med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
Framtidens transportforskning
Trafik och transporter har en vital funktion i vårt
samhälle. Efterfrågan på transporttjänster -- såväl
kvantitativt som kvalitativt -- speglar behovet av resor och
transporter för olika grupper, t.ex. privatpersoner, företag
och myndigheter. Detta behov hänger i sin tur samman med
andra aktiviteter och verksamheter såsom boende,
förvärvsarbete, fritidsliv, produktion av varor och tjänster.
Antalet aktörer och intressenter på transportscenen är stort
och omfattar bl.a. olika trafikantgrupper, transportköpare,
transportörer och myndigheter. Deras samlade krav på
transportsystemet har stor spridning både i fråga om
kvantitet (t.ex. transportnätets utsträckning) och kvalitet
(t.ex. säkerhet, kostnadseffektivitet).
Med tanke på de stora belopp som krävs för
investeringar i infrastruktur och rullande materiel samt de
dryga kostnaderna för drift och underhåll är det angeläget
att planerare och beslutsfattare på olika nivåer har goda och
tillförlitliga kunskaper om hur transportsystemet kan
tillgodose dagens och morgondagens efterfrågan på
transporttjänster. Framförallt är det viktigt att ha
kännedom om konsekvenser av olika åtgärder och ingrepp
i trafiksystemet samt kostnaderna för dessa förändringar.
Det är utifrån detta perspektiv som behovet av forskning
om trafik och transporter skall bedömas, d.v.s. behovet av
att ha ett på forskning baserat fakta- och kunskapsunderlag
inför beslut om förändringar i transportsystemet.
Regeringen har i sin proposition om forskningen också
betonat vikten av FoU på transport- och
kommunikationsområdet men har enligt vår mening dragit
felaktiga slutsatser när det gäller organisationen av
transportforskningen. Den renodling av beställar- och
utförarrollerna som regeringen vill åstadkomma är
intressant men inte tillräckligt utredd och därför inte färdig
för beslut. Det finns dessutom andra alternativ som bör tas
med i en diskussion om framtidens organisation när det
gäller transportforskningen.
I proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap och
framsteg, under avsnittet Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, kan vi notera att den sammanlagda
satsningen på transportforskningen ökar med drygt 47
miljoner kronor. Detta är naturligtvis både nödvändigt och
glädjande. Samtidigt kan vi konstatera att anslagen till VTI,
Statens väg- och trafikinstitut, praktiskt taget halveras.
Skälen är enligt departementschefen att man vill införa ett
s.k. beställar--utförar-system där ansvaret överförs till en
förstärkt transportforskningsberedning som därför får en
förstärkning av sitt anslag med cirka 75 miljoner kronor.
Detta kan vi inte acceptera då vi anser att den
verksamhet som bedrivs på VTI är nödvändig, effektiv och
riktig. Att på detta sätt slå sönder eller förstöra en bra
verksamhet, splittra kompetens och förlora värdefull
kunskap är direkt felaktigt.
Vi vill härefter ta upp de olika delarna i VTI:s
verksamhet och motivera varför denna bör få fortsätta i
stort sett som i dag.
Prognosverksamheten inom transportsektorn
I regeringens proposition 1992/93:170 föreslås bl.a. att
ansvaret för att utarbeta prognoser för trafikutvecklingen
samt planeringsmodeller och samhällsekonomiska
bedömningar rörande utvecklingen av transportsystemet
fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs till en särskild delegation
under Kommunikationsdepartementet, benämnd
Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet
(DPU). Enligt förslaget skall DPU också svara för
nulägesbeskrivningar och statistik rörande transporter och
trafik liksom för samordning av riksomfattande
resvaneundersökningar samt för samordning av
beställningar hos bl.a. SCB av övrig statistik inom
transportsektorn.
I proposition 1992/93:100 bilaga 7 föreslås under
anslaget ''A2 Utredningar m.m.'' att anslaget utökas från
cirka 5,7 miljoner
kronor till cirka 12,4 miljoner kronor.
Föredraganden anger att han därvid beräknat medel för viss
prognosverksamhet som i dag utförs av Statens väg- och
trafikinstitut. Av proposition 1992/93:170 framgår att dessa
medel uppgår till 3 490 000 kr.
Riksdagen beslutade under våren 1991 (prop.
1990/91:100 bilaga 8, bet. 1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176)
i samband med avvecklingen av Transportrådet (TPR) att
uppgiften att utarbeta prognoser, planeringsmetoder samt
samhällsekonomiska bedömningar av effekter av
trafikutvecklingen skulle läggas på VTI i Linköping.
