I motionen beskrivs Ny demokratis familjepolitik och
föreslås inrättandet av en allmän skattefri
vårdnadsersättning för barn mellan 0 och 6 år. Vidare
föreslås ett höjt och enhetligt barnbidrag, oavsett
barnantal, på 1.000:- per barn och månad för barn mellan 7
och 16 år. Varken vårdnadsersättning eller barnbidrag utgår
till familjer med höga inkomster. Reformen är finansierad i
sin helhet och innebär samtidigt en kraftfull minskning av
statens utgifter -- samtidigt som den stimuelrar till ny
utveckling av äkta barnomsorg, småbarnskolor och nya
arbetstillfällen. Föräldraförsäkringen i sin nuvarande form
föreslås avvecklas i sin helhet liksom bidragsförskotten och
de statliga och kommunala bidragen till dagens
''barnomsorg''. Vårt förslag är ett principförslag -- belopp
och beloppsgränser kan komma att behöva justeras när mer
detaljerade och omfattande konsekvensanalyser gjorts.
Bakgrund: operationen lyckades -- men patienten dog!
Sveriges nuvarande system med föräldraförsäkring och
stöd till ''barnomsorg'' är groteskt och djupt orättvist. Det
har naturligtvis konstruerats i all välmening och med goda
intentioner, men har spårat ur och överutnyttjas i en
utsträckning långt utöver vad som är rimliga
samhällskostnader. Det konstruerades också under en tid
när Sverige ansåg sig vara världens rikaste nation och när
budgetbegränsningar inte existerade.
I dag har vi helt enkelt inte råd med ett sådant system.
Tiden har också sprungit ifrån nuvarande uppläggning, som
på ett närmast otillbörligt sätt gynnar höginkomsttagare och
karriärister -- på skattebetalarnas bekostnad. Man kan
dessvärre likna det vid omvänd Robin Hood-mentalitet --
systemet tar från de många normalinkomsttagarna och ger
till de färre högavlönade. Systemet med offentligt stöd till
''barnomsorg'' är inte heller utformat för barnens skull och
med barnens bästa för ögonen. I stället har omsorgen om
föräldrarnas egoism varit ledstjärnan -- och då i synnerhet
om föräldrar i socialgrupp 1 (som det kallades förr).
Vackra och ädla motiv om frigörelse för kvinnan etc
används ofta i debatten -- trots att de flesta vet att detta inte
alls var orsaken till konstruktionen och uppbyggnaden av
den svenska modellen för ''barnomsorg'' och
föräldraförsäkring. Att många politiker i stället haft det
outttalade men beslutsamma motivet att slå sönder
kärnfamiljen till förmån för olika kollektivistiska lösningar
(med mer eller mindre socialistiska modellförebilder) är
däremot välkänt och uppenbart.
Det reella och tyngsta motivet var akut och långvarig
brist på arbetskraft. Ibland har detta kallats för det största
bedrägeri som svenska kvinnor utsatts för. Man
konstruerade ett system som i praktiken tvingade ut ett
mycket stort antal kvinnor på arbetsmarknaden -- även
under spädbarns- och småbarnstiden -- trots att de
egentligen själva ville ta ansvaret för sina barns uppväxt och
uppfostran. Verklig valfrihet är i dag förbehållet en mycket
liten grupp mycket välsituerade medborgare.
Barn måste få kosta
Ibland hör man argumentet: ''Barn måste få kosta!''
användas som försvar för att en kommunal daghemsplats
kostar i genomsnitt cirka 85.000:- per år. Detta är ett oärligt
och ekonomiskt både okunnigt och oansvarigt argument
som också struntar i vem som betalar! Det är nämligen inte
föräldrarna som betalar. Man hör också ibland att dessa
höga kostnader är lönsamma för samhället som helhet.
Detta är naturligtvis kvalificerat nonsens och upprörande
okunnigt. Med samma typ av ''bevisföring'' kan vi bevisa att
Ebberöds bank är en mycket god affär -- och att de svenska
bankernas oerhörda kreditförluster inte finns! Eller att
Sveriges fruktansvärda budgetunderskott är en hägring!
Barn är inte kostnader!
