av Bertil Danielsson m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd)
Kommunikationerna i Kalmar län
En förutsättning för att en region skall utvecklas stabilt
är goda kommunikationer. Näringslivet i Kalmar län
befinner sig i en strukturkris med en dramatisk minskning
av antalet sysselsatta i industrisektorn. Från 1990 har
antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin minskat från 33
500 personer till 24 500 eller med drygt 20 procent. Det
föreligger i dag dessutom aktuella varsel och hot om
nedläggning av företag som motsvarar minst 4 000
industriarbetsplatser i länet. Det innebär att under en
treårsperiod kan 13 000 arbetsplatser ha försvunnit, eller
vart tredje arbete inom industrin 1990.
Den här utvecklingen i länet kan ändras om kraftfulla
åtgärder vidtas inom bland annat kommunikationssektorn.
Utbyggnaden av vägnätet måste fortsätta så att ett
fungerande system av vägar skapas. Den största bristen i
nuvarande vägsystem i Kalmar län är att kustvägen,
Europaväg 22, inte i hela sträckningen är byggd i den
standard som erfordras med hänsyn till framkomlighet,
trafiksäkerhet och miljö. Det är väsentligt för länets
utveckling att återstående delar av E22 i Kalmar län, till
största delen belägna mellan Blekingegränsen och Kalmar,
snarast åtgärdas. Av totalt 240 km återstår att bygga om
eller förbättra ca 45 km för ca 450 miljoner kronor.
Flera viktiga vägar i vägsystemet leder från kust till
inland samt i inlandet. På följande ''riksvägsstråk'' behöver
åtgärder vidtas i Kalmar län för att ett fungerande
vägsystem ska erhållas:riksväg 25 Kalmar--Växjö;
riksväg 34 Kalmar--Linköping; vägförbindelse Växjö--
Linköping (väg 23+138+34); vägförbindelse
Jönköping--Oskarshamn (väg 31+127+34+23); riksväg
35 Västervik--Linköping.
Förutom dessa viktigare vägar behöver även det
finmaskiga vägnätet åtgärdas, i första hand
bärighetsupprustning av broar, trafiksäkerhetsarbeten och
beläggning av grusvägar. Förbättringar på det här vägnätet
har stor betydelse för trafikanternas möjligheter att bo kvar
i glesbygden.
Det nuvarande järnvägsnätet i Kalmar län är uppbyggt
med förbindelser västerut från kuststäderna Kalmar,
Oskarshamn och Västervik samt den s.k. Stångådalsbanan
mellan Linköping och Emmaboda och Hultsfred. Kust-till-
kustbanan Kalmar--Alvesta--Göteborg ingår i
stomjärnvägsnätet, de övriga är länsjärnvägar. Någon
järnvägstrafik mellan de norra och södra länsdelarna finns
inte.
Kust-till-kustbanan har under senare år rustats upp
mellan Kalmar och Emmaboda. Mellan SJ och
länstrafikbolagen utmed banan har ett samarbete etablerats
för att väsentligt förbättra möjligheterna att resa med tåg.
Målet är att moderna snabbtåg, trafikerade av SJ eller
annan entreprenör, ska sättas in i trafiken med början
hösten 1994. För att de här tågens kapacitet ska kunna
utnyttjas fullt ut måste banan mellan Emmaboda och
Alvesta också rustas upp till samma standard som mellan
Emmaboda och Kalmar vilket helst bör ske före hösten
1994. Kostnaden är beräknad till 160 miljoner kronor.
Stångådalsbanan behöver rustas upp för att godstrafik
och fortsatt persontrafik ska vara möjlig på banan.
Upprustningsbehovet är av den storleksordningen att det
inte varit möjligt att inrymma det inom ramen för de anslag
till länstrafikanläggningar som tilldelats länet. En
upprustning av Stångådalsbanan inklusive en förlängning av
den på befintligt spår via Berga, Sandbäckshult till Kalmar
skulle emellertid skapa grundförutsättningar för en positiv
arbetsmarknads- och näringslivsutveckling i länets
mellersta och norra delar. Tillsammans med en angelägen
fortsatt upprustning av Kust-till-kustbanan Kalmar--
Göteborg med anslutningsbanan Karlskrona--Emmaboda
innebär en upprustning av Stångådalsbanan att sydöstra
Sverige skulle kunna få ett radikalt förbättrat
kommunikationssystem.
Kostnaden för upprustningen av hela Stångådalsbanan
för gods- och persontrafik är beräknad till cirka 350
miljoner kronor varav 200 miljoner kronor i Kalmar län. Då
kostnaden för upprustningen inte bedöms kunna inrymmas
i kommande länstrafikanläggningsplan bör upprustningen
till helt övervägande del finansieras med särskilda medel.
Under 1991 och 1992 har Vägverket erhållit särskilda
medel för att genom tidigareläggning av vägbyggen kunna
förbättra sysselsättningen i länet. Situationen på
arbetsmarknaden är nu sådan att ytterligare projekt inom
kommunikationssektorn bör tidigareläggas. På
sammanställningen nedan har förtecknats de åtgärder
avseende vägar eller järnvägar som kan sättas igång
omedelbart eller inom något år. Här redovisas också
åtgärder som bör utföras på Kalmar flygplats.
Terminalbyggnaden, som inte är dimensionerad för dagens
passagerarantal, behöver byggas till för 14 miljoner kronor,
vartill åtgärder på startbanan behövs för 18 miljoner
kronor.
För att på längre sikt skapa bättre förutsättningar för
näringslivet, bl.a. rekonstruktion och utveckling av länets
tillverkningsindustri, bör kommunikationsnätet i sydöstra
Sverige nu snabbt rustas upp. De investeringsplaner för
vägar och järnvägar för perioden 1994-2003 som ska
upprättas under hösten 1993 bör upprättas med
hänsynstagande till riksdagens beslut att tilldela bl.a.
sydöstra Sverige en större andel än tidigare av
investeringsmedel till kommunikationer.
Sammanställning av sysselsättningsobjekt på vägar,
järnvägar och flygplatser
Emmaboda--Kalmar
4 mkr
1993
Kalmar--Hultsfred--Linköping i H län
200 mkr
1993--1995
Västervik--Linköping i H län
9 mkr
1993
Resecentrum vid Kalmar C
5 mkr
1993--1994
218 mkr
Kalmar flygplats
32 mkr
1993
Summa 675
mkr
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidigareläggning av projekt som
syftar till förbättrade kommunikationer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tilldela sydöstra Sverige en
större andel av investeringsmedel till kommunikationer.
Stockholm den 25 januari 1993
Bertil Danielsson (m)
Christer Lindblom (fp)
Agne Hansson (c)
Chatrine Pålsson (kds)
Stig Alemyr (s)
Lars Moquist (nyd)