Vid en konferens som Statens medicinsk-etiska råd
anordnade om eutanasi framkom att med nuvarande
metoder för smärtlindring är nästan alla fysiska smärtor
behandlingsbara. Patienter kan ges, om inte smärtfrihet, så
en betydande lindring.
Detta bekräftas också av såväl svensk som
internationellt material. Socialstyrelsen gav t ex 1989 ut
allmänna råd om smärtbehandling i livets slutskede med
riktlinjer för den svenska sjukvården.
Kunskapen finns och tillämpas på många håll med goda
resultat för patienterna. Men i en (ännu opublicerad)
svensk studie som genomförts inom olika cancervårdande
specialiteter uppskattas andelen patienter i livets slutskede
som fått otillräcklig smärtlindring variera 15--40 % mellan
olika kliniker.
Skälen kan man endast spekulera över. De orsaker som
förts fram är bl a att kunskaperna om en effektiv
smärtbehandling inte är tillräckligt spridda, att tillgången på
medicinska specialister inom smärtbehandlingsområdet är
otillräcklig och/eller att de som finns inte konsulteras i den
omfattning som skulle behövas samt att undervisningen i
smärtbehandling får ett otillräckligt utrymme i
kursplanerna till alla vårdutbildningar.
Vidare finns en kvardröjande rädsla -- kalla det gärna
''myter'' -- hos både läkare och patienter för att skapa
opiatberoende eller drogmissbruk. Till detta kommer en
djupt rotad känsla hos många att när man har cancer skall
man ha ont. På senare tid har tillkommit en risk för att dessa
patienters behov av specialisthjälp kan komma att
underskattas i konkurrensen om knappa resurser och att de
på grund av detta kan komma att utestängas från högt
kvalificerad vård.
Smärtlindring är en väsentlig del av den palliativa(
lindrande) vården och ofta en förutsättning för möjligheten
att bearbeta den andliga och existensiella smärtan. Detta
har företrädare för hospicerörelsen både inom och utom
Sverige kunnat konstatera.
Både för patienter som befinner sig i livets slutskede och
för andra smärtlidande och deras anhöriga är det därför
viktigt att vårdpersonal inom alla vårdformer och
vårdnivåer får en grundläggande kännedom om smärtans
uttrycksformer och möjligheterna att behandla den.
Först när vårdens personal har fått dessa kunskaper kan
de våga sätta tilltro till patienternas egna signaler och först
då kan alla patienter få en behandling på sina egna och inte
på vårdens villkor.
Inom Socialstyrelsen arbetar för närvarande två
expertgrupper med att utarbeta allmänna råd som skall
förbättra kunskapsunderlaget för smärtbehandling av
cancerpatienter, patienter med kroniska och andra
smärttillstånd resp inom den palliativa vården. Detta
kommer att bidra till förbättringar men Socialstyrelsens
allmänna råd når endast en begränsad målgrupp och även
andra åtgärder skulle behöva genomföras.
Kunskaperna om smärtlindring behöver spridas till
allmänheten bl a för att förtroendet för sjukvårdens
förmåga att medverka till ett värdigt döende skall
upprätthållas. Många ser annars införandet att eutanasi som
den enda ''behandlingen'' för att slippa vara rädda för ett
döende i svåra plågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta en lättillgänglig information som
belyser möjligheter och ''myter'' inom
smärtbehandlingsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppmärksamma
huvudmännen för samtliga vårdutbildningar om behoven av
ökade kunskaper om smärtbehandling.
Stockholm den 26 januari 1993
Margitta Edgren (fp)