Jämställdhetsfrågorna är centrala i Vänsterpartiets
familjepolitik. Vi vill därför stärka männens ställning i
familjen. Barnen behöver sina fäder i långt större
utsträckning än de har i dag. Mannen måste också för sin
egen skull ta en större del av ansvaret för barn och
hemgöromål. Det är känt att en far som tar sitt sociala
ansvar och i längre perioder är hemma med sina barn skapar
djupa och varaktiga relationer till dessa. Detta ger ett rikare
liv med fler dimensioner. En tidigt förlorad eller försummad
kontakt med barn är mycket svår att återupprätta.
Genom att stärka mannens ställning i hemmet kan vi
minska kvinnans, för närvarande dominerande, ansvar för
barn och hem. Vi vill komma bort från uttryck som att
kvinnan sköter hem och barn medan mannen hjälper till.
Attityderna i samhället har inte förändrats tillräckligt.
För att stärka mannens ställning i familjen föreslår vi att
jämställdhetsombudsmannen får göra en bred uppföljning
av de kampanjer som varit de senaste åren. Vi vill ha en
analys av varför de gett så klent resultat samt förslag till nya
mer effektiva åtgärder som kan få fler män att ta
föräldraledigt.
Sextimmarsdagen
Vi vill införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Detta skulle innebära mer tid med familjen och ge båda
föräldrarna möjlighet att på lika villkor ha både barn och
yrkesarbete. Det leder också till att många kommer att må
bättre på sina arbetsplatser och i hemmet. Därtill är den
växande arbetslösheten ett nytt skäl till att arbeta för
införandet av sextimmarsdagen.
Nej till vårdnadsbidrag
Vänsterpartiet anser inte att vårdnadsbidrag är ett bra
alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten
mellan män och kvinnor och konservera de segregerade
könsrollerna med ett hushållsansvar och ett
försörjningsansvar. En majoritet av kvinnorna vill ha ett
arbete utanför hemmet och de skall inte behöva vara
dubbelarbetande, vilket många tvingas till med det
traditionella ansvar som kvinnorna har för barn och hem.
Dubbelarbete sliter hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre
livslön, mindre sjukpenning och en fattigare ålderdom.
Vänsterpartiet anser att vårdnadsbidrag är en
fattigdomsfälla som kraftigt ska avvisas.
Föräldrautbildning
Fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig
omfattning. Det råder stora brister på detta område.
Landets studieorganisationer bör ges ekonomisk möjlighet
att prioritera denna verksamhet. Det behövs även ökad
utbildning för yrkeskategorier som arbetar med barn i
skilsmässosituationer. Vänsterpartiet anser att
studieförbund som satsar på föräldrautbildning ska ges
extra statligt stöd till denna verksamhet.
Barnvårdare
Barnvårdare kommer hem till barn när de blivit sjuka
och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen. Antalet
barnvårdartjänster har minskat i kommunerna och
socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag, gjort en
kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de
kommunala barnvårdarresurserna.
Rapporten visar på stora brister och att detta är en
verksamhet som försummas i kommunerna när de tvingas
prioritera. Det är sämre beställt än på 1970-talet. Det
behövs en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp
för ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk
eller familjer som drabbas av sjukdom, eller av andra skäl
råkar in i en krissituation. Det är viktigt för barnet att en
pedagogiskt kunnig och välbekant person kan komma hem,
om inte någon av föräldrarna har möjlighet att stanna
hemma med sitt sjuka barn.
Barnvårdarna fyller ofta också ett stort antal funktioner
förutom att vårda sjuka barn i hemmet. De fungerar som
extra stöd i hemmet hos familjer som behöver detta.
Vänsterpartiet anser att uppbyggnaden av
barnvårdarsystemet är en viktig fråga och vi önskar en plan
för denna verksamhets återuppbyggnad.
Stöd i krissituationer
Familjerådgivningen är en kommunal angelägenhet och
bör finnas i varje kommun. Alla ska kunna få stöd vid
skilsmässor. Målet är att föräldrarna ska samarbeta för
barnets bästa. Varje år berörs mellan 20 000 och 25 000 barn
av skilsmässor. Umgängesrätten blir för en del föräldrar den
spröda länk med vilken det fortsatta föräldraansvaret och
föräldraskapet ska upprätthållas. Barnens rätt till båda
föräldrarna borde vara en självklarhet och en bra
familjerådgivning kan bidra till att stödja familjen och reda
ut problemen i samband med en skilsmässa. Vi vill att det
upprättas en plan för en utvidgad verksamhet med
familjerådgivning.
För att umgängesrätten ska fungera behövs en rad
insatser: För att främja kontakten behövs förtur vid
bostadsförmedlingen till en bostad nära barnet för den
förälder som flyttar från det tidigare gemensamma hemmet.
