Sverige är av regeringen, med stöd av § 37 i sjukvårdslagen, indelat i sex sjukvårdsregioner inom vilka berörda sjukvårdshuvudmän skall samverka i frågor om den högspecialiserade vård vilken ej kan tillgodoses inom varje landsting.
Genom riksavtal och regionala avtal regleras samverkansformerna. Avtalen innehåller bland annat regler om planering och samordning av regionvården samt bestämmelser om samarbetsorgan. Systemet är tänkt och uppbyggt efter en planstyrningsmodell som utesluter konkurrens och som inte längre kan möta de behov som sjukvården och patienterna har. I stället bidrar indelningen till att en stel, centraliserad organisation konserveras vilket leder till risk för att sjukvården inte utvecklas på ett sätt som är medicinskt motiverat samtidigt som en effektiv kostnadspress förhindras. Detta går ytterst ut över patienterna.
Utvecklingen av vård- och behandlingsområdet går snabbt. Det som idag är högspecialiserad vård kan i morgon vara rutinsjukvård inom varje län. Å andra sidan medför organisationen att vård som av medicinska utvecklingsskäl och kvalitetsskäl borde koncentreras till enstaka enheter, införs inom enskilda landsting trots att de, om fri konkurrens gällde i stället för politisk styrning, ej skulle kunna försvara sin plats i länssjukvården vare sig ur kvalitets- eller kostnadsaspekt.
Incitament till att bli billigare och bättre saknas i strukturen och friheten att söka vård där den är effektiv, snabb och av högsta kvalitet är starkt beskuren. Regionindelning innebär ett monopol som varken gagnar vårdkvaliteten eller bidrar till att begränsa kostnaderna.
Om olika vårdgivare får konkurrera med kvalitet och pris och patienten fritt får välja kan sjukvården utvecklas gynnsamt både vad gäller vårdkvalitet och effektivitet. Ett bidrag till en sådan konkurrens kan åstadkommas genom att regionerna avskaffas och ett friare val av högspecialiserad vård medges.
Avskaffandet av sjukvårdsregionerna är ett viktigt led i att stärka patientens ställning, värna kvaliteten i vården och pressa kostnaderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av sjukvårdsregionerna.
Stockholm den 22 januari 1993 Leif Carlson (m) Maud Ekendahl (m)