Enligt 2 och 3 §§ socialtjänstlagen är det den kommun
där en person vistas som har att svara för att han/hon
erhåller den hjälp han/hon enligt 6 § samma lag kan vara
berättigad till. Detta är en sund och riktig regel till stöd för
den enskilde medborgaren. Men i en dom i Kammarrätten
i Jönköping 246-1990 har en person som vistats under
begränsad tid på ett privat vårdhem i en annan kommun än
hemkommunen funnits berättigad till hemtjänst inne i det
privata vårdhemmet. Konsekvenserna av denna dom är
svåröverskådliga men det torde stå klart att kommuner med
privata vårdhem och sjukvårdsinrättningar inom sina
gränser riskerar hamna i en mycket egendomlig situation.
Det förefaller naturligt och rationellt att vårdhem och
sjukvårdsinrättningar ger den omvårdnad som den enskilde
patienten behöver, inte kommunen. I annat fall kan man
befara att den kommunala skyldigheten utvecklas till en
affärsidé i den här typen av företag.
För enligt ovanstående kammarrättsdom kan ett privat
företag dimensionera sin personalstyrka på ett sådant sätt,
att om det kan göras gällande att behovet av hjälp inte kan
tillgodoses på annat sätt än genom bistånd, så återstår inget
annat för kommunen än att gå in och bedriva
hemhjälpsverksamhet i en institution med annan
huvudman.
Det är vår uppfattning att denna situation genom
precisering i lagstiftningen eller på annat lämpligt sätt
elimineras. Vid vistelse på vårdhem eller
sjukvårdsinrättning skall ägaren ansvara för hela
omvårdnadsbehovet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna inte skall vara
skyldiga att utföra hemtjänst i institutioner med annan
huvudman.
Stockholm den 25 januari 1993
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Leo Persson (s)
Odd Engström (s)