Stora delar av Svealands inland har en näringsstruktur
som består av företag inom s.k. mogna branscher. Typiskt
är att forskning och investeringstakt är låg medan däremot
uppköp, samgående och nedläggningar av
produktionsenheter är vanliga. Resultat har blivit
sysselsättningsproblem, för låg investeringstakt och för få
företag med tillväxtpotential.
Den snabba strukturomvandlingen som sker av
näringslivet måste mötas och pareras av en aktiv struktur-
och näringspolitik.
För att en bättre regional utveckling skall åstadkommas
i Svealands inland krävs flera olika åtgärder som förbättrar
kommunikationer, utbildning och andra
ramförutsättningar.
Ett av de områden som har speciell betydelse för
inlandets utvecklingsmöjligheter utgörs av
transportapparatens kapacitet och
kommunikationssystemets effektivitet. En
infrastrukturutbyggnad så att väg, järnväg och flyg
tillsammans kan användas på optimalt sätt i Svealands
inland kommer väsentligt att bidra till regionernas och
länens framtida konkurrenskraft.
Inom vägområdet har E18 och E20 utpekats som delar
av det kommande stamvägnätet. Vägverket har dessutom
påtalat att en led måste etableras i nord--sydlig riktning
genom inlandet. En rad studier visar på flera starka
argument som talar för att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden också ska ingå i
stamvägnätet. Länsstyrelserna i W-, T- och E-län, som är de
län som mest berörs, ställer sig bakom detta.
Flera starka argument talar för denna linje. Vägstråket
fångar på ett naturligt sätt upp den Norrlandstrafik som har
en slutdestination mot södra eller västra Sverige. Stråket
skapar samtidigt tillväxtförutsättningar för de olika
företagen i inlandets viktiga industribälte.
Jämfört med den s.k. Räta linjen är
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden överlägsen i så gott
som alla aspekter.
Avståndet från Norrlandskusten till Sydsverige förkortas
med ca 10 mil jämfört med transport på E4 över Stockholm.
Linjen ger också radikalt förbättrade
lokaliseringsförutsättningar för Bergslagen och är ett viktigt
led för att skapa de livsviktiga nya förutsättningarna för
ökad konkurrenskraft för detta område.
En samhällsekonomisk kalkyl visar att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden är lönsam.
Jämförande studier har gjorts av alternativa sträckningar till
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden. Alternativen
utgörs av R68 och Räta Linjen.
I en analys av godsflöden, transporter och terminaler
som gjorts framkommer många intressanta och viktiga
fakta. Vid en jämförelse med de båda andra alternativen
visas att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden har ca 30%
mer eget gods längs leden, har en större branschspridning,
mer av snabbhets- och kapacitetskrävande gods samt fler
godsterminaler.
Om Örebros index sätts till 100 som bilgodspunkt
erhåller Västerås ca 40, Gävle ca 40, Eskilstuna ca 20,
Norrköping ca 50,
Borlänge ca 70 och Jönköping ca 100.
Av dessa kommer de tre starkaste bilknutpunkterna
Borlänge, Örebro och Jönköping att betjänas av en
Bergslagsdiagonal/Askersundsled.
De kommande stamvägnätet blir också effektivare och
bättre utnyttjat om både E18 och E20 tillsammans med
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden ingår. Analysen
visar att de dominerande slutpunkterna i Sverige för
godstrafik är Göteborgs och Malmöhus län. En framåtblick
visar att dessa punkter får en ökad betydelse för Sverige
med ett växande godsflöde till och från EG-marknaden.
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden blir därmed
alltmer betydelsefull som ett vägstråk i den terminal--
/lagertäta sträckningen Jönköping--Motala--Örebro--
Borlänge--Sundsvall.
Även ur miljösynpunkt har vägstråket fördelar jämfört
med alternativa sträckningar eftersom diagonalen förenas
med flest kombiterminaler för järnväg. En satsning på
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden möjliggör således
också avlyft för långväga godstransporter till järnväg. Vi
anser därför att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden ska
ingå i det framtida stamvägnätet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden bör ingå i det
framtida stamvägnätet.
Stockholm den 22 januari 1993
Maud Björnemalm (s)
Inger Hestvik (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Sonia Karlsson (s)
Hans Karlsson (s)