Hälso- och sjukvården i Sverige står sig mycket väl i
internationella jämförelser. Utifrån det övergripande
nationella målet om en god hälsa och vård på lika villkor för
hela befolkningen, har den svenska hälso- och sjukvården
präglats av målsättningar om god kvalitet, trygghet,
tillgänglighet och respekt för patientens integritet.
Landstingen har på de allra flesta håll satsat offensivt på
förändring, förnyelse och utveckling för att än bättre nå upp
till våra högt ställda mål. Inte minst utvecklingen av den
lokala hälso- och sjukvården har stått i fokus för detta
utvecklingsarbete. Centerpartiet har målmedvetet agerat
för detta och enigheten har också varit stor om
nödvändigheten av en utveckling av primärvården och en
förstärkning av den personliga relationen mellan
patienten/medborgaren och läkare, distriktssköterskor och
övrig medicinsk personal.
Landstinget Skaraborg
Landstinget Skaraborg har sedan många år gått i spetsen
för denna utveckling. Sedan många år har man
målmedvetet byggt ut och utvecklat en decentraliserad
primärvård som effektivt har avlastat länssjukvården.
Speciellt viktigt för att åstadkomma detta har varit att
allmänläkartjänsterna också kunnat tillsättas. En strävan i
utvecklingen av denna Skaraborgsmodell har varit att ge
rätt vård på rätt vårdnivå. Patientens fria val har förstärkts
såväl inom landstinget som tillsammans med övriga
västsvenska sjukvårdshuvudmän. För att ytterligare stärka
kontinuitet och tillgänglighet har beslut också fattats om att
utifrån Skaraborgsmodellen införa ett system med
familjeläkare successivt i hela landstingsområdet.
Inriktningen innebär att alla skaraborgare ska ha rätt att
välja sin egen läkare och att listningssystem ska införas.
Arbetet pågår för fullt och är inriktat på att 1995 vara fullt
genomfört.
Husläkare i harmoni med lokala mål
Utvecklingen av Skaraborgsmodellen har bl a byggt på
följande tre viktiga huvudprinciper.En komplett och
utbyggd primärvård. Utöver distriktsläkare och
sjuksköterskor på vårdcentralerna ingår i primärvården bl a
resurser för såväl yrkesinriktad som geriatrisk rehabilitering
(inklusive slutenvårdsplatser), psykosocialt
omhändertagande och folkhälsoarbete samt
sköterskebaserad mottagningsverksamhet (MVC, BVC,
hypertoni, diabetes, allergi m.m.)Samverkan. Team-
arbete inom primärvården är en viktig förutsättning.
Samarbete mellan olika personalkategorier ger en ökad
kompetens och en effektivare verksamhet. Samverkan med
länssjukvården och andra huvudmän har också stor
betydelse för en bra och effektiv verksamhet.
Befolkningsansvar. Det innefattar bl a ett aktivt
hälsofrämjande arbete och ett ansvarstagande för svaga
grupper inom samhället. En förutsättning för att kunna ta
ett befolkningsansvar är samverkan mellan olika
personalkategorier och mellan myndigheter på lokalnivå.
I departementspromemorian (Ds 1992:41) ''Husläkare --
för kontinuitet och trygghet i vården'' anges grunderna för
en utveckling av primärvården och införande av ett s k
husläkarsystem.
Utgångspunkterna för denna promemoria har varit att
man på vissa håll i landet inte tillräckligt prioriterat
primärvården, och att man ur ett nationellt perspektiv inte
lyckats uppnå de högt ställda förväntningarna på en
utvecklad lokal hälso- och sjukvård. Primärvården har i
stora delar av landet inte kunnat vara så lättillgänglig eller
kunnat erbjuda den kontinuitet i patient--läkar-relationen
som man eftersträvat. I rapporten anges också att en
husläkarreform sammantaget bör leda fram till en minskad
efterfrågan av insatser främst från länssjukvården. På sikt
förväntas därmed reformen leda till lägre kostnader för
hälso- och sjukvården genom att ''sjukhusvården'' minskas.
I Skaraborg har dock kontinuiteten kunnat utvecklas bl a
genom den områdesindelning av vårdcentralerna som skett.
Vårdcentralerna har delats in i mindre ansvarsområden,
arbete sker i vårdlag etc. Detta har i mycket sin likhet med
passiv listning enligt det danska systemet. Möjligheterna
finns att byta läkare.
Om man jämför antalet läkarbesök per invånare har
Skaraborg totalt sett ett något lägre antal än riket som
helhet. Besöken inom primärvården ligger klart högre,
medan besök inom läns- och regionsjukvård ligger markant
lägre. En husläkarreform kan därför för Skaraborg inte
heller på detta område ge de omfördelningseffekter som
beräknas för övriga landet.
Det är mycket väsentligt att den fortsatta utvecklingen
av hälso- och sjukvården sker i harmoni med en strävan att
vidareutveckla primärvården utifrån en samlad syn på
hälso- och sjukvård. En husläkar-/familjeläkarreform måste
utgå från de olika villkor och förutsättningar som råder
inom olika län. Det är inte genom centralstyrning och
detaljreglering som en fortsatt utveckling av primärvården
ska garanteras.
Välkänd kravlista
Remissvaren på departementspromemorian ger också
samma tydliga besked som i sammandrag säger följande:
Fortsätt utvecklingen av den lokala primärvårdens
områdesansvar med en helhetssyn på hälso- och
sjukvård.Förbättra möjligheterna att träffa sin egen
familjeläkare eller distriktssköterska inom dagens
primärvård med listning till sin familjeläkare i ett
vårdlag.Ta tillvara och utveckla distriktssköterskornas
verksamhet, mödra- och barnhälsovård liksom äldrevård
istället för att genomföra en husläkarreform som bara
handlar om individens krav och behov.Garantera den
förebyggande hälsovården även i framtiden.Slå inte
sönder nuvarande framgångsrika primärvård med en
fullständigt fri etableringsrätt som också kan leda till
kraftiga kostnadsökningar och en ojämn läkarrekrytering i
landet.
Slutsatsen är given.
Ta istället tillvara det positiva som skett och sker ute i
landstingen runt om i Sverige. Riv inte ner där vården
fungerar bra.
En viktig utgångspunkt för införandet av ett
familjeläkarsystem är att det bygger på nationella
övergripande ställningstaganden. Ytterligare
detaljreglering genom särskild lag i denna fråga måste
avvisas.
Tillämpning och utformning i övrigt måste utgå från
ovan redovisade förutsättningar, och beslutas av de lokala
sjukvårdshuvudmännen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om primärvårdens framtida
utveckling.
Stockholm den 26 januari 1993
Birgitta Carlsson (c)
Bengt Kindbom (c)