med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag

Propositionen beskriver på ett utmärkt sätt den ökade
sjukdomsfrekvensen som uppkommer genom bruk av
tobak. Rökning är fortfarande ett av våra allra största
folkhälsoproblem. Särskilt allvarligt är det faktum att allt
fler unga flickor börjar röka.

Tyvärr drar regeringen inte tillräckligt långtgående
slutsatser av sin egen beskrivning eftersom man bortser från
den allt mer sofistikerade tobaksreklamen som möter oss
överallt. Man bortser också från de svårigheter som finns att
på frivillig väg få till stånd rökfria arbetsplatser.

Allt fler länder förbjuder tobaksreklam och några
negativa resultat av detta har såvitt vi vet inte kunnat
konstateras. Allvarligast är förmodligen den förtäckta
reklamen, något som också länder som t.ex. Frankrike och
Belgien har tagit fasta på genom att förbjuda även denna.

Vi får allt fler människor med allergiska besvär från
tobaksrök. Det är naturligtvis omöjligt att helt skydda
dessa, men det skulle bli betydligt lättare för dessa att leva
ett normalt liv om arbetsplatserna blev rökfria. Det är
enklare att träffa överenskommelser om var man får röka
om det i grundreglerna finns ett förbud än på helt frivillig
väg.

Tobaksutredningens förslag upptar förslag om
lagreglering även av de här upptagna punkterna och
regeringens beslut om att inte ta dessa med i propositionen
synes vara mindre väl genomtänkta. Det är snarare en
eftergift till de marknadskrafter som aldrig har haft några
önskningar om att minska bruket av tobak utan enbart vill
tjäna pengar, även om det sker till priset av andra
människors hälsa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om ett förbud mot all slags
reklam för tobaksvaror inkl. förtäckt reklam och sponsring,

2. att riksdagen beslutar om att ett förbud införs mot
rökning på arbetsplatser med möjligheter till dispens för
särskilda rökutrymmen.

Stockholm den 13 april 1993

Inga-Britt Johansson (s)

Marianne Carlström (s)