I regeringsförklaringen 1991 sägs angående synen på
människan och människolivets helgd bl a följande: ''Alla
människor har samma värde. Den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv.''
Idag aborteras runt 35 000 människofoster per år i
Sverige. Detta faktum kan knappast anses stå i
överensstämmelse med principen: ''Den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv.''
I utredningen om det ofödda barnet SOU 1987:11 heter
det i utredningens övervägande:
Det är enligt vår uppfattning uppenbart att man inte
längre kan betrakta modern och det blivande barnet som en
enda individ. I synnerhet är det omöjligt att se fostret som
en del av kvinnans kropp när man diskuterar fosterskador.
Eftersom fostret är ett människoliv i utveckling kan
fosterskador ge bestående men för den individ som senare
föds. Ett skydd för fostret är därför ett skydd för denna
individ.
Därmed konstaterar utredningen att både modern och
det väntade barnet är två individer som båda är
''skyddsvärda''.
Med den nuvarande abortlagen har det väntade barnet
inte något skydd från samhället förrän det är ''livsdugligt'',
dvs i ett mycket sent skede av graviditeten.
För mig hänger det ofödda barnets rätt till liv samman
med demokratins innersta kärna och med grunden för
människovärde och solidaritet. Det är en kristdemokratisk
uppfattning att samhället ska hjälpa och skydda det svaga,
även det ofödda barnet.
Det är viktigt att klargöra att begreppet fri abort inte har
något med begreppet frihet att göra. En abort är ett
frihetsberövande ingrepp och en nödåtgärd. Den
nuvarande abortlagen bygger på en rad principer som jag
anser är felaktiga. Lagen ger en oinskränkt rätt för en
individ över en annan individ. Egentligen ger det argument
som framfördes för den nuvarande lagen, nämligen om
individens rätt att bestämma över sin kropp, skäl för en
restriktiv abortlag. Det ofödda barnet kan inte artikulera
sin rätt att bestämma över sin kropp. Därför bör samhället
ställa sig som garant för det ofödda barnet.
Den nuvarande abortlagen har lastat över hela ansvaret
på den enskilda kvinnan. Samhället tvår sina händer. Den
enskilda kvinnan fråntogs det stöd som kan behövas mot
påtryckningar utifrån. Även det ofödda barnets fader har
fråntagits inflytande över situationen.
Det finns enligt min mening synnerliga skäl att förändra
abortlagen. Innan en ny abortlag med förstärkt skydd för
fostret har kunnat träda ikraft bör emellertid, inom ramen
för nuvarande lag, vissa ändringar göras:
Mödrahälsovården ska utgå ifrån att graviditet är något
positivt för föräldrarna och att graviditeten bör fullföljas.
Den abortsökande ska delta i ett obligatoriskt samtal
med läkare, kurator eller motsvarande. Även fadern ska ha
möjlighet att ge sin mening tillkänna.
Vid de föreslagna obligatoriska samtalen ska det vara
möjligt att få svar på frågan om skäl för den sökta aborten,
i syfte att ge den abortsökande all erforderlig hjälp.
Utifrån värderingen ''Den grundläggande mänskliga
rättigheten är rätten till liv.'' måste abortlagen förändras i
positiv bemärkelse. Riksdagen bör därför föreslå
regeringen utreda hur en sådan förändring kan ske med
syftet att stärka fostrets rätt till liv så att därmed antalet
aborter reduceras. En förändrad abortlag ska också inriktas
på att garantera sjukvårdspersonal som så önskar att slippa
delta vid abortingrepp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande mödrahälsovårdens
förhållningssätt vid graviditeter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande abortsökandes
obligatoriska samtal med läkare, kurator eller motsvarande
samt faderns möjlighet till sådana samtal,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
positiv ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till
liv.
Stockholm den 15 januari 1993
Kjell Eldensjö (kds)