Inom Sverige pågår en utveckling mot att öppna sjukvården för mångfald och ökad valfrihet för patienten och personalen. För att patienterna skall känna trygghet i det nya systemet är det angeläget med enhetliga riktlinjer för tillsyn över olika former av sjukvårdsinrättningar. Så är inte fallet för närvarande.
Länsstyrelserna har att utöva den omedelbara tillsynen över sjukvårdsinrättningar som bedriver sluten vård i annan än offentlig regi. Socialstyrelsen har detta tillsynsansvar över sjukvårdsinrättningar i offentlig regi.
Sedan stadgan som reglerar verksamhetstillsyn över enskilda sjukvårdsinrättningar (enskilda vårdhemsstadgan) blivit antagen har förhållandena ändrats i Sverige. Vi har för närvarande i Sverige ca 20 enskilda sjukvårdsinrättningar vid vilka bedrivs avancerad specialistvård bl.a. avancerad kirurgi. Dessutom finns i landet ca 100 enskilda sjukvårdsinrättningar för somatisk långvård och konvalescentvård, ca 135 för psykiatrisk vård mer än 10 för vård av psykiskt sjuka barn. Länsstyrelserna saknar redan idag expertis för att utöva tillsyn över denna mångfacetterade slutna vård.
Det har sedan länge varit angeläget med en översyn av bestämmelserna gällande enskilda sjukvårdsinrättningar för att anpassa dessa till den utveckling som har skett och den utveckling som kommer. Man kan ifrågasätta om det behövs en särskild stadga för enskilda sjukvårdsinrättningar. De regler som kan behövas kan sannolikt införas i den gällande hälso- och sjukvårdslagen. Detta för att få enhetliga regler för verksamhetstillsyn över sjukvårdsinrättningar i hela landet.
Inom socialutskottet aktualiserades ärendet redan under riksdagsåret 1985/86. Vid förfrågan har det framgått att Socialstyrelsen redan då ansåg att den enskilda vårdhemsstadgan är i behov av översyn. En sådan översyn aviserades också av regeringen vid socialutskottets förfrågan till Socialdepartementet. Riksdagen har därför avstått från att föra frågan vidare. Samma information har socialutskottet fått vid förfrågan när ärendet åter aktualiserades 1990 och senast 1992.
Med hänsyn till den pågående utvecklingen inom sjukvården och riskerna som är förenade med verksamhetstillsyn som inte är anpassad till utvecklingen, bör ärendet behandlas skyndsamt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsam översyn av enskilda sjukvårdsinrättningar eventuellt genom en komplettering av den gällande hälso- och sjukvårdslagen.
Stockholm den 22 januari 1993 Jerzy Einhorn (kds) Ingrid Näslund (kds) Chatrine Pålsson (kds)