Fosterdiagnostik är som all annan forskning möjlig att använda både etiskt och oetiskt. När fosterdiagnostiken står i livets tjänst värnar den om fostret och kan göra det möjligt att bota eller förebygga sjukdomar redan på fosterstadiet. Den kan stärka blivande föräldrars beredskap att ta emot ett skadat barn, eller ett barn med viss statistisk risk att få en sjukdom som därmed kan lindras, eller botas. Fosterdiagnostiken bidrar också till att fostret allt klarare framstår som en påtaglig, väl markerad individ med fullt anspråk på respekt för sitt människovärde.
När fosterdiagnostik används i bortväljande, abortinriktat, syfte blir den emellertid oetisk och bryter mot varje människas absoluta värde. Per definition är fosterdiagnostik just en diagnos av fostret. Diagnosen, som annars alltid ställs i patientens tjänst, vänds här mot det skadade eller sjuka fostret, och leder till att fostret aborteras. Fostret och modern är två olika individer som har skilda blodsystem, kan ha olika blodgrupp och har olika genetiska koder. Denna syn kommer till uttryck i SOU- utredningen 1989 med namnet ''Den gravida kvinnan och fostret -- två individer'' där båda dessa individer sägs vara skyddsvärda (sid 11).
Det som skiljer debatten om fosterdiagnostik från debatter om aborter är att i frågan om aborter ställs man inför avgörandet om man vill ha barn eller ej. När det gäller fosterdiagnostik i abortinriktat syfte ställs man inför avgörandet vilka barn man vill eller inte vill ha.
Ett skrämmande exempel på hur selektiv abort med hjälp av fosterdiagnostik kan användas är statistik från demografer i Kina. Enligt officiella siffror, som bland andra Sten Johansson presenterat (tidigare chef för SCB, numera forskare vid Institutet för social forskning) har flera miljoner flickebarn ''försvunnit'' i Kina under 1980-talet. Man misstänker att den hårda familjeplaneringen har gjort det möjligt för föräldrar i Kina att välja kön på sina barn. Samma uppgifter visar att problemet även finns över hela Östasien: i Sydkorea, Taiwan, Singapore, Malaysia och Indien.
FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn, och DHR, De handikappades riksförbund, har båda sagt ett klart nej till fosterdiagnostik om det används för att sortera bort foster med handikapp. Det är över huvud taget fel att ställa blivande föräldrar inför möjligheten att kunna välja bort ett utvecklingsstört foster, anser FUB. Och de om några måste veta vad det innebär att ha ett utvecklingsstört barn i familjen och hur rimlig eller orimlig arbetsinsatsen och påfrestningen kan vara.
Så skrivs också i SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och fostret:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse (sid 83).
FUB menar sig ha sett att fördomarna i samhället har hårdnat. Att försvara samhällets kostnader för handikappade är inte lika lätt under en lågkonjunktur. Detta ser FUB som en fara. Man ska inte underskatta de ekonomiska aspekterna på selektiv abort med fosterdiagnostik. Det råder en hård kamp om sjukvårdens resurser och kraven på friskare och sjukdomsfriare människor kan komma att öka än mer, menar FUB.
Fosterdiagnostik kan vara mycket värdefull och gagna barnet -- nämligen om den ställs i barnets intresse. Om den sjukdom man letar efter kan behandlas och diagnosen ökar föräldrarnas och barnets möjligheter att kämpa mot den sjukdom som möjligen kan bryta ut är fosterdiagnostiken positiv.
Behovet av en etiskt underbyggd lagstiftning är emellertid trängande. Den etiska situationen utan en reglerande lagstiftning kommer att ställa oss inför frågor omöjliga att hantera: Vem ska bestämma vilka barn som ska få födas? Ska föräldrar till barn som riskerar handikapp själva stå för kostnaderna för sjukvård om de väljer att föda sitt barn? Vem ska ha tillgång till uppgifterna om genuppsättningen? Var ska gränsen dras mellan sjukdom, handikapp eller bara oönskade egenskaper? Hur ska könsdiskriminering undvikas?
Dessa frågor och fler gör att vi snarast bör få en lagstiftning som reglerar fosterdiagnostiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en etiskt grundad lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse vid fosterdiagnostik.
Stockholm den 25 januari 1993 Tuve Skånberg (kds) Margareta Viklund (kds)