Enligt vår grundsyn är barn en av livets största
glädjekällor. Barn är investeringar i lycka och i Sveriges
framtid -- de är inte kostnader och belastningar för
föräldrarna i deras karriär. Att välja att få barn är bl a också
att välja att ta ansvar för Sveriges framtid i ett långt
perspektiv och att ibland kortsiktigt avstå ifrån eller offra
personlig bekvämlighet och individuella egoistiska behov.
Att välja att få barn är också att vilja ta del av all den lycka
och glädje som barn skänker.
Enligt vår grundsyn ska människor ha så stor valfrihet
som möjligt -- men de ska också ta ansvaret för och
konsekvenserna av sina val och beslut. Samhällets
skyldigheter mot sina medborgare är många och vice
versa -- men samhället kan aldrig ta ansvar. Ansvar kan
endast tas av enskilda individer som har befogenheter och
resurser.
Våra grundvärderingar och grundprinciperAlla
medborgare i Sverige vill och kan ta ansvar för sig själva.
Människor skall alltid ta ansvar för sina handlingar.Det
finns inga svaga människor eller grupper -- däremot har
samhället lurat många människor att tro att de är svaga och
att samhället kan hjälpa dem. Man har skapat inlärd
hjälplöshet -- i stället för att ge hjälp till självhjälp och sända
signaler som väcker ansvarstagande. Man skottar ut pengar,
inte för att hjälpa, utan för att kunna ha gott samvete.
Familjen är individens och det svenska samhällets viktigaste
och mest grundläggande fundament.Föräldrarna till ett
barn är alltid två. (Historien känner bara ett undantag.)
Föräldrarna (vårdnadshavarna) har alltid hela och fulla
ansvaret för sina barn -- även om de är frånskilda och bor
åtskilt. Endast svensk domstol kan upphäva detta ansvar.
Föräldrar skall inte tillåtas smita från sitt ekonomiska
ansvar genom att vältra över detta på medmänniskorna
(samhället).Samhället kan och skall erbjuda ett stöd till
föräldrarnas ansvarstagande. Detta stöd skall vara lika för
alla föräldrar -- men skall inte utgå till dem som uppenbart
inte behöver det.Föräldrarna har hela ansvaret för sina
barns omsorg -- och föräldrarna vet bäst hur denna omsorg
skall visas och genomföras. Om föräldrarna vill delegera en
del av genomförandet åt t ex småbarnsskola, dagmamma,
barnflicka, daghem, förskola eller motsvarande gör de detta
efter eget gottfinnande. Staten/kommunen får inte stödja
någon särskild form av barnomsorg framför någon annan,
utan skall inta strikt stödneutralitet.Samhället skall
erbjuda alla svenska medborgare ett gott allmänt
ekonomiskt grundskydd, som träder in när en människa av
något skäl inte kan försörja sig och de sina. Detta
grundskydd skall vara lika för alla och ligga på en anständig
existensminimumnivå. Detta grundskydd ska vara en
trygghet, ett skyddsnät, men får aldrig ligga på en nivå där
det kan upplevas som något attraktivt att sträva efter eller
att behålla genom t ex bidragsoptimering eller fusk.
Utöver samhällets grundskydd står det varje medborgare
fritt att skaffa sig det individuella tilläggsskydd hon/han
önskar och har råd med.Solidaritet och omtanke kan
endast komma från enskilda individer -- inte från
myndigheter, organisationer eller samhället.
Nuvarande system och kostnader i sammandrag
Dagens samhällsstöd till barnfamiljer består i huvudsak
av:
1 Föräldraförsäkringen
Samhällskostnad 1991:
-- Havandeskapspenning
354 milj kr
-- Föräldrapenning
14.327 milj kr
-- Tillfällig föräldrapenning som består av:
3.269 milj kr
-- 10-dagarsersättning
-- Ersättning för vård av barn
-- Ersättning för kontaktdagar 2
Barnbidrag
16.390 milj kr
9.000:- per barn och år om 1 barn
9.000:- per barn och år om 2 barn
10.500:- per barn och år om 3 barn
12.375:- per barn och år om 4 barn
14.400:- per barn och år om 5 barn
22.500:- per barn och år fr o m barn 6 3
Bidragsförskott
3.550 milj kr (netto)
4 Ekonomiska bidrag till barnomsorgen
30.400 milj kr (netto)
Några nyckelfakta: kostnaderna för föräldrapenningen
har fördubblats på tre år! 7 miljarder 1988 blev 14 miljarder
1991! Den totala sjukpenningen som betalades ut till alla
som var sjuka under 1991 var 32 miljarder. Kärnfriska
föräldrar kostade alltså samhället nästan hälften av vad alla
sjuklingarna kostade!!!
