Sverige är i kris! De offentliga utgifterna skenar för tillfället och budgetunderskottet har stigit till närmare 200 000 000 000 kronor. Räntan på den svenska statsskulden stiger med drygt 26 000 kronor i sekunden! I en situation som denna är det väsentligt att all offentlig verksmhet utvärderas och ifrågasätts. Inget område får anses så heligt att man inte ens diskuterar det.
Samtidigt är det viktigt att diskutera vilka områden staten skall behärska och vara bäst på och inom vilka områden som staten inte behövs. Till den senare delen hör definitivt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, SPRI.
SPRI:s största ''kunder'' i dag är landstingen. Samtidigt är det ingen hemlighet att landstingen i allt större utsträckning vänder sig till fristående konsulter för att utvärdera den egna verksamheten. Det är en sund utveckling, och innebär att SPRI:s roll blir allt mindre.
Den borgerliga regeringen har tillsatt en utredning som skall se över sjukvårdens framtida organisation och finansiering. Ett av de alternativ till finansiering utredningen har till uppgift att undersöka är en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. En sådan finansiering av sjukvården skulle innebära att landstingen försvinner, vilket i sin tur leder till att SPRI i framtiden inte fyller någon funktion. Dess uppgift bör i stället tas över av ett medicinalverk vars uppgift skall vara att kvalitetskontrollera sjukvården.
Tillsammans med statens mycket dåliga ekonomi är de två ovan nämnda skälen tillräckliga för att avveckla statens del av SPRI. Landstingförbundets del av finansieringen är naturligtvis inte möjlig att påverka genom beslut i riksdagen. Jag är dock övertygad om att landstingen som betalar via medlemsavgifter till landstingsförbundet säkert har större användning för pengarna till vård.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla statens del av SPRI.
Stockholm den 20 januari 1993 Liselotte Wågö (m)