Hiv/aids utgör ett av de allvarligaste hoten mot
folkhälsan. Världshälsoorganisationen (WHO) har därför
rekommenderat att sterila sprutor och spetsar skall göras
tillgängliga för injektionsnarkomaner som av olika skäl inte
kan avbryta sitt missbruk. Risken för spridning av hiv bland
injektionsnarkomaner måste till varje pris förebyggas.
Sedan 1986 har ett spruttutbytesprogram pågått i Lund.
Resulten för tiden 86 11 24--92 10 31 är i korthet följande:
9 140 besök har gjorts av 1327 injektionsmissbrukare
drygt 300 reguljära (minst 6 besök) projektdeltagare har
stått för mer än hälften av besöken de senaste åren har
c:a 400 individer varit aktuella under en given 12-
månadersperiod de flesta besökarna har varit i 30-
årsåldern och missbrukat intravenöst i många år 2/3 av de
reguljära deltagarna har varit amfetaminister medan övriga
dessutom eller enbart missbrukat heroin mer än hälften
av narkomanerna har förnekat narkomanvårdskontakt
under senare årverbalt hot, enstaka stölder samt ökad
arbetsbelastning för personalen på infektionskliniken har
förekommit stölder och hotincidenter har till stor del
kunnat förebyggas med hjälp av personalutbildning och
förbättrade rutiner dessa nackdelar skulle ytterligare
kunna minimeras om verksamheten bedrevs i separata
lokaler med fasta öppettiderriskbeteende i form av
sprututdelning har minskat i missbrukargruppen Skåne
har fortfarande inte drabbats av någon HIV-epidemi bland
narkomaner narkomanerna uppger själva att de lärt sig
mer om smittskydd genom projektet narkomanvården
har genom projektet kommit i kontakt med tidigare okända
missbrukare antalet hiv-tester per år av narkomaner
ligger nio gånger högre än under tiden före projektets
införande ett hundratal narkomaner har blivit hepatit B-
vaccinerade genom projektetprojektet kan vara orsak till
både beteendeförändringarna och det gynnsamma
epidemiläget men ett sådant samband går ej att visa med de
vetenskapliga metoder som står till buds sambandet
mellan projektet och ökad hiv-testning, hepatitvaccinering
samt positiva effekter för narkomanen är betydligt klarare.
I Malmö bedrivs sprututbytesprogram med likartade
erfarenheter.
I årets budgetproposition (Prop. 1992/93:100, bil 6)
anges att det hiv-bidrag som utgår till storstadsområdena
endast avses utgå under en övergångstid som stöd till
smittskyddsarbetet. Vi anser det viktigt att
sprututbytesprogrammet inte får äventyras och att garantier
måste lämnas för dess fortsättning även vid en ändring av
hiv-anslagen.
Vi anser vidare att erfarenheterna från de skånska
sprututbytesprogrammen är sådana att hiv-prevention
omfattande bl.a. sprututbyte, kondomutdelning och
smittskyddsinformation enligt den skånska modellen
snarast bör införas i hela landet. Verksamheten skulle
kunna bedrivas på särskilda ''dispensärer'' centralt i
stora/medelstora städer och bemannas med både sjukvårds-
och narkomanvårdspersonal. På mindre orter skulle
verksamheten kunna organiseras av primärvården och
socialtjänsten i samarbete. På riksplanet bör det skapas en
projektgrupp som fortlöpande samlar in och analyserar
erfarenheterna från riket och som har möjlighet att vidta
åtgärder om ev problem skulle uppkomma.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om garantier för
sprututbytesprogrammens fortsättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sprututbytesprogram i landets
övriga delar.
Stockholm den 26 januari 1993
Margitta Edgren (fp)
Olle Schmidt (fp)