Nuvarande system har urartat och är groteskt orättvist
Dagens föräldraförsäkring och barnomsorg kostar
samhället cirka 50 miljarder! Ändå lämnas nästan hälften,
45 %, av alla förskolebarn utanför varje form av kommunal
barnomsorg! Detta tycker vi är omoraliskt. Svensk
familjepolitik i dag bygger på en felsyn baserad på en
automistisk och extremt individualistisk människosyn.
Varje person betraktas som en renodlad och isolerad,
ensam individ som inte anses leva i en familj eller annan
gruppgemenskap. Bakom ligger förmenta
jämställdhetsprinciper och en uppfattning om ''oberoende''
som motiverats med att detta gynnar kvinnan. Verkligheten
visar dock att det är precis tvärtom! Ingen människa kan
uppleva lycka och harmoni om hon är oberoende av andra
människor!
Svenska kvinnor har i dag en svag ställning i civilrättsligt
avseende. Vid exempelvis en skilsmässa utgår dagens
lagstiftning från att parterna är helt jämbördiga. Detta är
sällan fallet. Ofta har en part en svagare ekonomisk
ställning än den andra. I första hand drabbar detta faktum
fortfarande kvinnorna.
Detta har i sin tur lett till bisarra och destruktiva
konsekvenser för socialförsäkringarnas konstruktion.
Enligt Ny demokratis uppfattning vore det naturligt att
lagstiftningen tillät makar att dela ATP-poäng eller att
behandla privata pensionsförsäkringar som giftorättsgods.
Om och hur makarna sedan gör det, är inte statens
angelägenhet utan individernas sak att själva besluta om.
Svenska lagstiftare har gjort precis tvärtom!
Lagstiftningen hindrar individer att fatta sina egna beslut
inom familjens ram. När politikerna sedan upptäckt att
deras syn på familjen inte stämmer med verkligheten och
människornas syn, har man i efterhand försökt korrigera
missförhållandena genom ingrepp i
socialförsäkringssystemet.
Sverige har på detta sätt hamnat i den sämsta av världar.
Vi avsäger oss möjligheterna till ett system byggt på
frivillighet och ömsesidigt beroende och ansvarstagande
som skyddar den svaga parten i ett äktenskap. Samtidigt
snedvrider vi hela socialförsäkringssystemet genom att
införa bestämmelser som torpederar socialförsäkringarnas
syfe -- och Sveriges ekonomi. Så här får det inte fortsätta.
Ny demokratis förslag
Mot denna sammanfattade bakgrund föreslår Ny
demokrati ett helt nytt och rättvist system för stöd till
barnfamiljer:
Vårdnadsersättning införs omedelbart för alla barn 0--6
år!
Vi föreslår införandet av en s k vårdnadsersättning för
alla barn från 0 till 6 år. Beloppen vi föreslår varierar med
barnets ålder och framgår av denna tabell:
År 1: 8.000:- per månad År 2: 6.000:- per månad År 3--
6: 4.000:- per månad
Vi föreslår också ett tak -- maximalt 8.000:- per månad
och familj kan utbetalas i vårdnadsersättning -- oavsett
antalet barn.
Denna vårdnadsersättnining är skattefri och disponeras
fritt av föräldrarna. Vill föräldrarna använda pengarna som
''lön'' till sig själv för sin barnomsorg gör de så --
vårdnadsersättningen blir då pensionsgrundande. Vill de
hellre köpa extern barntillsyn på t ex daghem (kommunalt
eller privat) eller hos dagmamma gör de detta. Eller om de
vill anställa en barnflicka, kanske tillsammans med andra
föräldrar. Vi vill lämna hela fältet fritt för föräldrarna att
sjävla besluta om den omsorg de anser vara bäst för sina
barn och sin familj. Föräldrarna disponerar och styr således
suveränt genom vårdnadsersättningen vilka typer av
barntillsyn som samället kommer att erbjuda.
