Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar på
främst två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt/biologiska samt det psykologiska inklusive
socialpsykologin.
Vetenskaperna tillämpas av alla som är anställda inom
verksamhetsområdet men garanteras främst av två
yrkesgrupper -- läkare och psykologer -- med likvärdig
utbildning vad avser såväl bredd som fördjupning och
omfattning inom sina grundvetenskaper. Läkaren har en till
synes längre utbildning, men psykologen har oftast en väl så
omfattande vidareutbildning inom relevanta områden, om
ej alltid formaliserad.
Ledningsfunktionen inom hälso- och sjukvården är av
mycket stor betydelse, inte minst när det gäller att fortsatt
utveckla inriktningen av den psykiatriska verksamheten.
Den av riksdagen beslutade förändringen av HSL
fr.o.m. den 1 juli 1991 föregicks av farhågor att den
medicinsk/biologiska kompetensen skulle betonas alltför
starkt. Dessa farhågor har besannats när man t.ex. ser
utvecklingen inom psykiatrin. Det ledarskap som i vissa fall
utövades av t.ex. psykologer har nu nästan helt övertagits
av läkare.
Socialutskottet uttalade vid behandling av
propositionen:
Också inom psykiatrins område kan det finnas enheter
som inte nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar
för verksamheten.
Utskottet konstaterade vidare att:
...en stor del av den offentliga hälso- och sjukvården
enligt förslaget inte kommer att omfattas av något
lagreglerat ledningsansvar. Under utfrågningen har nämnts
att hälften av alla slutenvårdsplatser kan förväntas falla
utanför det lagreglerade området. Inom den i detta
avseende sålunda oreglerade delen av hälso- och
sjukvården kan alltså andra personalkategorier, t.ex.
sjuksköterskor och psykologer komma ifråga för ett samlat
ledningsansvar.
Trots dessa uttalanden kan alltså klart konstateras att
plattformen för den psykologiska vetenskapen och
tillämpningen inom psykiatrin kraftigt försvagas. Än större
har betoningen av en vetenskap blivit med införandet av en
patientansvarig läkare, då psykologer ej kan ges det
övergripande och kontinuitetsskapande ansvar som deras
patienter tidigare har erfarit -- och har rätt att erfara.
''Tillsyn'' av patienten utövas av en företrädare med en
annan vetenskaplig tradition och kunskap.
Landstingets kongress i maj 1992 riktade en stark kritik
mot den tolkning av HSL:s § 14 som drivits fram av
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:28).
Landstingsförbundets styrelse har vid en uppvaktning hos
socialdepartementet framfört önskemål om en ändring av
bestämmelserna om ledningsansvaret.
Till följd av kritiken förbereder Socialstyrelsen en enkät
till sjukvårdshuvudmännen rörande tillämpningen av HSL
§ 14.
Att tillämpningen av HSL § 14 skapar problem framgår
bl.a. av att kammarrätten i Jönköping genom en dom 1992-
12-08 underkände den organisation för delar av
vuxenpsykiatrin i Kronobergs läns landsting som sedan
1991-07-01 tillämpats med gott resultat för vårdarbetet.
Organisationen innebar bl.a. att det för två
vuxenpsykiatriska kliniker under sjukhusdirektören utsetts
psykologer som basenhetschefer som är chefsöverläkarens
överordnade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsekvenserna av den
genomförda ändringen i HSL avseende ett samlat
ledningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om psykologers ansvar i förhållande
till patientansvarig läkare.