Efter tillkomsten av 1974 års abortlag har stora
förändringar skett både genom framsteg inom medicinsk
forskning och behandling och genom en förskjutning av
attityder och värderingar.
Ökat antal aborter
Den långsiktiga abortutvecklingen i Sverige är oroande.
Antalet aborter har ökat från 30 000
1974 till över 37 000
årligen under 1988--1990. Den höga nivån är
oacceptabel. Socialstyrelsen har i en rapport föreslagit en
rad åtgärder för att minska aborterna.
I den förändring som nu sker inom sjukvården med
resultatinriktade kliniker och sjukhus, konkurrens och
kostnadsjakt finns det en risk för att det förebyggande
hälsoarbetet glöms bort. Ungdomsmottagningar,
preventivmedelsrådgivning, kuratorsresurser m m
är inte obligatoriskt och kan därför väljas bort i
besparingsivern.
Det krävs en utvärdering av den abortförebyggande
verksamheten och ett tydligt klarläggande av
Socialstyrelsens och sjukvårdshuvudmännens ansvar för
den del av folkhälsoarbetet som omfattar prevention,
abortrådgivning och barnafödande.
Förändrad syn på fostret
Efter tillkomsten av 1974 års abortlag har en avgörande
attitydförändring ägt rum när det gäller synen på fostret
som en del av kvinnans kropp.
Redan i Inseminationsutredningens tilläggsdirektiv (dir
1984:36) markerades en förändring i den syn på fostret som
ligger till grund för abortlagen. I delbetänkandet SOU
1987:11 med titeln ''Skydd för det väntade barnet. Åtgärder
vid missbruk m m under graviditet'' skriver utredningen:
''Det är enligt vår uppfattning uppenbart att man inte längre
kan betrakta modern och det blivande barnet som en enda
individ.''
Samma inställning uttrycker utredningen redan i
rubriken på sitt slutbetänkande ''Den gravida kvinnan och
fostret -- två individer'' (SOU 1989:51).
En enig riksdag markerade indirekt att fostret inte kan
betraktas som en kroppsdel utan är en självständig individ
med människovärde när en översyn begärdes ''så att
dödfödda foster blir slutligt omhändertagna på ett värdigt
och respektfullt sätt'' (KU 1986/87:20). Det har lett till att
foster, i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS
1990:8), inte längre behandlas som riskavfall utan
kremeras.
Transplantationsutredningen föreslog i betänkandet
''Aborterade foster m m''
(SOU 1991:42) att den hantering av döda foster som
föreskrivs i Socialstyrelsens allmänna råd skall fortsätta att
tillämpas. Transplantationsutredningen grundar dock sina
ställningstaganden på nu gällande abortlag och dess syn på
fostret som en del av kvinnans kropp. Det får effekter för bl a
utredningens resonemang om samtyckesregler när det
gäller användande av fostervävnad.
Utvecklingen har således lett till dubbla budskap från
lagstiftarna. För hederlighetens och trovärdighetens skull är
det nödvändigt att undanröja sådana oklarheter.
Förändrad syn på mansrollen
För några decennier sedan ställdes fadern utanför när
hans barn skulle födas. En fördjupad syn på mansrollen och
mannens och kvinnans gemensamma ansvar har lett till att
det idag är en självklarhet att mannen finns med före och
vid förlossningen. Men när graviditeten inte är önskad utan
avbryts ställs mannen, med stöd av resonemanget bakom
nuvarande abortlag, fortfarande ofta utanför.
Kvinnans rätt att själv bestämma om abort innebär inte
bara frihet utan också ansvar. Kravet att kvinnan ensam ska
fatta beslut om det väntade barnets liv eller död lägger ett
omänskligt ansvar på henne.
I skriften ''Fosterdiagnostik -- socialstyrelsen redovisar''
(1986:16) anges: ''Både provtagningen och aborten berör
kvinnans kropp. Därför måste det vara hon som i sista hand
avgör om undersökningen eller aborten skall genomföras.
Men barnet är inte enbart hennes. Mannen bör så långt
möjligt vara delaktig i besluten, annars är det risk att han
ställs utanför avgörande, som är av stor betydelse för hans
och kvinnans fortsatta gemenskap. Därför bör mannen få
information på samma sätt som kvinnan, så att de har
möjlighet att reagera och ta ställning tillsammans.''
För att en ny syn på mannens engagemang och
medansvar för både graviditet och beslut om eventuell abort
ska få genomslag krävs en fördjupning av den allmänna
synen på varje människas ansvar för sin sexualitet och
konsekvenserna av sitt sexualliv.
Förändrad tidsgräns för möjlig överlevnad
Socialstyrelsen kan idag bevilja abort till och med 22:a
graviditetsveckan om synnerliga skäl föreligger. Gränsen
för möjlig överlevnad har stadigt sjunkit så att det idag finns
möjlighet för enstaka barn födda efter 23 graviditetsveckor
att överleva. Felmarginalen för att tidsbestämma ett fosters
verkliga ålder är 1--2 veckor. Detta innebär att det med
nuvarande regler finns en ökande risk att aborter utförs, när
fostret är livsdugligt.
Förändrad fosterdiagnostik
Att aborten sker så tidigt som möjligt är viktigt av
hänsyn till föräldrarna och personalen. Diagnostiken har
gjort sådana framsteg sedan abortlagen togs att en sänkning
också av 18-veckorsgränsen bör övervägas.
Förfinad fosterdiagnostik har på ett tidigare oanat sätt
öppnat möjligheter att välja vilket barn som skall få födas.
Felaktigt använd kan diagnostiken bli ett instrument för
sortering och urval med en förödande effekt på vår syn på
människovärdet. Den genetiska forskningen kan också
användas i livets tjänst. Det gäller därför inte i första hand
att förbjuda kunskap utan att använda kunskapen på rätt
sätt.
Avslutning
En allsidig översyn av 1974 års abortlag bör ha som
huvudsyfte att diskutera och klarlägga abortlagens innebörd
när den grundideologi som lagen bygger på -- synen på
fostret som en del av kvinnans kropp -- övergetts. Dessutom
krävs en utvärdering av den abortförebyggande
verksamheten. Vilka möjligheter som står till buds för att
sänka antalet aborter måste analyseras i ett vidare
samhällsperspektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 1974
års abortlag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
den abortförebyggande verksamheten.
Stockholm den 26 januari 1993
Rose-Marie Frebran (kds)
Stefan Attefall (kds)