med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993)4, m.m. (kompletteringsproposition)

I kompletteringspropositionen föreslås en
kommunalisering av riksfärdtjänsten fr.o.m. 1 jan 1994. De
grundläggande målen för riksfärdtjänst skall ligga fast. Till
dessa hör att:Riksfärdstjänsten skall vara till för dem som
på grund av ett stort och varaktigt funktionshinder måste
resa på ett särskilt kostsamt sätt.Riksfärdtjänsten skall
göra det möjligt för dessa personer att göra längre resor
inom landet till normala kostnader. Resorna skall avse
rekreation, fritidsverksamhet eller annan enskild
angelägenhet.

Statsrådet anför att genom kommunalisering bör bättre
samordning med andra samhällsbetalda resor komma till
stånd, vilket bör leda till effektivisering och därmed
minskade kostnader.

I förslaget anges att kommunerna är de som fattar beslut
om riksfärdtjänst. Den som inte känner sig nöjd med
beslutet skall kunna överklaga till länsrätten. För
närvarande överklagas beslut till Styrelsen för
riksfärdtjänst.

Ett syfte med reformen är även att med en
kommunalisering kommer trycket på anpassningsåtgärder
inom den kollektiva trafiken att öka när kommunerna görs
till huvudmän. Trafikhuvudmannen i länet kommer att få
ett starkare ekonomiskt incitament att vidta
anpassningsåtgärder. Detta kan ses som ett viktigt steg för
den s.k. normaliseringsprincipen, d.v.s. en integrering av
handikappades resor i det normala resmönstret.

Styrelsen för riksfärdtjänst föreslås avvecklas och
kommunerna tillföras medel via det statliga
utjämningsbidraget till kommunerna.

Vi har inget att anföra om huvuddragen i de i
propositionen föreslagna förändringarna vad avser
huvudmannaskap, överklagande eller de grundläggande
målen med riksfärdtjänst. Det förefaller rimligt att med den
resebild som statsrådet redovisar kommuner och i
förekommande fall landsting görs till huvudman för att
skapa dels samordningsfördelar och dels ekonomiska
incitament för handikappanpassade åtgärder inom lokal-
och länstrafiken.

Däremot har vi vissa betänkligheter med det
finansieringssystem som föreslås. Om ersättning skall utgå
proportionellt via det statliga utjämningssystemet till
kommunerna kommer detta att leda till orimliga kostnader
för mindre kommuner och kommuner i glesbygden.

En kommun med fem tusen invånare erhåller en
approximativ ersättning på 60 000 kr. Kostnaden för
kommunen för erhållande av riksfärdtjänst kan mycket väl
uppgå till 400 000 kr. Detta system drabbar mindre
kommuner i allmänhet och i synnerhet drabbas mindre
glesbygdskommuner. Vi finner inte detta tillfredsställande.

I stället bör ett modifierat system införas som bygger på
att merparten av medlen anvisas via
skatteutjämningssystemet samt att en mindre del förs över
till en central fond från vilken kommuner med höga
kostnader skall kunna erhålla ersättning. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till hur ett sådant
utjämningssystem skall se ut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ett
utjämningssystem för Riksfärdtjänst bör utformas, i
enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 7 maj 1993

Marianne Jönsson (c)

Roland Larsson (c)