med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)
Riksfärdtjänsten
I propositionen föreslås att riksfärdtjänsten skall
kommunaliseras fr.o.m. den 1 januari 1994. I och med ett
sådant beslut avvecklas styrelsen för riksfärdtjänst, som levt
ett kort liv under konstant dödshot. I propositionen föreslås
även att kommunens beslut om riksfärdtjänst skall kunna
överklagas hos länsrätten.
Riksdagen har vid tre olika tillfällen fattat beslut om
kommunalisering av riksfärdtjänsten. Kommunerna och
handikapporganisationerna har lika många gånger
framgångsrikt motsatt sig reformen. Det är inget bra
utgångsläge för en reform, när de som är mest berörda av
den är motståndare till den.
Kommunernas motstånd kommer ur det faktum att man
inte framgent räknar med att få täckning för de kostnader
som riksfärdtjänsten kommer att medföra. Det finns av allt
att döma fog för denna misstanke från kommunernas sida.
Envisa rykten har gjort gällande att finansdepartementet
redan nu hade velat sänka anslaget till riksfärdtjänsten och
införa olika slag av begränsningar i resemöjligheterna.
Handikapporganisationernas motstånd är delvis likartat
men hänför sig också till principiella frågor som berörs.
Man ser det som synnerligen oroande om resemöjligheterna
för funktionshindrade i framtiden skall vara avhängiga av
kommunernas ekonomi. Man hänvisar också till ansvars-
och finansieringsprincipen, om vilken det råder politisk
enighet, och enligt vilken varje samhällsverksamhet skall
bära kostnaderna för sina tillgänglighetsskapande åtgärder.
Kommunerna har därvid ett visst ansvar för lokaltrafik, men
inte för regional och interregional trafik, varför de heller
inte bör ha något ansvar för riksfärdtjänsten.
Vänsterpartiet delar dessa synpunkter och vill dessutom
framhålla det oacceptabla i att funktionshindrades resande
skall underkastas en prövning så som föreslås i
propositionen. Enligt denna skall riksfärdtjänstresa avse
rekreation, fritidsverksamhet eller annan enskild
verksamhet. Det skall således ske en prövning av ändamålet
med resan. Detta finner vi vara ett ingrepp i den personliga
integriteten som inte är förenligt med den handikappolitik
som de politiska partierna säger sig vara överens om.
Ett beslut om riksfärdtjänst skall kunna överklagas hos
länsrätten. Det är i och för sig motiverat med tanke på att
kommunerna avses fatta besluten, men kommer icke desto
mindre att kunna leda till absurda konsekvenser i och med
att den enskilde förutsätts planera även kortare resor
kanske flera månader i förväg.
Vänsterpartiet finner förslaget om kommunalisering av
riksfärdtjänsten synnerligen ogenomtänkt och stående i
strid med grundläggande principer för handikappolitiken
och anser därför att proposition 1992/93:150 bör avslås i
denna del och att styrelsen för riksfärdtjänst bibehålls.
Vidare föreslås riksdagen hos regeringen hemställa om
förslag som innebär förverkligande av ansvars- och
finansieringsprincipen på kollektivtrafikområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
kommunalisering av riksfärdtjänsten enligt vad i motionen
anförts om det olämpliga med en kommunal huvudman för
en färdtjänst som omfattar resor i hela landet,
2. att riksdagen beslutar att bibehålla nämnden för
riksfärdtjänsten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
förverkligandet av ansvars- och finansieringsprinciper på
kollektivtrafikområdet.
Stockholm den 6 maj 1993
Karl-Erik Persson (v)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Hurtig (v)
Berith Eriksson (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)