Efter riksdagens beslut påbörjade VTI rekrytering av
medarbetare till denna nya funktion. Rekryteringen utgick
ifrån att uppgiften inte enbart bestod i ett statistiskt
övertagande av de tidigare TPR-funktionerna utan skulle
innebära ett större mått av forskning och utveckling på
detta område. Mot denna bakgrund nyrekryterades sex
högt kvalificerade ekonomer, statistiker, fysiker och
matematiker, som arbetar tillsammans med bl.a. övriga VTI
och Universitetet i Linköping.
Under mycket hård tidspress utarbetade gruppen på
regeringens uppdrag ett prognosunderlag för
trafikutvecklingen för de olika trafikslagen. Arbetet skedde
i samverkan med trafikverken. Uppdraget redovisades till
regeringen i mars 1992.
I samarbete med Banverket och Vägverket pågår för
närvarande slutförande av mer detaljerade prognoser
rörande långväga personresor och godstransporter.
Gruppen arbetar dessutom med fortsatt
kompetensuppbyggnad, utbyggnad av nätverk för
prognosarbete och vidareutveckling av
trafikberäkningsmodeller, bl.a. i samarbete med
Universitetet i Linköping.
Prognosfunktionen bör ligga kvar på VTIVTI är
en trafikgrensneutral myndighet, som därför har goda
förutsättningar att göra objektiva och neutrala prognoser
och balansera trafikverkens prognoser som ett samlat
underlag för den politiska avvägningen.VTI har allmän
kunskap om transporter, trafik, fordon och effekter m.m.
(''branschkunnande'') samt kunskap om vetenskapliga
metoder m.m. (''modellkunnande''). Detta bör bidra till att
metoder, modeller och prognoser blir verklighetsanknutna
och realistiska.
För utveckling av trafikmodeller behövs bl.a. kunskap
om vilka faktorer (t.ex. i fråga om kostnader, restid och
komfort) som påverkar valet av färdmedel och färdväg. VTI
har redan sådan kunskap.''Prognosarbete'' kan sägas
omfatta både metod- och modellutveckling och
genomförandet av prognoserna. Metod- och
modellutvecklingen, som är den klart dominerande delen,
omfattar bl.a. insamling av data, uppställande av modeller,
bestämning av variabler/parametrar och validering. Denna
uppgift är speciellt lämplig för ett trafik- och
transportforskningsinstitut som VTI. Det är en klar fördel
om genomförande av prognoserna utförs av samma
enhet/personer som gjort modellerna.Prognoser ger i dag
inte endast en utsaga om den framtida utvecklingen, utan
de redovisar normalt ett antal tänkbara, alternativa
utvecklingar vid olika ekonomiska och trafikpolitiska
scenarier. Avsikten med detta är huvudsakligen att politiskt
ansvariga (främst riksdag och regering), med utgångspunkt
i de redovisade alternativen, skall kunna påverka
utvecklingen i önskvärd riktning genom olika politiska
beslut och åtgärder. Framtagning av sådana alternativa
scenarier är inte en myndighetsuppgift (som anges i
propositionen).En huvudförutsättning för prognosarbete
är grunddata om resande och transporter samt förklarande
faktorer. Ansvaret för statistik/nulägesbeskrivningar,
metod- och modellutveckling samt prognoser bör därför
ligga på samma myndighet. VTI har, i samråd med
trafikverken, påtagit sig ansvaret för samordning av en
kommande resvaneundersökning. Diskussioner har även
påbörjats med Vägverket, Banverket och SCB om
godssändningsundersökningar.
VTI har också i sitt svar på statistikutredningen erbjudit
sig att vara beställare av transportstatistik.VTI har stort
behov av kunskaper om framtida transporter och trafik för
andra FoU-projekt. Det gäller t.ex. att kunna göra samlade
konsekvensbeskrivningar som innehåller såväl inverkan på
transport- och trafikvolymer som på mål-/effektvariablerna
(framkomlighet, fordonskostnader, säkerhet och miljö
m.m.) och samhällsekonomiska värderingar. Det bör
observeras att konsekvenserna i form av kostnader och
framkomlighet m.m. påverkar både den totala
transportefterfrågan och färdmedels-
/färdvägsfördelningen. Det är alltså en stor fördel om
kunskap om alla faktorer finns på ett ställe.
