Motion till riksdagen
1992/93:So414
av Kenth Skårvik (fp)

Whiplash


Whiplash är engelska och kan närmast översättas till
pisksnärt, det svenska namnet för skador på halsryggen,
muskler, senor och ligament.
Skadorna är i de allra flesta fall uppkomna i trafiken som
resultat av att ett fordon som framfördes i låg hastighet,
eller står stilla, bakifrån påköres av fordonsförare som inte
klarar att bromsa in fordonet. Till en stor del beror den här
typen av trafikskador på att förarna inte håller ett säkert
avstånd mellan fordonen.
Vid en påkörningssituation kastas nacken bakåt med
stor kraft, vilket kan beskrivas som pisksnärt. Skadan leder
ofta till långa perioder av kraftlöshet, huvudvärk, yrsel,
domningskänslor, nacksmärtor, sömnlöshet, försämrad
motorik, koncentrationsstörningar och minnessvårigheter.
Även andra symptom uppträder. Smärtorna kan i flera fall
bli kroniska, framförallt om den skadade inte får adekvat
vård på så tidigt stadium som möjligt.
Att skadorna drabbar många är känt från tillgänglig
statistik. Varje år skadas 10 000 personer, de flesta i
trafiken. 105 av de skadade får svårare skador som leder till
långtidsbesvär, sjukskrivningar och nedsatt arbetsförmåga.
Kostnaderna för den enskilde och för samhället är självfallet
stora.
Vad händer då, generellt med personer som råkat ut för
whiplash? Om allt fungerar som det ska, erbjuds medicin
och sjukgymnastik. Nytt är akupunktur och
laserbehandling. Operation tillgripes vid svårare fall.
Som framgår ovan går smärtorna för många inte över.
Det kan leda till psykiskt lidande, som kan förstärkas av
problem med försäkringsbolagen. Det kan också ta lång tid
att få skadan klassad som invaliditetsskada.
Ersättningsbeloppen visar stora variationer. För
utomstående är det också svårt att göra rättvisa
bedömningar till omfånget av ''sveda och värk''.
Problemen ur de skadades synpunkt kan idag beskrivas
som att man inte snabbt nog får diagnoser och rätt
rehabilitering. Kanske man behandlas av ortopeder, när det
i högre grad rör sig om neurologiska problem. Patienter som
bedöms ha fått lindrigare skador, kan i själva verket ha
riktigt ont och får inte nån rätsida på sin situation.
Studier som gjorts vid Östra sjukhuset i Göteborg visar
på förlängda besvär för de skadade. Mellan 10 % och 30 %
av skadorna ger långtidsbesvär.
RTP, riksförbundet för trafik- och polioskadade, hjälper
de whiplashdrabbade, men har begränsade möjligheter att
gå in och bistå i de enskilda fallen.
Med patienten i centrum bör den skadade ha rätt till en
medicinsk utredning som svarar mot den situation patienten
befinner sig i. Försäkringsväsendet bör stå för kostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de whiplashskadades rätt till vård
och rehabilitering,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
kartlägger whiplashskadornas omfattning och i hur hög grad
dessa lett till handikapp och andra men för den enskilde.

Stockholm den 14 januari 1993

Kenth Skårvik (fp)