Jämställdhet mellan kvinnor och män är oupplösligt förenad med familjepolitiken. Det stöd samhället ger, eller inte ger, får oundvikligen konsekvenser för familjernas möjligheter att forma sin vardag. Eftersom kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och barn är det framför allt deras valfrihet och möjligheter det handlar om.
Skall småbarnsföräldrar, och då framför allt kvinnor, kunna gå till jobbet utan oro är det viktigt att de känner sig trygga med den barnomsorg de har. Därför måste vi ha full behovstäckning och full valfrihet inom barnomsorgen.
Det är viktigt att uppmuntra pappor att ta större ansvar i hemmet. Utvecklingen är redan på gång. Yngre män har en mycket större delaktighet i arbetet med barn och hushåll än tidigare generationers pappor.
Vi är inte främmande för att någon form av kvotering kan bli nödvändig men tror i första hand på positiva åtgärder för att stimulera. De tio dagars ledighet nyblivna pappor har rätt till är ett exempel på en positiv åtgärd. Folkpartiet liberalerna har tidigare föreslagit att den bör byggas ut till tjugo dagar. Det finns skäl att i samband med en förändring av familjestödet överväga att införa en pappamånad som kan användas mer flexibelt under förskoletiden. Ännu en förändring som kan övervägas är att lägga om rätten till ledighet enligt föräldraförsäkringen så att mamman och pappan i utgångsläget får lika många dagar -- eller, annorlunda uttryckt, att barnet får rätt till båda sina föräldrars tid i lika stor utsträckning. Vill man sedan inom familjen göra en annan fördelning av föräldraledigheten så skall detta inte möta några hinder.
I viss utsträckning handlar männens bristande ansvar för hushållsarbete om arbetsgivarnas krav. Det är nödvändigt att arbetsgivare, privata såväl som offentliga, lär sig att acceptera att också män är småbarnsföräldrar. Det finns företag som ger pappor som tar föräldraledigt extra semester. Vi välkomnar sådana initiativ.
Dessvärre finns också exempel på pappor som blivit uppsagda från sina arbeten med motiveringen att de genom att ta ut pappaledighet visat ''bristande lojalitet'' mot arbetsgivaren. Det är angeläget att Jämställdhetsombudsmannen aktivt undersöker i vilken utsträckning sådant inträffar.
Småbarnsföräldrar måste fördela sin tid mellan bl.a. hemarbete och förvärvsarbete. Hur den fördelningen görs kan bara den enskilda familjen själv avgöra. Den påverkas av en rad överväganden som har med bl.a. värderingar, personlig läggning och situationen på arbetet att göra.
Det ekonomiska utfallet är dock för de flesta familjer av stor betydelse för deras beslut om hur tiden skall användas.
Det måste löna sig att arbeta
Att ge även småbarnsmammor möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv är enligt vår uppfattning det viktigaste skälet för skattesubventioner till barnomsorg. Sådana är dessutom samhällsekonomiskt sett motiverade eftersom småbarnsföräldrarnas arbetsinsatser utanför hemmet tillför samhället värden som överstiger kostnaderna när andra tar hand om deras barn, och subventionerna är nödvändiga för att utfallet i familjens plånbok ska bli positivt.
En förutsättning för att överhuvudtaget kunna kombinera förvärvsarbete och föräldraskap är tillgång till bra barnomsorg.
Det system för statsbidrag till kommunerna som riksdagen antagit innebär dels nedskärningar, dels att kopplingen till antal barn i barnomsorg tas bort. För att garantera att barnomsorg ändå finns tillgänglig aviseras i stället en lag om rätt till barnomsorg för alla som önskar. Detta är bra.
Förändringar av stödet till barnfamiljerna diskuteras i alla partier. Föräldraförsäkring ställs mot vårdnadsbidrag med mer eller mindre sänkta statsbidrag till barnomsorg. Såväl föräldraförsäkring som vårdnadsbidrag har förtjänster, men också nackdelar.
Stödet till småbarnsfamiljerna måste utformas så att det underlättar deras valmöjligheter att fördela sin tid mellan hemarbete och förvärvsarbete. Stödet bör därför utformas enligt följande principer:
-- Det ska kunna användas så flexibelt som möjligt och kunna användas av båda föräldrarna.
-- Stödet måste utformas så att det lönar sig att arbeta för småbarnsmammor men samtidigt gör det möjligt att minska arbetstiden. Valet får inte bara stå mellan att arbeta heltid eller inte arbeta alls.
-- Det måste underlätta en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och en stor ökning av valmöjligheterna mellan olika former av barnomsorg.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för familjepolitiken.
Stockholm den 22 januari 1993 Lotta Edholm (fp) Håkan Holmberg (fp) Christer Lindblom (fp)