De senaste årens utveckling mot mångfald, konkurrens
och ekonomistyrning inom sjukvården ställer helt nya krav
på kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring.
Formellt har Socialstyrelsen ansvar för
kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring inom vården. För
att anpassa myndigheten till dessa krav genomfördes
regionalisering av verksamheten. Undertecknad bedömer
att detta var en utveckling i rätt riktning, men otillräckligt
för att fylla dagens och framför allt framtidens behov.
Det finns omfattande erfarenheter av mer utbyggt och
effektivt fungerande system för kvalitetskontroll inom
sjukvården bl.a i Storbritannien, Nederländerna,
Australien, USA.
I första hand bör krav ställas på producenterna att bygga
upp system för strukturerad egenkontroll av sin
verksamhet. Detta behöver dock kompletteras genom
adekvat utbyggt och effektiv myndighetskontroll,
förmodligen uppbyggd på regional bas. Dessutom krävs en
effektivt fungerande klagomur till vilken patienterna,
anhöriga och andra kan vända sig för att klaga på
otillfredsställande vård även p g a bristande resurser. Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd har otillräckliga resurser
och alltför begränsade befogenheter och domstolarna har
otillräcklig kompetens för att fylla den funktionen.
En särskilt utsatt grupp är svårt och långvarigt sjuka och
gamla vilka ej sällan prioriteras lägre och har svårt att klaga.
Det bör påpekas att Sverige ställt upp på en
överenskommelse med WHO att till 1990 ha ett fungerande
kvalitetssäkringssystem i vården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till nationell strategi
angående kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring inom
svensk sjukvård,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av satsningar för att
säkerställa god kvalitet inom vård och omsorg.
Stockholm den 22 januari 1993
Chatrine Pålsson (kds)