Staten eller kommunen får inte ingripa och gynna någon
form av omsorg före någon annan! Detta innebär att alla
dagens orimliga former av statligt och kommunalt stöd till
daghem och dagmammor etc skall upphöra och ersättas av
detta rättvisa och neutrala system där föräldrarna
bestämmer och har pengarna. Vi vill också understryka en
viktig princip -- för de föräldrar som väljer att själva ta hand
om sina barn skall vårdnadsersättningen vara
pensionsgrundande. Den tekniska lösningen av detta
föreslår vi koordineras med pågående översyn av
pensionssystemet.
Vårt förslag innebär också att dagens konsruktion av
föräldraförsäkringen med havandeskapspenning,
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning avvecklas i sin
helhet.
Höjda barnbidrag -- med lika belopp för alla barn från 7
till 16 år!
Dagens system med högre belopp per barn ju fler barn
man har anser vi ologist, djupt orättvist och kränkande för
både barn och föräldrar. Varför anser samhället att första
barnet bara är värt 9.000:- per år medan det sjätte barnet är
värt 22.500:- per år i stöd? Ny demokrati föreslår att
samhället ger alla barn samma stöd genom att barnbidrag
utbetalas med lika stort belopp per barn för alla barn i en
familj, oavsett antalet. Vi föreslår att man höjer från dagens
nivå (9.000:- per barn och år) till 12.000:- per barn och år,
dvs. 1.000:- per månad och barn. Barnbidraget börjar
utbetalas när vårdnadsersättningen upphör och den
obligatoriska skolan börjar, dvs. vid sex eller sju års ålder.
Nuvarande sytem med flerbarnstillägg avskaffas.
Högavlönade behöver mindre eller inget ekonomiskt
samhällsstöd!
Den s k generella välfärdspolitiken anser vi hör hemma
på soptippen -- sorterat med miljömärkningskod POHMB
(Politikers Oansvariga Handlingar på Medborgarnas
Bekostnad -- där ligger det ganska mycket redan -- och med
denna märkning får det ej återanvändas eller ingå i några
kretslopp!)
Varje samhällsmedborgare har naturligtvis det
grundläggande ansvaret för att skapa sin egen välfärd.
Djupt förankrat i folkleden brukar det heta: ''Du är din
egen lyckas smed!'' Samhället ska däremot garantera ett
skyddsnät som är lika för alla -- om och när det egna smidet
gått snett eller misslyckats. Detta skyddsnät skall emellertid
vara lika för alla medborgare och ligga på en god
anständighetsnivå men aldrig på en nivå som kan upplevas
som eftersträvansvärd. (Vi har en separat motion om detta)
Vi anser därför att varken vårdnadsersättning eller
barnbidrag skall utgå till familjer som uppenbarligen inte
behöver detta. Vårt förslag innebär att när föräldrarnas
sammanlagda bruttoinkomst överstiger 300.000:- per år
börjar en nertrappning av dessa bidrag för att helt upphöra
vid 500.000:-, enligt nedanstående trappa:
Föräldrarnas sammanlagda inkomst: 320.000:- ger 90 % av
ersättnings-/bidragsnivån
340.000:- ger 80%
360.000:- ger 70 %
380.000:- ger 60 %
400.000:- ger 50 %
420.000:- ger 40 %
440.000:- ger 30 %
460.000:- ger 20 %
480.000:- ger 10 %
500.000:- ger 0 %
Vi vill understryka att det är båda föräldrarnas
sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor åtskilda
eller är frånskilda. Vi anser inte att samhället skall tillåta
eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt
försörjningsansvar. Detta innebär också att vi föreslår att
systemet med
Bidragsförskott avskaffas!
Dagens system med bidragsförskott kostar samhället
drygt 3,5 miljarder netto! Samt en mycket dyrbar och
ineffektiv administration. Vi anser inte att samhället skall
ha ett särskilt system för föräldrar som smiter från sitt
försörjningsansvar -- utan detta kan med fördel hanteras på
det generella sätt som samhället civilrättsligt använder när
medborgarna smiter från sina skyldigheter.
Sverige har världens i särklass dyraste offentliga
barntillsyn!