Placeringen av prognosfunktionen vid VTI har bidragit
till att man uppnått en lämplig ''kritisk massa'' vad gäller
VTI:s transportekonomiska forskning. En avveckling av
VTI:s prognosfunktion skulle därför få allvarliga effekter
för nämnda FoU.VTI:s prognosgrupp har redan påbörjat
FoU-samarbete med universitet och högskolor, främst i
Linköping, om trafikberäkningsmodeller. Gruppen har
dessutom börjat bygga upp ett nationellt och internationellt
nätverk för prognosfrågor.Det skulle inte bli någon reell
besparing att lägga prognosuppgifterna på
regeringskansliet, eftersom man där knappast kan driva
verksamheten mera effektivt än på VTI. Det som i stället
uppnås är lägre effektivitet (''verkningsgradsförlust'') under
ett antal år och en permanent kapitalförstöring av de
resurser som hittills investerats på VTI. Om hela
prognosarbetet i stället fördelas ut på trafikverken kommer
detta sannolikt att leda till högre totala kostnader och stor
risk för att prognoserna inte blir trafikgrensneutrala.
Förslag
Ett effektivt prognosarbete kräver kunskap dels om den
framtida utvecklingen av olika ekonomiska parametrar
(bl.a. BNP) och näringar/branscher, dels om
transportefterfrågans beroende av den ekonomiska och
tekniska utvecklingen m.m. Den förstnämnda typen av
kunskap finns på Konjunkturinstitutet (KI), medan den
andra finns på VTI. Om regeringen anser att kompetensen
inom ''prognosområdet'' behöver förstärkas bör därför i
första hand ett närmare samarbete utvecklas mellan VTI
och KI.
Vi anser det dessutom direkt felaktigt att bygga upp
någon form av forsknings/vetenskaplig kompetens på
departementet. Vi föreslår att denna del i propositionen
avslås och att 3 490 000 kronor överförs från anslaget A2
''Utredningar m.m.'' till anslaget G2 ''Bidrag till Statens
väg- och trafikinstitut''.
Forskningsverksamheten
När det gäller forskningsområdenas effektivitet och
tillgänglighet, säkerhet, miljö och regional balans anser vi
att VTI har värdefull kompetens och utrustning som måste
tillvaratas. När det t.ex. gäller den fordonstekniska
forskningen så anser vi att VTI har en unik och värdefull
utrustning som givetvis bör utnyttjas till fullo även i
fortsättningen. Det gäller bl.a. fortsatt utveckling av
däckprovningsanläggningen, av
fordonssimuleringsmodeller samt av körsimulatorn. På det
sistnämnda området anses VTI vara världsledande, men för
att upprätthålla denna ställning behöver simulatorns
bildsystem samt ljud- och rörelsesystem vidareutvecklas.
Även på trafiksäkerhetsområdet bör VTI:s unika
resurser i form av körsimulator, krockbana m.m. utnyttjas.
VTI bedriver, som utskottet konstaterat vid besöket där, i
anslutning till krockbanan bl.a. aktivt arbete för att
förbättra barnstolars säkerhet.
Information/Bibliotek/Dokumentation
I propositionen föreslås även att TFB skall ha det
övergripande ansvaret för information och dokumentation
på transportforskningsområdet. Denna uppgift sköts i stor
utsträckning redan nu av VTI, och det effektivaste sättet att
använda tillgängliga resurser är att låta VTI ha detta ansvar
även i fortsättningen.
VTI:s biblioteks- och dokumentationsservice har en
dominerande nationell roll inom informationsförsörjningen
på transportområdet. Servicen utnyttjas även av avnämare
utanför institutet. Den transportlitteratur som finns att
tillgå och den informationsförmedling som kan erbjudas har
gett VTI en unik position bland svenska transportbibliotek
och dokumentationscentraler.
I sin informationsförmedling har VTI tillgång till cirka 1 000
databaser och ett utbrett kontaktnät, såväl nationellt
som internationellt.
Till informationsverksamheten hör också en omfattande
utgivning av publikationer med redovisning av
forskningsresultat, såväl i form av rapporter som i
sammanfattad form i tidskrifter.
Sammanfattning och förslag
Sammanfattningsvis anser vi att den forskning som
bedrivs vid VTI och den miljö som institutet utgör är en
värdefull resurs för transportforskningen. Detta gäller inte
minst i ett internationellt perspektiv, där VTI redan har
goda kontakter och aktivt medverkar i nätverk och FoU-
projekt på såväl nordisk som europeisk och global nivå.
