Sedan flera år tillbaka pågår ett omfattande
förnyelsearbete i landstingen. Inom primärvården har
förändringsarbetet haft till syfte att öka tillgängligheten och
kontinuiteten i vården och att skapa väl fungerande vårdlag
som tar ansvar för ett bestämt geografiskt område. Detta så
kallade områdesansvar har gjort det möjligt för
primärvårdens personal att organisera vården utifrån en
helhetssyn på hälsa och behov av sjukvård hos de
människor som är bosatta i området.
En annan sida av förnyelsen har tagit fasta på
driftsformen. Ett alternativ till den egna regin är att driva
verksamheten i kooperativ regi. Ett exempel på detta är
personalkooperativet AKKA i Västerhaninge utanför
Stockholm. AKKA har under sina två verksamhetsår blivit
en dokumenterat uppskattad vårdcentral i sitt område. I
kooperativet är både läkare, sjuksköterskor,
undersköterskor och sjukgymnaster medlemmar.
AKKA står för en vårdideologi som innefattar en väl
utbyggd primärvård med rätt vårdnivå och områdesansvar.
På AKKA är personalen mycket mån om kontinuiteten, det
vill säga att patienterna ska få träffa samma personal vid
varje vårdtillfälle.
Flera liknande personalkooperativ inom primärvården
har bildats eller står i begrepp att bildas.
Inom konsumentkooperationen (bl.a. HSB) utvecklas
också olika modeller för långtgående brukar- eller
konsumentinflytande inom vård och omsorg.
Utgångspunkten är att med boendet som bas kombinera
entreprenadverksamhet till kommuner och landsting med
långtgående brukarinflytande och möjlighet att organisera
och utveckla arbetet.
Modellen bygger på möjligheten att bli medlem i en
kooperativ vårdcentral och har därmed alltså ett
långtgående brukarinflytande eller konsumentinflytande
inbyggt i själva uppbyggnaden.
I Japan, Spanien och Kanada har man sedan flera
decennier, i ökande omfattning och med stor framgång
bedrivit konsumentkooperativ hälso- och sjukvård.
Det är uppenbart att det nu liggande förslaget om
husläkare försvårar eller gör det omöjligt för de kooperativa
inslagen i vården trots att man i propositionen säger sig vara
öppen för olika driftsformer.
I kooperationens idé ligger att människor kan samverka
för gemensamma lösningar. Inom hälso- och sjukvården
kan detta ske i så väl konsumentkooperativa som
personalkooperativa former och i olika blandformer.
Det föreliggande förslaget till lag om husläkare innebär
att allt initiativ och ansvar för organisationen av
primärvården flyttas från såväl konsumenterna som
vårdpersonal i allmänhet till läkarkåren. Andra
personalkategorier såsom distriktssköterskor och
sjukgymnaster blir även formellt fråntagna möjligheten till
självständigt ansvar i utformningen av primärvården. Dessa
personalgruppers kompetens och erfarenheter underordnas
läkarens uppfattning om vad som är god hälso- och
sjukvård.
Husläkarsystemet såsom det föreslås i propositionen
kommer också att försvåra för hälso- och sjukvården att
utgå ifrån ett geografiskt område och därmed ta hänsyn till
de hälsoproblem och de hälsorisker som finns i ett speciellt
område.
I propositionen står att ''rätt vårdnivå för aktuella behov
är en grundförutsättning för en sund sjukvårdsekonomi''.
Detta måste ju också gälla inom primärvården. Den
fokusering på läkarna som föreslås kommer i värsta fall att
motverka en sådan utveckling.
Då förslaget väsentligt försvårar eller förhindrar
utveckling och tillkomst av såväl konsument- som
personalkooperativ inom primärvården, inskränker det den
fria etableringen av vårdkooperativ och rubbar
producentneutraliteten mellan olika driftsformer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:160
om husläkare m.m.
Stockholm den 23 mars 1993
Sylvia Lindgren (s)
Jan Andersson (s)
Oskar Lindkvist (s)