De medicinska framstegen ger allt större möjligheter att
bota eller lindra sjukdomstillstånd, även upp i allt högre
åldrar. Antalet vårdplatser för mera resurskrävande
sjukvård minskar och vårdtiderna blir allt kortare. Gapet
ökar mellan angelägna behov av meningsfull sjukvård och
tillgängliga resurser att ge sådan vård.
Vi fördelar vårdresurserna på ett jämlikt sätt. Patientens
inflytande över sin vård är starkt begränsat trots att vi vet att
de upplevda behoven liksom kraven är individuellt mycket
olika. Vissa anser att de får för mycket vård, många
upplever att de inte får tillräckligt kvalificerad vård eller att
vårdtiderna är för korta. Alltmer av rehabilitering,
aktivering och omvårdnad har skurits bort från sjukhusens
verksamhet, vilket för övrigt är huvudorsaken till att antalet
vårddagar kunnat reduceras avsevärt. För i synnerhet de
äldre är det mycket värdefullt att få sådan vård
sammanflätad med kvalificerad medicinsk vård, men den
möjligheten har minskat kraftigt.
Den som får plats i de resursstarka delarna av
vårdsystemet får under vårdtiden nästan alltid en mycket
god och kvalitativt högtstående vård. Av tradition har vi där
höga ambitioner. Vid misstanke på medicinska felgrepp
eller försummelser i den vården är det väl känt att man kan
göra anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
eller Socialstyrelsen, där kompetent objektiv utredning och
bedömning görs.
Den som hamnar utanför den kvalificerade delen av
sjukvårds- systemet, mellan dess sängar eller på för låg
vårdnivå, blir för tidigt utskriven eller nekad intagning, har
emellertid vanligen små möjligheter att få klagomål
objektivt prövade och bedömda. Landstingens
förtroendenämnder har inte den funktionen i praktiken, de
skall förmedla kontakt, informera och hjälpa, men utgår
från det system som finns och de resurser som är givna vid
tillfället, och försöker få nöjda patienter och anhöriga inom
de ramarna.
Inte heller de som upplever kommunernas sjukvård och
omsorg otillräcklig har någon nationell instans att vända sig
till, där klagomålen blir så långt det går objektivt bedömda.
Den som upplever vården som otillräcklig på grund av
resursbrist eller att den ges på för låg vårdnivå vänder sig
ofta till vårdpersonal eller läkare med klagomål. Det är inte
tillfredsställande att dessa skall stå ensamt ansvariga när
grundorsaken är resursbrist, och deras uppgift nödtvunget i
allt större utsträckning är att anpassa patienternas och
anhörigas krav och behov till aktuell tillgång på resurser.
Det jag nämnt har endast i liten utsträckning att göra
med eventuella köer till kvalificerade ingrepp som varit
mycket aktuella i debatten. Det rör sig till helt övervägande
del om den stora grå sjukdomssektorn, patienter med de
vanliga svåra sjukdomarna, ofta multipla och ofta kroniska
med akutinslag.
Mitt förslag är att ett nationellt forum inrättas, dit alla
som är missnöjda med utebliven vård, alltför korta
vårdtider, eller vård på vad de upplever för låg vårdnivå,
kan vända sig med anmälan. Den skall så långt möjligt
bedömas objektivt och registreras.
Sammanställningarna kan bli av värde som underlag för
resursfördelningen i samhället och mellan
sjukvårdssystemets olika sektorer. Men den stora vinsten är
att patienter och anhöriga kan känna att deras synpunkter
blir objektivt bedömda, och att personalen blir delvis
avlastad ett ur vårdetisk synpunkt omöjligt ansvar.
Den instans jag föreslår kan utvecklas genom fördjupad
och utvidgad tillsynsfunktion inom Socialstyrelsens
organisation, eller genom att Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd åläggs att handlägga även dessa ärenden.
Men man bör överväga om inte ett självständigt forum är
att föredra.
En viktig fråga är om instansen bör ha
sanktionsmöjligheter. De stora organisatoriska
förändringar som genomförs i vårdsektorn och andra
förhållanden, motiverar enligt min mening
sanktionsmöjligheter mot producenter av sjukvård även i
ärenden som här påtalas. Detta är emellertid en svår fråga,
varför man kan tänka sig att verksamheten, för att snart
kunna komma igång, startar med uppgiften att endast
bedöma och registrera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett forum för anmälan
av upplevd otillfredsställande vård på grund av bristande
resurser.
Stockholm den 25 januari 1993
Pontus Wiklund (kds)