Hjärtinfarkt är en folksjukdom, som varje år drabbar
25.000--30.000 svenskar, ungefär en tredjedel, 10.000, av
infarkterna drabbar kvinnor.
En infarkt behandlas idag med ett antal läkemedel
(propplösande medel, betablockerare, nitroglycerindropp,
m fl) vilka kraftigt minskat risken att patienten dör under
de första dagarna. I reella tal betyder det ca 3.000 räddade
liv årligen. Behandlingen måste dock sättas in inom 6--8
timmar från symtomens början, sedan är skadan skedd.
I amerikanska rapporter har visats att kvinnor med
hjärtsjukdom i mindre utsträckning än män blir föremål för
intensiv behandling med röntgen och operation. Frågan är
om det finns skillnader i behandling av manlig respektive
kvinnlig hjärtinfarkt även i Sverige.
Resultat från Östra Sjukhuset, Göteborg
Vid Läkarstämman hösten 1992 presenterade
avdelningsläkare Mikael Dellborg erfarenheter från en
genomgång av alla patienter intagna på
hjärtintensivvårdsavdelningen vid Östra Sjukhuset 1989-91.
Man hade funnit stora skillnader mellan behandlingen av
män respektive kvinnor.
Kvinnor hade fått mindre behandling med läkemedel
som hejdar infarkt, kvinnor hade mera sällan genomgått
röntgen av kranskärlen jämfört med männen. Dödligheten
hos kvinnorna var nära 70 % högre, till dels beroende på
högre ålder (dödligheten ökar med åldern) men i varje
åldersgrupp var dödligheten klart högre hos kvinnorna.
Skillnaderna i behandling mellan män och kvinnor kan inte
förklaras av ålder. De största skillnaderna fanns bland
patienter yngre än 65 år.
Faktorer som kan spela in 1.
Fördomar. Mot detta talar att behandlingen av en
annan stor patientgrupp, patienter med svår instabil
kärlkramp, inte skilde sig mellan könen.
2. Skillnader i symtom. Lika stor andel män som kvinnor
angav bröstsmärtor vid ankomsten till sjukhuset. Från
tidigare undersökningar är det känt att kvinnor får mindre
smärtstillande medel i samband med hjärtinfarkt. Kvinnor
ger inte uttryck av att ha lika mycket smärta som männen.
3. EKG-förändringar. EKG styr mycket av
behandlingen, ser man tydliga förändringar får patienten
behandling, annars inte. Från en tidigare undersökning kan
man visa att kvinnor får mindre uttalade EKG-
förändringar, vilket kan invagga läkaren i en falsk säkerhet.
''Förändringarna av EKG är så små, bröstsmärtorna beror
nog inte på någon infarkt'' blir resonemanget när en kvinna
kommer in med infarkt.
4. ''Kokboksmedicin''. De flesta hjärtinfarktspatienter
behandlas av jourläkare med ibland begränsad kunskap om
och erfarenhet av hjärtsjukvård. Jourläkaren förlitar sig
därför i stor utsträckning på färdiga vårdprogram,
''kokböcker''. Den typiske patienten låter sig väl beskrivas i
dessa vårdprogram. Den typiske patienten får adekvat
behandling även av icke-specialisten. Den typiske patienten
är man. Den ovanliga patienten -- kvinnan med infarkt --
får på dagtid, när hjärtspecialister eller specialintresserade
läkare står för vården, samma behandling som män med
infarkt. Men nattetid blir skillnaden stor, kvinnans besvär
tolkas inte som infarkt, man väntar och avstår från att
behandla.
40 % av kvinnorna hade inte fått någon ''botande'',
kausal behandling i samband med hjärtinfarkten. Möjligen
som en effekt av detta och möjligen beroende på att kvinnor
har fler bakväggsinfarkter, behövde kvinnorna mer
inotropa läkemedel, alltså läkemedel som stimulerar
hjärtarbetet. Dessa läkemedel är ibland nödvändiga när
tillståndet är mycket kritiskt, men de kan även ha skadliga
effekter -- öka hjärtinfarktens storlek -- och används därför
så litet som det bara är möjligt. Av denna ''skadliga''
behandling fick alltså kvinnorna mer på grund av att fler
hamnade i tillstånd med uttalad hjärtsvaghet.
Vad betyder detta?
Om svenska kvinnor skulle få samma behandling som
svenska män borde ytterligare minst 700 kvinnor behandlas
med läkemedel mot hjärtinfarkt. Detta skulle potentiellt
rädda mellan 30 och 50 kvinnor till livet och dessutom
förbättra livskvaliteten och minska sjukvårdsbehovet hos de
övriga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
utredning om bristerna i diagnos och behandling av
hjärtsjukdom hos kvinnor.
Stockholm den 21 januari 1993
Märtha Gårdestig (kds)