Det behövs fria resor för barn som ska träffa en förälder
som inte bor på samma ort. Bostadsbidrag ska kunna utgå
till båda parter så att de har råd med en bostad med
utrymme för barn.
I lagstiftningen dominerar föräldraperspektivet.
När det gäller så viktiga frågor borde
barnperspektivet vara utgångspunkten. Det gäller
exempelvis vid bedömningar av hur den gemensamma
vårdnaden ska bestämmas. Ännu talar man om föräldrars
rätt till sina barn och lagen som reglerar detta kommer även
fortsättningsvis att kallas föräldrabalk. I stället borde vi tala
och skriva i termer som barnabalk, barnens rätt till sina
föräldrar och barnens behov. Vi har därför skrivit en
särskild motion om en barnabalk.
Barn som far illa eller befinner sig i en risksituation ska
få stöd. Vi anser att det är viktigt med en ökad samverkan
mellan olika myndigheter för att dessa barn ska få sina
behov av vård och stöd tillgodosedda. Tillsättandet av en
barnombudsman hoppas vi ska öka barns trygghet i
samhället.
Möjligheterna att utse kontaktperson eller ombud för
barn anser vi ska utökas. Flera tragiska händelser under
senare tid gör att vi nu är än mer övertygade om att en
person ska utses med uppdrag att se till barnets bästa i
krislägen. Separationer är exempel på en sådan
krissituation. Görs bedömningen att barnet behöver en
kontaktperson/ombud ska det också finnas en skyldighet att
utse en sådan. Barnet, socialnämnd, vårdnadsutredare eller
någon barnet närstående kan vara den eller de som ges
rätten att begära förordnandet av ett sådant ombud.
Kvoterad föräldraledighet
Föräldraförsäkring vid barns födelse infördes år l974.
Det är därmed snart sjutton år sedan som både mammor
och pappor fick lagstadgad rätt till ledighet när de får barn.
Under hela denna tid har det pågått kampanjer,
attitydpåverkande arbete och informationsinsatser för att
förmå papporna att i större utsträckning ta hand om sina
barn när de är små.
Allt attitydförändrande arbete tar tid. Om det bara
handlade om att bearbeta fördomar och gamla invanda
mönster för att få papporna att använda sin lagstadgade
föräldraledighet, vore det kanske rimligt att dröja
ytterligare några år innan vi bestämmer oss för att dessa
åtgärder inte är tillräckliga.
Mäns benägenhet att avstå från förvärvsarbete för att i
stället ta huvudansvar för barn och hem beror inte enbart
på vilken inställning man har till vad som är kvinnors
respektive mäns uppgifter. Arbetsfördelningen mellan
könen är en del av den rådande maktstrukturen i samhället.
Män vet mycket väl att en av orsakerna till kvinnors
underordnade ställning i samhället och på arbetsmarknaden
är att kvinnor tar huvudansvaret för barnen. Den tid
kvinnor stannar hemma och vårdar barn ger män ett stort
försprång i arbetslivet. Arbetsgivare värderar också män
och kvinnor olika just med hänsyn till kvinnors förväntade
frånvaro för att föda och sköta barn.
Om män och kvinnor kunde förväntas ha lika frånvaro
när de får barn kan inte arbetsgivaren särbehandla någon
enbart på grund av detta. Mäns ställning på
arbetsmarknaden skulle alltså inte försvagas om de tog sin
del av ansvaret för barnen, men kvinnornas ställning skulle
bli betydligt starkare. Däremot skulle män få större närhet
till sina barn, och den förbättrade papparelationen gäller
förmodligen för mycket lång tid.
Vår övertygelse är att om män kan förmås att ta ansvar
för barnen redan under deras första levnadsår kommer det
att få betydelse även för arbetsdelningen i hela samhället.
Vänsterpartiet föreslår därför att föräldraledigheten
kvoteras så att 60 dagar knyts till mannen i familjer med två
vårdnadshavare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att
jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med
utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män
att ta föräldraledigt enligt vad i motionen anförts,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de negativa sidorna av ett
vårdnadsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ökad
föräldrautbildning,
4. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av
barnvårdarorganisationen,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad
verksamhet med familjerådgivningsbyråer enligt vad i
motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i bostadsanvisningslagen så att förtur ges vid
skilsmässor,2
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av bidrag till umgängesresor,3
8. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för bostadsbidrag enligt vad i motionen anförts om
båda föräldrarnas rätt till bostadsbidrag för två bostäder vid
skilsmässa,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse
kontaktman/ombud för barn,3
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten
kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i
familjer där det finns två vårdnadshavare.1
Stockholm den 22 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
1 Yrkandena 1 och 10 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 6 och 8 hänvisade till BoU.
3 Yrkandena 7 och 9 hänvisade till LU.