Ett effektivt fungerande transportsystem är en viktig
förutsättning för ett flexibelt och utvecklat näringsliv i
Norrbotten. Länets transporter domineras av tunga
masstransporter och av snabba transporter som tillgodoser
tjänstenäringarna och privatresenärerna. Under senare år
har snabba telekommunikationer fått en allt större
betydelse för näringslivets utveckling.
Telekommunikationer
Norrbottens geografiska läge och stora yta motiverar
särskilda insatser för att etablera och använda olika former
av telekommunikationer. Dessa kommunikationer bidrar
till att överbrygga problemen med långa avstånd mellan
producenter och kunder.
Insamling, lagring, bearbetning och distribution av
information kan utvecklas till en ny näring med stor
betydelse för länets sysselsättning.
Under 90-talet förväntas behovet av utbildning öka.
Därför blir tillgängligheten till utbildning en central fråga
i synnerhet för länets inland och glesbygder. Med hjälp av
telekommunikationer och former av distansutbildning i
kombination med traditionell utbildning blir det möjligt att
tillgodose en stor del av utbildningsbehovet.
Televerket måste tillföras resurser för att påskynda om-
och utbyggnaden av telekommunikationsnätet i
Norrbotten. Inte minst gäller det inlandskommunerna för
vilka AXE-stationer och fiberoptiska nät skulle få mycket
stor betydelse när det gäller att skapa förutsättningar för
snabb och säker data- och informationsöverföring och
därmed arbetstillfällen inom informations- och
tjänstesektorn.
För att ge alla kommuner tillgång till länets
utbildningsresurser, måste en fortsatt satsning på ITV-
studior ske.
En utbyggnad av höghastighetsnätet Lunet till att
omfatta Luleå-Boden-Piteå-regionen bör planeras. För att
underlätta och få till stånd planerade satsningar på en
internationell miljödatabas och ett rymduniversitet i Kiruna
bör likaså ett höghastighetsnät byggas upp även där.
Vägnätet
Det övergripande vägnätet E4, E10 och riksväg 45
knyter samman de större orterna i länet med övriga delar av
landet. Vägarna är också kopplade till de större städerna i
våra nordiska grannländer.
För att stärka Norrlands tillväxtcentrum Piteå-Luleå-
Boden som ett storstadsalternativ i norr bör huvudvägarna
ha en mycket bra motorledsstandard. Inte minst ur
europeiskt perspektiv bör standarden på det övergripande
vägnätet förbättras.
Detta gäller dels väg 45, från Västerbottens länsgräns till
Karesuando, dels väg 400 mellan Haparanda och
Karesuando. En sådan standardhöjning handlar i huvudsak
om förbättring av trafikplatser, breddning och
förstärkningar. När det gäller väg 45 bör vissa länsvägar som
ansluter och fungerar som matarvägar rustas upp och
beläggas. Detta gäller t.ex. väg 653 Åkroken -- Moskosel.
En nödvändig förutsättning för att utveckla turismen i
Tornedalen är att just väg 400 rustas upp. De satsningar som
görs får inte avsedd effekt om inte vägens standard
förbättras.
Järnvägar
Järnvägsnätet är speciellt viktigt för de tunga och
långväga godstransporterna och för persontrafiken mellan
städerna inom länet och i de övriga Norrlandslänen. En
utbyggd Bottniabana efter hela Norrlandskusten ger en
avsevärt förbättrad transportkapacitet.
SJ har låtit göra en förstudie av Bottniabanan dvs. en ny
kustbana efter hela Norrlandskusten från Sundsvall-Umeå-
Luleå till Haparanda. En klar slutsats av studien är att
projektet är lovande, den samhällsekonomiska
bedömningen är positiv.
Den deletapp som ger den lägsta byggkostnaden och den
största positiva effekten är delen Luleå-Haparanda. I SJ:s
utredning beräknas den kosta 1 650 miljoner kronor -- 12,7
miljoner kronor per km, vilket kan jämföras 17,0 miljoner
kronor per km för hela banan. Ingen av de andra
bandelarna har heller sådana inneboende möjligheter i
form av ökat utrikes resande och handelsutbyte. En
utbyggd Bottniabana i hela dess sträckning upp till
Haparanda tillför Sverige en länk mot öster med
utomordentliga utvecklingsmöjligheter.
Det är angeläget att påskynda projektets deletapp
Luleå-Haparanda genom en fördjupad förstudie. I detta
utredningsarbete bör prövas om inte denna etapp bör kunna
välja bägge axelvidderna, dvs. tre-rälsspår. Detta med
hänsyn till de stora potentiella godsflödena där det kan bli
en konkurrensnackdel för Luleå hamn om transporterna
skulle störas av väntetider för omlastning.
Triangelspår i Boden och Älvsbyn samt en
kombiterminal vid Storheden mellan Boden och Luleå är
också nödvändiga investeringar för att göra
godstransporterna efter malmbanan och stambanan
snabbare och effektivare.
Flyg
De långa avstånden både inom länet och till andra
regioner i övriga delar av landet och på kontinenten gör
flyget till ett nödvändigt transportmedel för Norrbotten.
Flygplatserna har en avgörande betydelse för näringslivets
utveckling.
Luleå flygstation som är en av landets mest trafikerade
flygplatser behöver ny hangar och hangarplatta, ny
driftbyggnad och nya kontorslokaler samt utbyggnad av
stationsplattan.
Vid Gällivare flygplats behövs investeringar för en
uppställningsplatta, avisningsanläggning samt utbyggnad av
befintlig stationsbyggnad och hangar.
Kiruna har utvecklats till ett centrum för rymdforskning
i Europa men också blivit välkänt internationellt för
ozonforskningen. En förlängning av flygplatsens rullbana
med 500 meter skulle skapa bättre förutsättningar för att
mer av den internationella ozonforskningen skulle kunna
förläggas hit. En sådan utveckling med bl.a. etablering av
NASA skulle ytterligare befästa Kirunas ställning på rymd-
och ozonforskningens område.
Flyget intar en särställning i många inlandskommuner
t.ex. i Arvidsjaur. Men utvecklingen med nedgången i
antalet flygresenärer har drabbat många inlandsflygplatser
hårt. Avregleringen av flyget har också medfört ett priskrig
som inte gynnat de mindre Norrlandsflygplatserna.
Det är därför angeläget att staten går in med ett stöd för
bl.a. Arvidsjaur och Gällivare flygplatser. En väg som bör
prövas är att lägga på 10 kr
på varje flygbiljett som säljs i landet för att stödja de
mindre flygplatserna i Norrlands inland. Det gäller främst
Gällivare, Arvidsjaur, Vilhelmina och Lycksele.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om telekommunikationerna i norr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser på vägnätet i
Norrbotten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar i
Norrbotten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygets utveckling i norr.
Stockholm den 20 januari 1993
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Bruno Poromaa (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)