I juli 1979 gjordes en omfattande förändring av
föräldrabalkens bestämmelser om beräkning av
underhållsbidrag. Avsikten var att ge en rättvis fördelning
av ett barns försörjning mellan föräldrarna. Socialstyrelsen
och Riksförsäkringsverket utarbetade riktlinjer för
tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Den nya lagen innebar en lättnad för många
underhållsskyldiga. Lägre underhållsbidrag fastställdes
eftersom även den andre föräldern kunde bidra till barnets
försörjning.
Samtidigt som förändringarna gjordes ändrades dock
inte bidragsförskottslagen. Trots år av utredningar
fortsätter samhället att betala ut bidragsförskott för barn
som kan försörjas av föräldrarna. När det måste sparas
riktar sig åtgärderna mot endast en förälder, den
underhållsskyldige.
I lagutskottets betänkande (1978/79:9) inför ändringen
av lagen ansåg man att en viss behovsprövning borde finnas
i förhållande till vårdnadshavarens inkomst. Utskottet
pekade på att samhället inte helt skulle avhända sig
möjligheten att ingripa mot att föräldrar gör sig en obehörig
vinst genom bidragsförskottet. Frågan om eventuell
behovsprövning hänsköts dock till sittande utredning.
Det har nu gått cirka 14 år sedan lagutskottets
betänkande redovisades. Samhället kan ännu inte begränsa
bidragsförskotten i ärenden som detta.
Problemet blir särskilt tydligt i följande verkliga
exempel:
Två föräldrar med ett gemensamt barn beslutar sig för
att skiljas. Barnet är fött 1987 och är i behov att ett
underhållsbidrag på 1 113 kronor per månad, uträknat efter
gällande regler.
Enligt föräldrabalkens regler ska föräldrarna var och en
efter egen förmåga svara för underhållet till barnet.
Försäkringskassans beräkning av föräldrarnas förmåga är:
Om barnet bor hos mannen ska kvinnan betala
underhållsbidrag med 436 kronor/månad. Bidragsförskottet
är för närvarande bestämt till 1 147 kronor i månaden. Det
staten betalar ut är det bestämda bidragsförskottet minus
kvinnans underhållsbidrag. I det här fallet blir det 711
kronor (1 147--436 = 711 kronor/månad). Om barnet
däremot bor hos kvinnan ska mannen betala
underhållsbidrag med 676 kronor per månad. I detta fallet
betalar staten 471 kronor/månad (1 147--676 = 471
kronor/månad.)
Trots att föräldrarna tillsammans har ett beräknat
överskott på 5 967 kronor att sörja för barnet betalar
samhället ut ett bidrag. Eftersom det inte finns någon
behovsprövning i bidragsförskottslagen betalas
mellanskillnaden mellan bidragsförskott och fastställt
underhållsbidrag, oavsett föräldrarnas kapacitet att själva
klara av försörjningen av barnet.
Överkompenseringen blir än mer tydlig om ett barn har
egna inkomster av förvärvsarbete eller förtidspension.
Dessa barn saknar underhållsbidrag, vilket i beräkningarna
sätts till 0 kronor. Bidragsförskottet ska emellertid, enligt
gällande regler, betalas ut. Föräldrarna får då 1 147 kronor
(1 147--0 = 1 147 kronor/månad) varje månad för ett barn
som självt klarar av sitt underhåll. I detta exempel innebär
det att föräldrarna tillsamman har ett överskott på 7 114
kronor per månad.
Att underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens
regler efter barnets behov och föräldrarnas samlade
ekonomiska förmåga är bra. Problemet är att
bidragsförskottslagen inte innehåller någon formulering om
behovsprövning. Detta gör att vårdnadshavaren
överkompenseras med bidragsförskott. Under 14 år har
således stora summor pengar betalats ut till föräldrar enkom
av den anledningen att det inte finns någon korrelation
mellan bidragsförskottslagen och föräldrabalken.
Bidragsförskottslagen borde ändras så att
bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som
klart oberättigad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring av
bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering
av vårdnadshavare.