Östersunds reumatikersjukhus invigdes 1969 och är specialbyggt för rehabilitering och vård av reumatiker. På grund av den stora stab av specialiserade yrkeskategorier av läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m.fl. som finns vid sjukhuset och genom en mycket lång kunskapsuppbyggnad fyller reumatikersjukhuset en mycket stor funktion för reumatiker.
Antalet remisser till Östersunds reumatikersjukhus är stort och patienterna står i kö för behandling. Med anledning av landstingens besparingar får dock allt färre patienter sin remiss godkänd av beslutande remissläkare. Det innebär att i förlängningen står sjukhusets fortsatta existens på spel och därmed sker en stor förlust av kompetens på reumatikervårdens område.
Den helt nödvändiga forskningen om reumatiska sjukdomar och utvecklingen av rehabiliteringen blir därmed eftersatt. Det finns endast ett sjukhus till i landet som har specialiserat sig på reumatiska sjukdomar, Spenshults reumatikersjukhus i Halland. Utvecklingen vid detta sjukhus visar samma ogynnsamma tendenser som i Östersund.
Reumatiker är landets största handikappgrupp. De är mycket beroende av återkommande rehabilitering för att kunna leva ett någorlunda normalt liv med sitt handikapp. Många får nu mycket sämre livskvalité och slås ut från arbetslivet i förtid.
Reumatikernas egna sjukhus har ett stort berättigande och måste bevaras. Den period av stor ekonomisk osäkerhet som nu råder får inte leda till att viktig kompetens går förlorad.
Ett sjukhus som patienterna själva väljer i första hand och som fyller alla krav på effektivitet och kompetens tillhör framtidens sjukhus.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som kan trygga verksamheten och bibehålla kompetensen vid reumatikersjukhusen i Östersund och Spenshult.
Stockholm den 25 januari 1993 Karl-Gösta Svenson (m) Ingrid Hemmingsson (m)