Andelen svenskar som har ont i bl a rygg och nacke ökar oroväckande. Dessa symptom och sjukdomsdiagnoser leder ofta till sjukskrivningar och sjukpensioneringar, vilket kostar samhället stora kostnader och den enskilde mycket lidande. Inom den traditionella sjukvården opererar man ibland för att åtgärda dessa problem. Vanligast är dock att smärtstillande medel föreskrivs. Ibland remitteras till sjukgymnaster eller massörer. Många patienter får besked om att det inte finns mycket mer att göra än att lära sig leva med smärtorna. Endast i ett fåtal landsting i Sverige sker samarbete med legitimerade kiropraktorer med vårdavtal, trots att de legitimerade kiropraktorerna har en gedigen utbildning vad gäller funktionsrubbningar i rörelseapparaten.
Det finns olika orsaker till att så få vårdavtal tecknats. Dels dröjde Socialstyrelsen under ett par år med att utge beställda föreskrifter och allmänna råd beträffande legitimerade kiropraktorers verksamhet. Dels har Socialstyrelsen ändrat i den av alternativmedicinska kommittén (AMK) och riksdagen givna definitionen av kiropraktik. Dels har Socialstyrelsen infört särskiljande begränsningar i de svenska kiropraktorernas yrkesutövning i förhållande till övriga nordiska länders lagstiftning. Detta är olyckligt, särskilt mot bakgrund av att det i år startar en nordisk kiropraktorutbildning vid Odense Universitet, som kommer att leda till titeln legitimerad kiropraktor. Anledningen till utbildningen är att ministerrådet 1989 beslutade om en utredning rörande gemensam utbildning för kiropraktorer i Norden och likalydande regler rörande legitimation och yrkesutövning, vilket är eftersträvansvärt.
Idag finns, som ovan nämnts, flera särskiljningsregler inom Norden för kiropraktorer.
I Sverige har införts en åldersgräns på 16 år för att få behandla med manipulation. I Norge finns ingen åldersgräns och i Danmark finns en ettårsgräns, men förutsatt att en läkare skrivit intyg att inga kontraindikationer mot manipulation finns, får man använda sådan behandling. I Danmark är 16 % av alla patienter barn under 16 år. Att barn under 16 år kan få smärttillstånd och funktionsrubbningar i rörelseorganen är ju ställt utom allt tvivel.
Denna restriktion medför att t ex läkare och sjukgymnaster med eller utan utbildning får behandla barn under 16 år med manipulation, men inte kiropraktorer, trots att de anses som en specialresurs för patienter med problem i rörelseorganen. Däremot får icke-legitimerade kiropraktorer behandla barn ner till 8 år med manipulation enligt kvacksalverilagen, vilket framstår som både ologiskt och horribelt, eftersom de inte står under någon som helst kontroll och huvuddelen saknar den kompetens som krävs för att diagnostisera, förebygga och behandla med kiropraktik.
I Danmark och Norge får kiropraktorer, till skillnad mot Sverige, använda egen röntgenutrustning. I Norge har kiropraktorerna enligt lag dessutom remissrätt till röntgen. I SOSFS 1991:16 står det att ''en kiropraktor kan i diagnostiskt syfte hänvisa patienten till den övriga hälso- och sjukvården, t ex för röntgenundersökningar''. I Sverige är det bara landstinget i Värmland, Stockholms läns landsting och Östergötlands läns landsting som tillåter legitimerade kiropraktorer att remittera till röntgen. Detta måste ändras på.
Alternativmedicinkommitténs (AMK) delbetänkande, Legitimation för vissa kiropraktorer (SOU 1987:12), som låg till grund för regeringens proposition 1988/89:96 och gav kiropraktorerna legitimation fastslår att ''ett fortsatt totalförbud för behandling av barn är onödigt och det skulle bli principiellt stötande, eftersom motsvarande begränsningar inte förekommer för andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården''. Alternativmedicinkommittén anser, att regelsystemet om disciplinansvar och de ökade kontrollmöjligheter för socialstyrelsen, som införs om kiropraktorerna accepteras som hälso- och sjukvårdspersonal, ger tillräckliga garantier i sammanhanget.
I Danmark är kiropraktorerna sedan länge anslutna till sjukförsäkringen och i Norge får patienterna viss ersättning för sex behandlingar under förutsättning att de har remiss från läkare.
Det vore önskvärt med enhetliga nordiska regler för kiropraktorer, för att underlätta för svenska patienter att få behandling av kiropraktorer i syfte att minska kostnader för samhället och minska lidandet för den enskilde.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetliga nordiska regler för kiropraktorer.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingbritt Irhammar (c) Anders Svärd (c)