Utvärdering av Stockholms- och Helsingborgsmodellerna för öppen sjukvård m.m.
Sammanfattning
I motionen föreslås att effekterna av det i Stockholm
införda köp-sälj-systemet med det så kallade DRG-
prissystemet utvärderas innan det införs i ytterligare
landsting i Sverige. I motionen föreslås också att man
utvärderar försöksverksamheten i Helsingborg där man
bedriver öppen sjukvård och äldreomsorg i kommunal regi.
I de föreslagna utvärderingarna bör de båda modellerna
studeras såväl ur ekonomisk som ur sjukvårdskvalitativ
synpunkt. Det är också nödvändigt att undersöka hur
patienter och sjukvårdspersonal uppfattar de båda
modellerna. Slutligen bör man analysera hur
kvalitetssäkringen fungerar i de båda systemen.
Stockholmsmodellen är fortfarande en
planhushållningsmodell vilket tydligt framgår av
utredningen där det framhålls att ett oreglerat
marknadssystem för vården är utesluten och att en ökad
betoning av politikernas uppgift som konsumentföreträdare
och beställarroll är nödvändig. Helsingborgsmodellen utgör
däremot ett försök att enligt regeringsförklaringens
intentioner ersätta den monopolistiska landstingsstyrda
sjukvården med kommunalt kontrollerad sjukvård där
konsumentinflytandet ökar och marknadskrafter och
privata initiativ tillåtes och uppmuntras.
Bakgrund
Vid årsskiftet 1992-93 införde man för alla
Stockholmssjukhus köp-sälj-systemet och DRG-systemet
(diagnosrelaterade grupper). DRG-systemet innebär att
landstingsadministratörer poängsätter alla diagnoser.Sedan
gäller det för sjukhusen att samla ihop så många poäng som
möjligt. I Stockholm är sjukvårdspersonalen mycket väl
medveten om att minst ett sjukhus är nedläggningshotat.
Att alla sjukhus behövs för medborgarna är här helt
ovidkommande eftersom Stockholms läns landsting inte har
råd att driva alla sjukhusen. Med marknadsekonomi enligt
regeringsförklaringens principer hade man haft råd att
behålla de sjukhus som behövs men av någon anledning har
det ansetts viktigare att behålla landstingsmonopolet än att
använda marknadsmässiga principer för att få en god och
ekonomisk sjukvård.
DRG-systemet får absurda och ibland kontraproduktiva
konsekvenser på grund av att det är hårt schabloniserat och
baserat på det felaktiga antagandet att kostnaderna för
behandling av patienter i sluten vård skall baseras på
diagnosen oberoende av behandlingsåtgärder, vårdtyngd
och inom vilken specialitet vården ges. Och DRG-systemet
innebär fortfarande planhushållning. Det är endast de som
arbetar direkt med patienterna som är drabbade av
konkurrens och avskedshot. Den monopolistiska,
planekonomiskt styrda och ineffektiva maktapparaten är
helt befriad från konkurrens och hot.
Under de senaste åren har en betydande del av den
slutna vården på sjukhusen kunnat ersättas med
dagsjukvård och hemsjukvård. Som en följd av detta har
man kunnat minska antalet vårdplatser inom den slutna
sjukhusvården. Samtidigt kvarstår det faktum att de
patienter som måste vårdas inom sluten sjukhusvård är de
som är svårast sjuka och mest resurskrävande ur
behandlingssynpunkt. Dessa patienter kräver givetvis en
längre vårdtid än andra lättare sjuka patienter. DRG-
systemet tar emellertid inte hänsyn till dessa fakta. Efter ett
bestämt antal dagar på sjukhuset blir patienten direkt
olönsam. Genom att lägga in relativt friska patienter för
korta och enkla behandlingar kan klinikerna dock få ett
antal vinstgivande patienter som kan finansiera vården för
dem som verkligen behöver den. Men detta var väl ändå
inte meningen med systemet?
Det är viktigt att konstatera att DRG-systemet på grund
av omfattande begränsningar och regleringar inte innebär
någon marknadsekonomi. Det finns takpriser och
rabattvång vid hög produktion vilket innebär att
motivationen blir låg då det gäller att öka
sjukvårdsproduktionen utöver den maximalt angivna nivån.
Slutligen vill jag framhålla att läkarna på sjukhusen måste
använda mellan fem och tio procent av sin arbetstid med
DRG-systemet, ett arbete som är helt improduktivt sett ur
patienternas synpunkt.
Effektivitetsproblemen inom sjukvården beror främst
på ett systemfel som inte kan lösas utan en genomgripande
strukturförändring. Politikernas dubbla roller som
konsumentansvarig och producentansvarig har skapat en
situation där producentperspektivet har kommit att
dominera. Det viktiga är att stärka konsumentinflytandet
och bryta upp de låsta kostnadsramarna för olika
verksamheter. Den av landstingen kontrollerade och
monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas och
utsättas för konkurrenspress. Sjukvården måste göras
producentoberoende vilket innebär att pengarna skall följa
patienten.
Enligt regeringsförklaringen skall plats givas för privata
initiativ. Mot bakgrund av detta är det av stort intresse att
studera den så kallade Helsingborgsmodellen där en
försöksverksamhet pågår med kommunalt
huvudmannaskap för primärvården och äldreomsorgen.
Med kundernas behov i centrum skall den så kallade
subsidiaritetsprincipen tillämpas vilket innebär att inga
beslut skall fattas högre upp i organisationen än vad som är
absolut nödvändigt.
Styrformerna i Helsingborgsmodellen anpassas till en
beställar/utförarorganisation där myndighetsutövning skiljs
från service. Sättet att styra, finansiera och följa upp
verksamheterna är oberoende av om produktionen är i
offentlig eller i privat regi. Prestation och konkurrens
stimuleras. Dessa styrformer tillvaratager kommunens
intresse av att produktionen av basservice överensstämmer
med kommunens prioriteringar och att produktionen
överensstämmer med kundernas förväntningar på kvalitet
och kvantitet.
I Helsingborg organiseras äldreomsorgen inklusive
sjukhemsverksamhet, hemsjukvård och arbetsterapi i ett
antal vårdbolag som drivs antingen i kommunal regi eller i
privat regi. Helsingborgarna kan fritt välja producent av
den vård och omsorg som man har rätt till. Utvecklingen av
vårdbolagen bygger konsekvent på principen om
decentralisering och självständighet. Vårdstyrelsens
förvaltning har inte något operativt ansvar utan fungerar
enbart som pådrivare i utvecklingsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Stockholmsmodellen med
köp-sälj-systemet och DRG-systemet bör utvärderas innan
det införs på ytterligare sjukhus i andra landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försöksmodellen i
Helsingborg med kommunalt huvudmannaskap för
primärvården och äldreomsorgen bör utvärderas för att
sedan eventuellt införas också i andra kommuner.