Fram till januari 1970 arbetade landets provinsialläkare
och sjukhusläkare med prestationsersättning. Detta system
innebar att läkarens lön, förutom en relativt låg fast
grundlön var avhängig av vad denne presterade på sin
mottagning. Man fick betalt för sina insatser dels beroende
på antalet behandlade patienter, dels beroende på
svårighetsgraden för utförda åtgärder. Det föreligger ingen
statistik på hur många patienter som t.ex. en distriksläkare
behandlade på 60-talet innan prestationsersättningen
avskaffades. Intervjuer med flera läkare verksamma då
inklusive egna erfarenheter visar att det rörde sig i medeltal
om 30--40 patienter per mottagningsdag. Enligt
Riksdagsrevisorernas senaste rapport behandlade en
distriktsläkare vid en viss vårdcentral i medeltal knappt 10
patienter per dag! Efter det att denna vårdcentral
privatiserats fördubblades antalet behandlade patienter.
Om en distriktsläkare öppnar egen allmänläkarpraktik så
inträffar det intressanta att antalet behandlade patienter per
dag omedelbart fördubblas till 20! Före
sjukronorsreformens införande utförde samtliga
överordnade läkare vid våra kirurgiska kliniker ett stort
antal polikliniska operationer. Det kunde röra sig om cirka
10 sådana ingrepp vissa dagar. Dessa polikliniska
operationer gav en icke föraktlig inkomstförstärkning.
Efter införandet av sjukronorsreformen då arvoderingen
upphört valde man att lägga in sådana patienter istället!
Exempelvis operationer för åderbråck började nu utföras
efter det att patienten lagts in på vårdavdelning. Detta
innebar en enorm ökning av samhällets kostnader för
sådana ingrepp.
Trots mycket kraftiga protester från läkarna genomdrev
socialminister Aspling den s.k. sjukronorsreformen vilket
innebar att prestationsersättningen avskaffades inom den
offentliga sjukvården. Detta var en katastrof för vår
sjukvård. Produktionen halverades! Man har därefter hela
tiden försökt kompensera produktionsbortfallet med att
utöka antalet läkartjänster och resultatet har blivit en dyr
och ineffektiv sjukvård. Vidare innebar avskaffandet att
arbetet på våra akutmottagningar överfördes till mindre
kvalificerade yngre läkare. Numera sköts det primära
handläggandet av akut sjuka patienter av AT-läkare
eftersom de äldre läkarna inte arvoderas extra för att ta
hand om patienterna. Tidigare så var månaden på
akutmottagningen eftertraktad även bland de mer erfarna
läkarna då man då kunde erhålla 3--4 månadsinkomster.
Om man tittar på andra länder finner man att i de länder
där prestationsersättningen finns kvar så behandlar läkarna
många fler patienter per dag än i Sverige. Så är fallet t.ex. i
Japan, Frankrike, Schweiz samt Tyskland: Antalet
behandlade patienter per läkare och dag är nästan alltid
dubbelt så stort, ja ofta 3--4 ggr så stort! I Sverige är ett
besök på en kirurgmottagning 3 ggr så dyr för samhället som
hos en privatpraktiserande kirurg ansluten till
Försäkringskassan.
Nyligen har man även gjort ett försök med
prestationsersättning utgående till samtliga
personalkategorier på en hel klinik. Hela personalen vid
Thoraxkirurgiska kliniken på Karolinska sjukhuset erbjöds
en bonus på 5% av grundlönen mot att man ökade
produktionen under 1991 med 125 operationer (från cirka
1000 öppna hjärtoperationer) under året. Genom att
personalen på alla sätt försökte effektivisera arbetet
lyckades man öka antalet operationer med 211! Personalen
vid kliniken fick en bonuslön på totalt cirka 3 miljoner
kronor. Besparingen för Landstinget blev 3 ggr så mycket.
Inga negativa effekter noterades, tvärtom upplevde
samtliga inblandandade personalkategorier försöket som
mycket positivt. Det bör dock noteras att de olika
fackförbunden till en början var mycket negativa till
försöket. Vissa av förbunden gick med på försöket först
efter det att medlemmarna annars till 100% hotat med att
lämna förbundet! Läkarförbundets invändning var att 5%
var för litet. Fackföreningarna har med detta dokumenterat
att de är de verkliga bromsklossarna i vårt samhälle när man
vill effektivisera sjukvården. Hur reagerade då det
borgerligt styrda Landstinget i Stockhoms län, jo det
avskaffade bonuslönen och kommer att införa köp- och
säljsystemet med dess enorma byråkrati!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om
prestationsersättning inom sjukvården snarast utreds.
Stockholm 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)