.
Vid en jämförelse med de båda andra alternativen visas
att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden har c:a 30 % mer
eget gods längs leden, har en större branschspridning, mer
av både snabbhets- och kapacitetskrävande gods samt fler
godsterminaler.
Om Örebros index sätts till 100 som bilgodspunkt,
erhåller Västerås c:a 40, Gävle c:a 40, Eskilstuna c:a 20,
Norrköping c:a 50, Borlänge c:a 70 och Jönköping c:a 100.
Av dessa kommer de tre starkaste bilknutpunkterna --
Borlänge, Örebro och Jönköping -- att betjänas av denna
Bergslagsdiagonal/ Askersundsled.
Det kommande stamvägnätet blir också effektivare och
bättre utnyttjat om både E18 och E20 tillsammans med
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden ingår. Analysen
visar att de dominerande slutpunkterna i Sverige för
godstrafik är Göteborgs och Malmöhus län. En framåtblick
visar att dessa punkter får en ökad betydelse för Sverige
med ett växande godsflöde till och från EG-marknaden.
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden blir därmed allt mer
betydelsefull som ett vägstråk i den terminal/lagertäta
sträckningen Jönköping--Örebro--Borlänge--Sundsvall.
Även ur miljösynpunkt har förslaget fördelar jämfört
med alternativa sträckningar eftersom diagonalen förenas
med flest kombiterminaler för järnväg. En satsning på
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden möjliggör således
också avlyft för långväga godstransporter till järnväg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden skall ingå i
stamvägnätet.
Stockholm den 25 januari 1993
Gudrun Norberg (fp)
Ulla Orring (fp)
Carl-Johan Wilson (fp)
Sigge Godin (fp)