Barnbidragen är viktiga och ett medel för att tillförsäkra
alla barn boende i Sverige en garanterad minimiinkomst.
Barnbidragen är generella, eftersom de utgår till alla barn
oavsett familjens inkomster. Omfördelning av inkomster
från hushåll utan barn till hushåll med barn är en bärande
tanke i systemet.
Sammantaget uppgick det utbetalade beloppet för
barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt studiebidrag till
16,4 miljarder kronor för 1991. Under 1990 utgick 13 % till
höginkomsttagare med en familjeinkomst som översteg 400
000 kronor per år.
Det är många som under årens lopp har hävdat det
orättvisa i att familjer med höga inkomster, miljonärer som
kungen m.fl. ska uppbära barnbidrag. Fördelarna med ett
generellt, icke inkomstprövat bidrag är dock avsevärda och
möjligheter till fusk med systemet i det närmaste
obefintliga.
En annan idé som framförts är att barnbidragen skulle
beskattas. Fördelen med det skulle vara att barnbidraget för
en låginkomsttagarfamilj, exempelvis en ensamstående
studerande förälder, blir värt mycket mer än för familjen
med höga inkomster. En nackdel kan dock vara att systemet
blir krångligare och möjligheter till fusk ökar.
För fortsatta diskussioner om barnbidraget i framtiden
skulle det vara av stort intresse att få frågan om beskattade
barnbidrag allsidigt belyst i en utredning. I en sådan bör
synpunkter från socialstyrelsen, försäkringskassan,
skattemyndigheter m.fl. tas med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning som
allsidigt belyser för- och nackdelarna med beskattade
barnbidrag enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 19 januari 1993
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)