Tobakens skadeverkningar är väl kända. Mer än 10 000
människor dör årligen i Sverige till följd av tobaksbruket --
i storleksordningen ca 15 gånger fler än i trafiken. Ännu fler
lever med nedsatt arbetsförmåga, sämre kondition och
livskvalitet på grund av bl a sjukdomar som hjärtåkommor,
luftrörskatarr, allergi och astma. Det är inte bara rökarna
själva som drabbas utan också icke-rökarna på grund av att
de ofta tvingas vistas i rökiga miljöer.
Tobaksbruket är ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Läkarkåren upprepar med jämna mellanrum, att den
viktigaste insatsen för att förbättra folkhälsan, inte minst för
att minska uppkomsten av flera cancertyper, är att kraftigt
begränsa tobaksbruket. Man stryker under hur viktigt det
är att framförallt förhindra nya ungdomsgrupper att
introduceras i rökning och snusning. Samhällsekonomiskt
kostar tobaksbruket enligt vissa uppgifter närmare 10
miljarder kronor.
Trots denna kunskap, inte minst om den passiva
rökningens effekter, och tobaksutredningens många
kraftfulla förslag, så förmår inte regeringen att följa
utredningen och vidta de åtgärder, som behövs för att
radikalt begränsa skadeeffekterna.
Den viktigaste åtgärden är att förhindra ungdomarnas
introduktion i tobaksbruket. Skadorna är värre vid rökning
i unga år. Har man inte börjat röka i ungdomsåren, så är
sannolikheten dessutom stor, att man inte börjar senare
heller. Därför är tobaksutredningens förslag att förbjuda
försäljning till ungdomar under 18 år mycket välmotiverat.
Propositionens resonemang om att en åldersgräns skulle
öka intresset för rökning, att prova en förbjuden vara, är
enligt vår mening svagt grundat. Ju större trycket och
kontrollen är att låta bli desto färre kommer också att
pröva. Svårigheterna att kontrollera efterlevnaden ska inte
heller överdrivas. Bara lagparagrafen i sig ger för övrigt en
tydlig signal om hur samhället ser på tobaksbruket och på
vad som är rätt och fel.
Med samma syfte, att förhindra att nya ungdomsgrupper
börjar röka, bör också automatförsäljning samt andra
former av självbetjäning förbjudas, helt i enlighet med
tobaksutredningens förslag.
Ytterligare en åtgärd, som också har en positiv effekt på
de vuxnas tobaksbruk, är att ytterligare begränsa reklamen.
Till stor del är den reglerad, men fortfarande är det möjligt
att bl a annonsera i pressen. För att nå målet om en radikal
minskning av tobaksbruket är det nödvändigt att införa ett
totalt reklamförbud och förbud även för förtäckt
tobaksreklam i enlighet med utredningens förslag. WHO
har länge drivit detta krav. Reklamen påverkar framför allt
ungdomar, som söker sin identitet. Analyser av
tobaksreklamens verkningar visar på ett klart samband
mellan reklam och ökad tobakskonsumtion. Att som
regeringen gör hänvisa till att avvakta EG:s agerande är
bara att skjuta frågan framför sig. Förbud finns redan i flera
nordiska länder och EG-länder.
Regeringens förslag till tobakslag innehåller
bestämmelser om att tobaksrökning i vissa miljöer inte ska
få förekomma. Det är ett steg på vägen, men otillräckligt
för att ge icke-rökarna det skydd de rätteligen bör ha för att
undgå den passiva rökningen. Mot bakgrund av att flera av
tobaksrökens ämnen är hårt reglerade eller förbjudna i
arbetsmiljön, när de förorsakas av industriella processer,
bör en motsvarande hållning så långt möjligt praktiseras när
ämnena härrör från tobaksrök.
Detta borde medföra att betydligt fler lokaler och större
utrymmen hålls rökfria.
Således bör utredningens förslag om förbud mot rökning
vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster
samt i andra lokaler dit allmänheten har tillträde
genomföras. Eventuell rökning får hänvisas till särskilt
avsatta utrymmen och inte tvärtom, dvs att icke-rökarna
skall erbjudas rökfria områden.
Samma förhållningssätt bör gälla arbetsplatser, där
rökning utanför den enskildes arbetsrum -- förutsatt att
denne har eget rum -- endast kan accepteras i särskilda
rökrum. Lagregleras inte denna fråga utan den hänvisas till
en uppgörelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilket
kan vara tilltalande, är risken stor, att det på mindre
arbetsplatser inte kommer att erbjudas rökfria miljöer. Det
är inte säkert, att icke-rökaren vill driva sin rätt och kanske
komma i konflikt med arbetskamraterna. Ett lagstöd är här
mycket värdefullt. Därför bör utredningens förslag
genomföras även i denna del.
Propositionen föreslår att bostäder inte ska omfattas av
lagstiftningen. Enligt vår mening är det angeläget att
gemensamma utrymmen till lägenheterna, t ex trapphus,
tvättstugor, hobbylokaler hålls rökfria av samma skäl som
för andra lokaler.
Även vissa utemiljöer borde omfattas av lagstiftningen.
Tobaksutredningen föreslår skolgårdarna och platser som
är avsedda för barnomsorgen, vilket borde vara självklart,
om ungdomens tobaksbruk ska förhindras genom att
entydiga signaler sänds ut.
Därutöver borde offentliga utemiljöer, där stora
folksamlingar äger rum, t ex idrottsarrangemang,
konserter, allmänna möten, vara rökfria alternativt att
rökning hänvisas till särskilda områden.
Propositionen är generös när det gäller ''särskilda skäl''
för undantag från föreslagna bestämmelser.
Utredningen är betydligt snävare och talar om
''synnerliga skäl''. Det är angeläget att en restriktiv syn på
undantagen blir praxis, så att inte lagstiftningens syfte
motverkas när det gäller att tillskapa rökfria miljöer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en åldersgräns på 18 år för
inköp av tobak enligt Tobaksutredningens förslag,
2. att riksdagen beslutar om förbud för
automatförsäljning och andra former av självbetjäning
enligt Tobaksutredningens förslag,
3. att riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam
och s.k. förtäckt tobaksreklam enligt Tobaksutredningens
förslag,
4. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum
i lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän
sammankomst anordnas samt i andra lokaler dit
allmänheten har tillträde i enlighet med
Tobaksutredningens förslag,
5. att riksdagen beslutar om att arbetslokaler skall vara
rökfria enligt Tobaksutredningens förslag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rökfria gemensamma lokaler i
samband med boende,
7. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum
på skolgårdar och platser som är avsedda för barnomsorg
enligt Tobaksutredningens förslag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att offentliga utemiljöer med
stora folksamlingar hålls rökfria,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en restriktiv tillämpning av
undantag från lagens regler om rökfria miljöer.
Stockholm den 13 april 1993
Berndt Ekholm (s)
Torgny Larsson (s)
Lena Klevenås (s)