Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället har
inneburit stor arbetslöshet och neddragningar av service i
form av bl a barnomsorg. Många föräldrar känner idag stor
oro inför framtiden och upplever sig också vara svikna av
samhället.
Man känner sig också utsatt inför alla de traditionella,
sociala och samhälleliga krav som ställs på föräldraskapet.
De flesta föräldrar har ambitionen att vara goda föräldrar
och är det också. Trots detta har många föräldrar genom
brist på socialt nätverk behov av utbyte av erfarenheter och
kunskaper med andra föräldrar.
Riksdagen beslutade år 1979 att en allmän
föräldrautbildning skulle införas och gälla tiden omkring
barnets födelse. Den skulle knytas till landstingens mödra-
och barnhälsovård samt BB. I första hand skulle personal
som har den vardagliga och nära kontakten med föräldrarna
medverka vid föräldrautbildningen, dvs barnmorskor vid
mödravårdscentralerna, barnsjuksköterskor och
distriktssköterskor vid barnavårdscentralerna samt
barnsköterskor och sjuksköterskor på BB.
I beslutet ingick att målet för verksamheten var att
barnfamiljerna skulle få en bättre situation. Vidare skulle
föräldrar få stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin
egen och barnens situation. I ett senare skede av
föräldrautbildningen skulle barn och ungdomar förberedas
för vuxenroll och eventuellt blivande föräldraroll. För att nå
det målet utarbetades tre delmål, som sammanfattningsvis
avsågs att ge ökade kunskaper möjligheter till
kontakt och gemenskap möjligheter till medvetenhet om
och påverkan av samhälleliga förhållanden.
Den statliga utredningen, Barnomsorgsgruppen, som
utarbetade förslaget hade också uppdrag att bl a ge förslag
till föräldrautbildning under barnens förskoleålder och
skoltid. Förslagen har ännu inte behandlats av riksdagen.
Det har visat sig att genom föräldragrupper inom
framförallt mödra- och barnhälsovårdens regi har ofta
barnfamiljernas sociala nätverk stärkts. Föräldrar och barn
har kommit i kontakt med andra familjer, blivit vänner och
skapat nya gemenskaper. Det är ur många aspekter viktigt
att föräldrautbildningen får en ökad status och lyfts fram
som en viktig och sanktionerad uppgift inom framför allt
mödra- och barnhälsovården.
Trots riksdagsbeslut om införande av föräldrautbildning
omkring barnets födelse har den inte fått det genomslag
som förväntades. Föräldrautbildningen inom mödra- och
barnhälsovårdens ram är idag ojämt och olikvärdigt
uppbyggd i landet. Det finns en del landsting som har en
relativt god utbyggnad. Sett över hela landet har dock
verksamheten gått tillbaka under senare år. Orsaken kan
vara brist på politisk uppbackning och låg status. Bristande
handledning och konkurrens med övriga arbetsuppgifter
kan vara andra orsaker.
Bakom framgångarna med föräldrautbildning i de
landsting som har den mest utbyggda verksamheten ligger
framförallt målmedvetna satsningar på fortbildning och
uppbackning från politiker och chefstjänstemän.
Det är angeläget att föräldrar med barn inom
barnomsorg, oavsett om den är privat eller offentlig, och i
skolan också ges möjlighet att träffas till föräldrautbildning
med den målsättning som riksdagen tidigare beslutat om.
Eftersom föräldrautbildningen inte fått det genomslag
som förväntades, kan det finnas anledning att på nytt utreda
föräldrautbildningens betydelse, organisation och innehåll i
ett samhälle i stor förändring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att föräldrautbildningen inom mödra- och barnhälsovården
bör ges ökad status och ökat stöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att föräldrautbildning inom barnomsorg och skola bör
sanktioneras och stödjas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en utredning med bl a uppdrag att utreda
föräldrautbildningens betydelse, organisation och innehåll
bör tillsättas.
Stockholm den 11 januari 1993
Margareta Viklund (kds)