Idag dör allt fler människor på institution. Förr i tiden
dog man hemma med nära och kära omkring sig. Döden var
en del i en naturlig gemenskap över generationsgränser på
ett helt annat sätt än i dagens Sverige.
Många dör dessutom i ensamhet på institutioner. Det
kanske inte finns några anhöriga i livet, och ibland orkar de
anhöriga inte med att sitta vid en döende och hela tiden vara
den stödjande medmänniska som behövs i livets slutskede.
Det är min uppfattning att sjukvården -- ansvarig personal
och politiker -- har ett ansvar att planera vården och
personalbemanningen på ett sådant sätt att ingen i vårt land
som är inlagd på någon vårdinrättning skall behöva dö eller
lida i ensamhet. Det finns skäl för riksdagen att
uppmärksamma dessa förhållanden.
Vittnesmål från personer verksamma inom vården och
egna upplevelser gör att jag anser att alla människor har rätt
att få ''hålla någons hand'' den sista stunden i livet.
Ensamhet i dödsögonblicket rör det djupaste mänskliga,
skapar oro och ångest. Här tangeras förvisso det filosofiska
och religiösa.
Men det är också något påtagligt konkret och materiellt,
som handlar om resurser och pengar. Jag är väl medveten
om de ekonomiska problem som också sjukvården brottas
med, vilket bl.a. medfört att sjukvårdshuvudmännen
minskat på den personal som sitter och övervakar dessa
patienter. Men brist på pengar är inte svar nog!
Vi vet att frivilliga insatser från bl.a. Röda Korset betytt
mycket för många svårt sjuka genom åren. Och samarbetet
med frivilliga organisationer kan säkert utökas på våra
sjukhem och lasarett. Men huvudansvaret för att inte någon
skall lämnas ensam i döden vilar på landsting, kommuner
och andra vårdgivare som vårdar döende.
Att få sluta sina dagar mänskligt och värdigt måste anses
tillhöra våra viktigaste rättigheter. Likaså måste det anses
som en ytterst viktig skyldighet för samhället att svårt sjuka
och döende människor inte skall lämnas ensamma. Frågan
har den digniteten att riksdagen har anledning att uttala sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svårt sjuka eller döende
patienter inte skall lämnas ensamma.