Sedan år 1982 har incestdebatten varit omfattande. Den
startades av ett Studio S-program och har sedan dess stadigt
stått på medias dagordning. Trots graden av medvetande
om problemet har behandlingen av incestens offer och
förövarna inte haft någon prioritet.
Det är troligt att antalet fall av barn som drabbas av
sexbrott ökar. De ''fula gubbar'' och för all del även fula
gummor som fanns förr har väl knappast försvunnit från
arenan och det är väl troligt att samhällsutvecklingen har
bidragit till ökningen av sexualbrotten. De förändrade
familjestrukturerna ökar möjligheterna för övergrepp
gjorda av styvföräldrar och ''syskon''. Statistiken har också
förbättrats när det gäller inrapportering av brott, och
samhällsklimatet gör att fler anmäler övergrepp. En annan
förklaring till ökningen kan vara att antalet unga,
framförallt unga män, med psykiska problem ökar.
Sexualbrotten har överhuvudtaget höga mörkertal och
mörkertalen för sexualbrott mot barn, särskilt
incestbrotten, är säkerligen högre. Få beräkningar är gjorda
över hur många som drabbas. Antalet anmälda sexualbrott
var år 1990 totalt 2 786, varav hälften är att anses som grövre
brott, vilket är en ökning med över 20 procent sedan åren
1987--89. En annan bild får man när man ser på hur kvinnor
själva deklarerar övergrepp som de blivit utsatta för som
barn. Där uppskattas att mellan 1 och 2,5 procent blivit
utsatta för sexuella övergrepp. Karin Edgard har också i en
undersökning av 17-åriga flickor visat att alltför många av
dem drabbas av sexuella övergrepp.
Det finns alltså ett behov att på riksplanet göra insatser
för att hjälpa barn som utsatts för sexbrott. Vilket givetvis
inte ska hindra lokala projekt av den typ man startat i
Eskilstuna. Ett rikscentrum kan bli ett stöd för de lokala
verksamheter som pågår, inte minst när det gäller att sprida
erfarenheter och stimulera forskningen. Vi vill därför
föreslå ett centrum med terapeutisk behandling, forskning
och utvecklingsarbete där nya arbetsmetoder kan prövas
och som har ett brett kontaktnät. Då kan terapeutiska
behandlingskontakter etableras redan när avslöjandena
kommer och man slipper förnekandeskeden och
rationaliseringar som ger problem i motivationsstadiet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett rikscentrum för
barn som utsatts för sexualbrott.
Stockholm den 26 januari 1993
Eva Zetterberg (v)
Karin Pilsäter (fp)
Margareta Viklund (kds)