Primärvården har en viktig roll i hälso- och
sjukvårdssystemet. Den skall tillgodose patienternas
rättmätiga krav på fungerande primärvård, präglas av hög
kvalitet, ha hög kompetens och utgå från en helhetssyn på
individen. För att dessa krav skall kunna uppfyllas krävs ett
samarbete mellan primärvårdens olika personalgrupper och
med andra vårdnivåer inom hälso- och
sjukvårdsorganisationen.
Dagens primärvård bygger på ett välutvecklat
områdesbaserat teamarbete. I teamen ingår flera
personalkategorier som distriktssköterskor,
undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter,
barnmorskor m.fl. Dessa personer har en utbildning som
väl motsvarar deras arbete. Deras arbetsuppgifter har också
under åren utvecklats, inte till följd av läkarbrist, utan i takt
med att primärvården fått ett ökat helhetsansvar för
medborgarna och att varje personalkategori ansvarar för
den vård och behandling som de är utbildade och tränade
för.
Styrkan i svensk primärvård kan sägas vara just detta
faktum att flera olika personalkategorier har kompetens för
viktiga insatser -- dvs. den samlade effekten av flera
yrkesgruppers arbete blir större än om varje enskild
arbetstagare arbetar var för sig.
Att patienterna i så stor utsträckning skall få en och
samma läkare tycker vi socialdemokrater är bra -- men
varför rasera hela den nuvarande
primärvårdsorganisationen?Vad är det för fel med
mödra- och barnavårdscentraler eftersom de måste
modelleras om för att ingå i ett husläkarsystem? Hur ska
BVC och MVC kunna arbeta med områdesansvar, om
primärvårdsområdena upphör?Vilka motiv kan
rättfärdiga att världens bästa hälsoförebyggande
organisation skall luckras upp? Vem har bett att få detta?
Vilka vårdfördelar räknar man med att vinna med det nya
systemet? Att läkarna får ekonomiska fördelar är helt klart,
men övriga personalkategorier?
I Stockholms läns landsting har den borgerliga
majoriteten redan beslutat om husläkare och det nya
systemet skall vara genomfört 1 januari 1994. En rad
remissinstanser har starkt kritiserat husläkarreformen --
bl.a. har uttryckts: fri etablering drabbar glesbygd
långtidssjuka, barn och gamla åsidosätts folkhälsoarbetet
försvagas när områdesansvaret försvinner risk för
övervård valfriheten för patienterna begränsas
läkaren isoleras och kvaliteten sänks samarbete med
övriga vårdgivare försvåras fungerande vårdcentraler
skrotas sjukvårdshuvudmännens ställning blir svagare
Vi anser att avsikten med förändringar i första hand
måste vara att utveckla dagens primärvård, inte avrusta
den. Vi socialdemokrater vill också verka för en ökad
valmöjlighet, inte tvärtom, vilket blir effekten av införandet
av ett husläkarsystem.
Ett konkret exempel på detta är lagförslagets paragraf 3
som innehåller en åldersgräns för när ungdomar har rätt att
själva välja husläkare. Denna är satt till 16 års ålder!
Husläkarreformen kräver fler läkare med
specialistutbildning. Denna utbildning skall enligt
propositionen ske på samma villkor som annan
specialistutbildning dvs. genom tillsvidareanställning. Var
skall denna utbildning ske? Detta är mycket otydligt, och
husläkarsystemets konstruktion kommer inte att göra det
möjligt att ha läkare i utbildning i anslutning till
husläkarexpeditionerna.
Det är också viktigt att framhålla att husläkare inte får
sammankopplas med företagshälsovård.
Företagshälsovården måste vara arbetsplats- och/eller
branschanknuten och kan därför inte ingå i något
husläkarsystem. Det är med stor oro som vi ser hur
fungerande företagshälsovårdscentraler i dag försvinner
och det förebyggande hälsoarbetet får mindre och mindre
resurser.
I Stockholms läns landsting finns åtskilliga bevis på att
husläkarsystemet slår sönder en väl fungerande primärvård.
Vi socialdemokrater i Stockholms stad och län vill att
primärvården skall ha ansvaret att vara medborgarens
förstahandskontakt med hälso- och sjukvården och ge
medborgarna hjälp och stöd i hälso- och sjukvårdsfrågor
alla tider på dygnet. En väl fungerande vårdkedja och
ansvar för folkhälsoarbetet kräver samarbete med
kommunen, skolan, folkrörelser och andra
samhällsfunktioner.
Då den borgerliga ledningen i Stockholms läns landsting
redan beslutat om införandet av husläkarsystem, vet vi att
den kritik som växt med anledning av propositionen i högsta
grad är befogad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:160
om husläkare m.m. och de ändringar i annan lagstiftning
som följer därav.
Stockholm den 23 mars 1993
Oskar Lindkvist (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Lars Ulander (s)
Bengt Lindqvist (s)
Kent Carlsson (s)
Sylvia Lindgren (s)
Thage G Peterson (s)
Anita Johansson (s)
Sören Lekberg (s)
Hans Göran Franck (s)
Björn Ericson (s)
Eva Johansson (s)
Ingela Thalén (s)
Ines Uusmann (s)
Sten Andersson (s)
i Stockholm
Pierre Schori (s)