Att i detta läge rasera en sådan tillgång genom att bygga
upp en administrativ apparat för att fördela förhållandevis
små penningsummor anser vi är kvalificerat slöseri med
statens resurser. Vi vill också peka på faran av att ett alltför
stort beroende av uppdragsgivare riskerar att allvarligt
försämra forskningens möjligheter att arbeta fritt och
oberoende av snäva och kortsiktiga intressen. Inte minst
riksdag och regering behöver ett från olika intressenter
fristående underlag för sina beslut.
Vi socialdemokrater anser att VTI:s forskning och
utvecklingsarbete bör få fortsätta i nuvarande omfattning.
Det innebär att VTI:s verksamhet bör fortsätta inom
följande områden:Säkerhet i väg- och järnvägstrafik
Planering, utformning, byggande, underhåll och drift av
vägar och järnvägar Analyser av energi- och
miljöeffekter avseende samtliga transportslag
Utveckling av samhällsekonomiska metoder samt
transport- och trafikprognoser avseende samtliga
transportslag.
Förutom det egentliga forskningsarbetet bör institutet
förmedla kunskap om trafik och transporter till olika
grupper i samhället också i fortsättningen.
I propositionen skriver kommunikationsministern bl.a.:
''Såväl RRV, TFU som de remissinstanser som behandlat
frågan ger ett entydigt svar på frågan om VTI behövs. Såväl
VTI:s kompetens som resurser framhålls i remissvaren.
Regeringens slutsats är att VTI inom den framtid som nu
kan överblickas behövs och fyller en viktig funktion inom
transportforskningen.''
Man skriver vidare: ''Sammantaget utgör VTI den i
särklass starkaste forskningsresurs på transportområdet
som Sverige förfogar över i dag.''
Att i nästa ögonblick skära bort hälften av anslaget och
därmed halvera verksamheten på VTI är ett minst sagt
märkligt förfarande. Vi kan självfallet inte ställa upp på
sådana dåligt underbyggda förändringar.
Vi föreslår alltså i stället att VTI får anslag för att kunna
fortsätta med ungefär nuvarande verksamhet, att 3 490 000
kr från anslaget A2 ''Utredningar m.m.'' överföres till
anslaget G2 ''Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut'' samt
att 20 000 000 kr flyttas från anslaget G3
''Transportforskningsberedningen'' till anslaget G2 ''Bidrag
till Statens väg- och trafikinstitut''. För TFB betyder dessa
förändringar att de ändå får en anslagsökning med drygt 50 miljoner
kronor.
Vi anser däremot att det finns möjligheter att
effektivisera forskningsverksamheten genom viss
samordning mellan VTI, SGI och TFB. VTI med cirka 230
anställda och SGI med cirka 80 är sedan 1975 lokaliserade i
samma byggnad i Linköping. De synergieffekter som borde
bli följden av en sådan samlokalisering har dock inte
utnyttjats. I stället för att -- som föreslås i
forskningspropositionen -- enbart se över möjligheterna till
en administrativ samordning av de båda instituten bör enligt
vår mening instituten slås samman till en internationellt sett
mycket slagkraftig enhet som kan tillgodose behov över
hela spektrat från geoteknik över vägteknik till
trafikteknik.
Även när det gäller ökad samverkan mellan VTI/SGI
och TFB bör det finnas möjligheter till samordningsvinster.
De tre organisationerna bör komma tillbaka med förslag till
hur man genom samarbete av bl.a. administrationen kan
göra besparingar inom avsnittet transportforskning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prognosverksamheten också
i fortsättningen skall ligga under Statens väg- och
trafikinstitut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Väg- och trafikinstitutets
forsknings- och utvecklingsarbete bör få fortsätta i
nuvarande omfattning inom de områden som anges i
motionen,
3. att riksdagen till anslaget A 2. Utredningar m.m.
anvisar 9 000 000 kr, dvs. 3 490 000 kr mindre än regeringens
förslag,
4. att riksdagen till anslaget G 2. Statens väg- och
trafikinstitut anvisar 57 129 000 kr, dvs. 23 490 000 kr utöver
regeringens förslag,
5. att riksdagen till anslaget G 3.
Transportforskningsberedningen anvisar 99 006 000 kr, dvs.
20 000 000 kr mindre än regeringens förslag.
Stockholm den 15 mars 1993
Sven-Gösta Signell (s)
Håkan Strömberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bo Nilsson (s)
Anita Jönsson (s)
Jarl Lander (s)
Ines Uusmann (s)
Ulrica Messing (s)
Christer Skoog (s)
Sten Östlund (s)
Lisbet Calner (s)
Georg Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Krister Örnfjäder (s)