Bra kommunikationer är en viktig förutsättning för utveckling i en region. Nu satsas kraftfullt på investeringar i infrastruktur, i vägar och järnvägar. Under 1992 var investeringarna 3 gånger så stora som under 80-talet. Den höga nivån ska fortsätta under flera år framåt. Hur investeringarna görs har betydelse under många år framåt. Det är då viktigt att de investeringar som görs i en region, i det här fallet i Västsverige, görs utifrån en helhetssyn på miljö, kostnadseffektivitet, trafikbehov och säkerhet.
Västsverige är hårt belastat av föroreningar. Kväveutsläppen når över kritiska belastningsgränser. Av sjöarna är två tredjedelar försurade och en tredjedel av dem kalkas kontinuerligt. Barrförlusterna på gran och tall ökar på grund av försurande utsläpp. Markförsurningen håller på att bli ett stort hot mot skogsproduktionen och även mot grundvattnet i framtiden. Undersökningar om tungmetallförekomster visar på skrämmande höga halter i Västsverige. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län krävs att kväveoxidutsläppen minskas betydligt mer än beslutade 30 % till 1995 för en långsiktig utveckling i Västsverige. Koldioxidutsläppen bör minskas med 50--80 %. Biltrafiken är en kraftigt försurande faktor.
Alla beslut gällande infrastruktur i Västsverige måste leda i riktning mot minskade utsläpp. Vi har inte råd med något annat!
I Älvsborgs län finns en lång rad angelägna väg- och järnvägsprojekt som har stor betydelse för kommunikationerna i länet. Det gäller länsvägar och det gäller satsningar på järnvägen. Projekt som prioriterats under flera år.
Mot den bakgrunden känns det svårt att acceptera den pågående planeringen att satsa 6--7 miljarder på att göra E 20 till motorväg genom Älvsborgs och Skaraborgs län till stor del i helt ny sträckning. Skulle det vara att satsa resurserna rätt? Behöver vi en motorvägsstandard hela denna väg? Skulle detta medföra det önskade uppsvinget för industrin i Mitten-Älvsborg och Skaraborg? Hur ska underhållet av den ''gamla E 20'' betalas? Risken finns att den blir en mycket dyr och överdimensionerad kommunal väg. En kraftigt ökad biltrafik skulle medföra ytterligare miljöpåfrestningar miljön.
Enligt min uppfattning skulle dessa resurser kunna satsas på ett mer förnuftigt sätt. Dels naturligtvis en upprustning och förbättring av E 20 med bl a fler planskilda korsningar, fler filer på vissa sträckor etc, dels en satsning på upprustning av det mindre vägnätet och framförallt förbättringar för järnvägstrafiken. Herrljungabanan behöver rustas upp. Lokaltågstrafiken från Göteborg bör förlängas till Skövde i enlighet med västtågsförslaget. Mer fraktgods bör föras över på järnväg. Ett medel för att åstadkomma detta kan vara att införa ekonomiska styrmedel för att stimulera en övergång av godstransporter från väg till järnväg på längre sträckor. Dessutom måste SJs godshantering effektiviseras och förbättras. Möjligheten att låta andra aktörer konkurrera även på större järnvägar bör undersökas närmare.
Jag menar att en utredning bör göras i samarbete med de båda länsstyrelserna med sikte på att få en totalförbättring av kommunikationerna och att upprätta en miljöinriktad trafikplan för de delar av Älvsborgs och Skaraborgs län som berörs av E 20/Västra stambanan. Detta måste ske innan beslut om E 20 tas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna i Älvsborg och Skaraborg får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en miljöinriktad trafikplan för E 20/Västra stambanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ekonomiska styrmedel som stimulans för en övergång av godstransporter från väg till järnväg på längre sträckor.
Stockholm den 20 januari 1993 Marianne Andersson (c)