I motionen föreslås att sjukhusens resurser vad gäller
operationssalar, mottagningslokaler för patientbesök,
behandlingslokaler och stängda vårdavdelningar utnyttjas
mycket mer än vad som idag är fallet. Detta förutsätter att
Dagmarreformen avskaffas och att fri etablering för läkare
tillåtes. En annan förutsättning är att Landstingens
monopol då det gäller sjukhusvård avskaffas och att det blir
tillåtet för privata företag att mot betalning till sjukhusen få
använda sjukhusens resurser. De stängda och ur
sjukvårdssynpunkt sett nerlagda vårdavdelningarna skall
kunna få användas för andra ändamål, t ex som
flyktingförläggningar.
Bakgrund
Då det gäller sjukvården i Sverige så ligger problemen
på produktionssidan, den offentliga sektorn kan inte sköta
detta, det visar all erfarenhet från samhällsplanerade
system. De flesta andra länder i väst har förstått detta. Där
finns en rad olika sjukvårdsformer, som i konkurrens med
varandra tar hand om sjukvårdsproduktionen på sjukhusen.
På detta sätt blir sjukhusens resurser effektivt utnyttjade.
Det är en myt att marknadshushållning betyder att det
inte finns några lagar och förordningar som reglerar de olika
intressenternas möjligheter att agera. Väl fungerande
marknader som stöder konsumentens inflytande över
produktionen och skapar förutsättningar för en effektiv
hushållning kan inte existera utan en för ändamålet
avpassad lagstiftning. Marknadsekonomin fungerar inte i
ett vakuum utan bygger på en rad institutionella faktorer
som regleras i lag eller annan ordning. Det gäller att ersätta
ett regelverk som gynnat monopol, uppmuntrat slöseri med
resurserna och givit konsumenten en svag
förhandlingsposition med ett system av lagar och
förordningar som stärker konsumentinflytandet, stöder
konkurrensen och gör strävan efter effektivitet till ett
självklart inslag. Med ökad valfrihet följer ökad kvalitet. I
ett system där vårdgivare fritt konkurrerar om patienterna
tvingas man till att hålla en hög kvalitet.
På de flesta sjukhus i Sverige utnyttjas operationssalar,
läkarmottagningslokaler och behandlingslokaler mindre än
hälften av den tid som skulle vara möjlig. På sjukhusen finns
många läkare, sköterskor och sjukvårdsbiträden som gärna
skulle ställa upp på fritid men detta förhindras av
Dagmarreformen och av att Landstingen har monopol på
sjukhusens vårdproduktion. Privata bolag får inte hyra
sjukhuslokaler för att producera sjukvård. Här har alltså
planhushållningen med alla regleringar resulterat i att en
brist uppkommit trots att det finns gott om resurser. I stället
för att utnyttja dessa resurser pressar landstingen sina
anställda att arbeta på övertid och på otidsenligt obekväma
arbetsscheman för att få verksamheten att fungera.
Många sjukhus och sjukhusavdelningar har lagts ned
under de senaste åren. I Stockholm står Långbro sjukhus i
stora delar tomt. Långvårdsavdelningar, sjukhem och
ålderdomshem har också avvecklats under de senaste åren.
De sålunda tomma och outnyttjade lokalerna borde kunna
utnyttjas för annat ändamål, till exempel som
flyktingförläggningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa
Dagmarreformen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fri etableringsrätt för läkare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingens monopol inom
sjukvården bör upphävas,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att privata bolag eller enskilda
mot betalning till sjukhusen bör tillåtas använda sjukhusens
resurser för produktion av sjukvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man med en utredning bör
undersöka hur många outnyttjade lokaler det finns inom
sjukvårdens organisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dessa outnyttjade lokaler bör
tillåtas få användas för annan samhällsnyttig verksamhet
t.ex. som flyktingförläggning.
Stockholm den 18 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Johan Brohult (nyd)