Staten har, genom olika myndigheter, det övergripande
ansvaret för de infrastrukturella förutsättningarna i Sverige.
En viktig sådan förutsättning är tillgången på vägar av god
klass. Miljö, trafiksäkerhet och regionala
utvecklingsmöjligheter påverkas i hög grad av vägsystemet.
Att kommunikationerna gör det behöver inte ens nämnas.
Flera skäl talar för att huvudalternativet till Europaväg
4 via Stockholm, för trafik från Norrland söderut, bör dras
via riksvägarna 60 och 50 genom Bergslagen och Örebro
län, den s k
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden.
För det första är det den kortaste vägen och därmed det
energisnålaste alternativet. Mindre energiförbrukning
innebär mindre mängd luftföroreningar och därför är
alternativet bra från miljösynpunkt.
För det andra innebär nyttjandet av väg 60 ett aktivt stöd
för Bergslagsområdets utveckling. En utveckling av dessa
riksvägar bör finansieras via de medel regeringen avsatt för
infrastruktursatsningar.
För det tredje innebär riksväg 60 och riksväg 50 som
stamväg genom Örebro län att både trafik från
Norrlands inland och Norrlandskusten på ett optimalt sätt
med hög framkomlighet och säkerhet kan förbindas med
både södra Sverige och kontinenten samt via E3 mot
Göteborg.
Vidare är det viktigt att det finns inlandslokaliserade
storstadsalternativ. Örebro är -- och bör även i framtiden --
vara ett sådant alternativ. Detta är också en positiv
förutsättning för Bergslagens utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 bör
intas i stamvägnätet och byggas ut som delar av en planerad
''Inlandsväg''.
Stockholm den 21 januari 1993
Anders Svärd (c)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Rose-Marie Frebran (kds)
Gudrun Norberg (fp)
Karl-Erik Persson (v)