Vid en konferens som Statens medicinsk-etiska råd
anordnade om eutanasi framkom att med nuvarande
smärtlindringsmetoder är nästan alla fysiska
smärtstillestånd behandlingsbara. Patienterna kan ges, om
inte smärtfrihet, så en betydande smärtlindring. Detta
bekräftas också av såväl svenskt som internationellt
material. Socialstyrelsen gav t.ex. år 1989 ut allmänna råd
om smärtbehandling i livets slutskede med riktlinjer för den
svenska sjukvården.
Kunskapen finns och tillämpas på många håll med goda
resultat för patienterna. Men i en (ännu opublicerad)
svensk studie som genomförts inom olika cancervårdande
specialiteter uppskattas andelen patienter i livets slutskede
som har fått en otillräcklig smärtlindring variera 15--40 %
mellan olika kliniker. Detta tyder på att möjligheterna till
effektiv smärtlindring blir beroende av vilken klinik
patienter kommer till och att en betydande
underbehandling förekommer. Är detta förhållandet inom
ett område med lång erfarenhet av smärtbehandling torde
inte situationen vara bättre för patienter som vårdas för
andra diagnoser t.ex. för patienter med kroniska
smärttillstånd eller inom barnsjukvården.
Skälen till detta kan man endast spekulera över. De
orsaker som har förts fram är bl.a. att kunskaperna om en
effektiv smärtbehandling inte är tillräckligt spridda, att
tillgången på medicinska specialister inom
smärtbehandlingsområdet är otillräcklig och/eller att de
som finns inte konsulteras i den omfattning som skulle
behövas samt att undervisningen i smärtbehandling får ett
otillräckligt utrymme i kursplanerna till alla
vårdutbildningar.
Vidare finns en kvardröjande rädsla hos både läkare och
patienter för att skapa opiatberoende eller drogmissbruk
och en djupt rotad känsla hos många att när man har t.ex.
cancer skall man ha ont. På senare tid har tillkommit en risk
för att dessa patienters behov av specialisthjälp kan komma
att underskattas i konkurrensen om knappa resurser och att
de på grund av detta kan komma att utestängas från
högkvalificerad vård.
Smärtlindring är en väsentlig del av den palliativa
(lindrande) vården och ofta är den en förutsättning för
möjligheterna att bearbeta den andliga och existensiella
smärtan, vilket bl.a. hospicerörelsens företrädare både
inom och utom Sverige har kunnat konstatera. Både för
patienter som befinner sig i livets slutskede och för andra
patienter och deras anhöriga är det därför viktigt att
vårdpersonal inom alla vårdformer och vårdnivåer får en
grundläggande kännedom om smärtans uttrycksformer och
möjligheter att behandla dem. Först när vårdpersonalen har
fått dessa kunskaper kan de våga sätta tilltro till
patienternas egna signaler och först då kan alla patienter få
en behandling på sina och inte på vårdens villkor.
Inom Socialstyrelsen arbetar för närvarande två
expertgrupper med att utarbeta allmänna råd som skall
förbättra kunskapsunderlaget för smärtbehandling för
cancerpatienter, patienter med kroniska och andra
smärttillstånd respektive inom den palliativa vården. Detta
kommer att bidra till förbättringar. Men Socialstyrelsens
allmänna råd når endast en begränsad målgrupp och även
andra åtgärder skulle behöva genomföras. Kunskaperna om
smärtlindring behöver spridas till allmänheten bl.a. för att
förtroendet för sjukvårdens förmåga att medverka till ett
värdigt döende skall kunna upprätthållas. Många ser annars
införandet av eutanasi som den enda ''behandlingen'' för att
slippa vara rädda för ett döende i svåra plågor.
Följande åtgärder behöver övervägas:Socialstyrelsen
får i uppdrag att tillsammans med experter inom området
utarbeta en lättillgänglig information som belyser
möjligheter och ''myter'' inom
smärtbehandlingsområdet.Huvudmännen för
vårdutbildningarna görs uppmärksamma på behovet av att
lägga en ökad tonvikt vid behovet av att stärka kunskaperna
om smärtbehandling.Ökad kunskap till personalen inom
primärvården och den primärkommunala äldreomsorgen
på grund av att personalen i ökad utsträckning får ta hand
om patienter i livets slutskede.
Smärtbehandlingsområdet behöver på sikt få en bättre
akademisk förankring (det saknas professur).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om smärtlindring i vård och omsorg.
Stockholm den 26 januari 1993
Bo Holmberg (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)