Samverkansavtal tecknas med privata vårdgivare av
sjukvårdshuvudmannen. Avtalet meddelas till
försäkringskassan och läkaren blir därefter ansluten dit.
Det finns en begränsning vad gäller antalet besök/år, vilket
idag är maximalt 6 000,
för sjukgymnast som blir ansluten finns ingen
begränsning. Den medicinska kontrollen utövas av
Socialstyrelsen, vilket i realiteten innebär att kontrollen är
mycket begränsad. Försäkringskassan får inte gå in i
journalerna.
När avtalet är tecknat har sjukvårdshuvudmannen inget
inflytande på verksamheten. Den lever sitt eget liv. Det som
sker är att kostnaden för samverkansavtalet dras av från
statsbidraget till landstinget.
Om en läkare/sjukgymnast vill sluta med sin praktik då
kan han/hon överlåta den till någon annan med samma
specialitet. Naturligtvis får man ersättning för utrustning
m.m. men också själva avtalet har ett värde. I dag skrivs
väldigt få nya samverkansavtal vilket gör att här finns en
handel med samverkansavtalen.
Även ett dödsbo kan avyttra ett samverkansavtal. Det
tas upp som en tillgång i bouppteckningen.
I dag överlåter ofta gamla läkare med få besök sina
samverkansavtal till unga läkare. De kommer som regel upp
i maximalt antal besök, d.v.s. man får en opåverkbar
kostnadsökning.
Detta innebär att landstingen blir bundna till
samverkansavtalen för all framtid! Utan att kunna påverka
vem som har avtalet eller i övrigt kräva kvalitetskontroll
eller samarbete. Men kostnaden kvarstår!
I dag tecknar landstingen vårdavtal med privata
vårdgivare. Dessa är tidsbegränsade och man kan påverka
avtalstexten om t.ex. kvalitet eller joursamverkan. Dessa
avtal är inte heller möjliga att överlåta.
För att landstingen ska ha möjlighet att påverka sin
verksamhet och ekonomi kan man tänka sig två alternativ:
1. att samverkansavtalen upphör att gälla i samband med
att innehavaren upphör med verksamheten, d.v.s. att
överlåtelse av samverkansavtal inte tillåtes,
2. att samverkansavtal byts ut mot vårdavtal, vilket då
ger landstinget möjlighet till påverkan m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkansavtal.
Stockholm i januari 1993
Anita Jönsson (s)
Jarl Lander (s)