Adoptioner av barn födda i Sverige av utländska kvinnor
Gravida kvinnor från andra länder, främst Polen, som
kommer till Sverige för att här föda barnet och sedan
adoptera bort det till föräldrar i Sverige blir allt vanligare.
Det går till så att de svenska föräldrarna åtar sig att bekosta
den sjukhusvistelse som en förlossning medför mot att
föräldrarna får adoptera det nyfödda barnet. På detta sätt
kringgås såväl polsk som svensk lag.
I och för sig är det i sak inget fel på denna form av
adoption. Problemet består i att en lång rad juridiska frågor
enligt svensk lag är olösta och måste utredas.
För det första är det hart när omöjligt att fastställa vem
som är det adopterade barnets fader. Inte heller är
medborgarskapsfrågan helt klar.
Socialtjänstens vistelsebegrepp sätts också på sin spets
om t.ex. de svenska adoptivföräldrarna anser att
förlossningskostnaderna blir för dyra. Är det då kommunen
där den utländska kvinnan föder som skall bekosta
förlossningen?
Vad händer om de svenska föräldrarna inte vill adoptera
barnet efter födseln? Och vad inträffar om komplikationer
tillstöter för kvinnan efter förlossningen och genomförd
adoption som tvingar henne till sjukhusvård?
De ovan nämnda frågetecknen måste rätas ut för såväl
den utländska kvinnan, de svenska föräldrarna som för det
adopterade barnet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en genomgång av de regler som
gäller vid adoption av barn födda i Sverige av utländska
kvinnor.