De kommunala daghemmen i Sverige är utan
konkurrens världens dyraste -- men ingenting tyder på att
de är de bästa. Säkert erbjuder de flesta en förhållandevis
bra barntillsyn, men relaterat till vad detta kostar samhället
är det en oförsvarlig och omoralisk form av barntillsyn -- där
föräldrarna betalar en mycket liten del av kostnaderna. De
har inte heller kommit till med barnens bästa för ögonen,
tvärtom har centralstyrningen från beskäftiga politiker varit
helt avgörande -- dessa ansåg sig veta vad som var bäst för
samhället och föräldrarna. Statsmakterna har effektivt och
kraftfullt hindrat eller motarbetat varje privat form av
barnomsorg och varje form som inte stämde med den
statliga sociala ingenjörskonstens intentioner. Alla dessa
restriktioner och lagregler måste naturligtvis avvecklas --
om man vågar lita på föräldrarna och deras omdöme.
Allmän och frivillig småbarnsskola för 3--6-åringar
Ny demokrati anser att barnomsorg skall erbjudas
utifrån vad som är bäst för barnen, inte utifrån vad staten
anser är enklast eller bekvämast för föräldrarna. Vi anser
således att många, och alla de olika former av barnomsorg,
skall finnas som föräldrar önskar. Och
vårdnadsersättningen är samhällets ekonomiska stöd till
föräldrarna. En form av barnomsorg som inte tillåtits växa
fram i Sverige men som många föräldrar efterfrågar är den
pedagogiska förskolan, småbarnsskolan. Vi anser att denna
är så värdefull som möjlighet att vi avser förelå att den
inrättas som allmän -- men frivillig naturligtvis -- förskola
att drivas privat eller kommunalt -- finansierad i sin helhet
genom att föräldrarna betalar med sin vårdnadsersättning.
Redan i dag finns det en privat småbarnsskola i Sverige,
småbarnskolan Liten Lär i Uppsala, och erfarenheterna
från denna är utomordentligt positiva.
Finansiering och ekonomiska effekter (1991/92 års
siffror)
Enligt våra förslag beräknas kostnaderna för
vårdnadsersättingen bli 36 miljarder och kostnaderna för
barnbidragen 12 miljarder, dvs. totalt 48 miljarder per år.
Samtidigt minskar vi samhällets kostnader med betydligt
större belopp. Avvecklingen av föräldraförsäkringen ger
således 19,2 miljarder, avvecklingen av bidragsförskotten
ger 3,5 miljarder, avvecklingen av dagens
barnbidragssystem ger 17,9 miljarder och avvecklingen av
det direkta offentliga stödet till barnomsorgen ger 30,4
miljarder. Härtill kommer en beräknad besparing genom
enklare eller obehövlig administration och förvaltning av
bidragssystemet för familjepolitiken som ger cirka 1
miljard. Våra avecklingsförslag minskar alltså kostnaderna
med sammanlagt 72 miljarder per år. Våra reformförslag
kostar sammanlagt 48 miljarder per år. Saldot blir således
24 miljarder i minskade statsutgifter.
Vi vill dock understryka att det finns vissa klara
osäkerhetsmoment i beräkningen av hur stor den verkliga
besparingen skulle bli. Det finns vissa skatteeffekter och
dynamiska effekter som är komplicerade att beräkna, och
vår beräkning av kostnaden för vårdnadsersättningen är
med säkerhet alldeles för hög. Alldeles klart är emellertid
att våra reformförslag innebär mycket kraftfulla
besparingar -- och en rättvis familjepolitik grundad på
personlig valfrihet, hänsyn till varann, omtanke om barnen
och sunt förnuft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny familjepolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av vårdnadsersättning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny utformning av barnbidragen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av rätten till bidrag
för höginkomstfamiljer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av den nuvarande
föräldraförsäkringen i sin helhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av alla statliga bidrag
till den kommunala barnomsorgen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av de lagregler som
i dag tvingar kommunerna att inrätta kommunal
barnomsorg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av systemet med
bidragsförskott,
9. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12
000
000
000 kr,
10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr,
11. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret
1993/94 anvisar 0 (noll) kr,
12. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till
kommuner för budgetåret 1993/94 anvisar 14
000
000
000 kr mindre än regeringen föreslagit.
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)
Vivianne Franzén (nyd)