Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar på
främst två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt/biologiska samt det psykologiska -- inklusive
socialpsykologin. Vetenskaperna tillämpas av alla inom
verksamheten anställda, men garanteras främst av två
yrkesgrupper -- läkare och psykologer -- med likvärdig
utbildning vad avser såväl bredd som fördjupning och
omfattning inom sina respektive grundvetenskaper.
Läkaren har genom sin formaliserade
specialistutbildning till synes en längre utbildning -- men
psykologen har oftast en väl så omfattande vidareutbildning
inom relevanta områden, om ej alltid formaliserad. Båda
kompetenserna är oundgängliga i de nämnda
verksamheterna för att bibehålla och utveckla såväl innehåll
som kvalitet i utrednings-, behandlings- och vårdarbetet.
Enbart de individuella patientärendena kan utgöra
indikatorer på vilken av kompetenserna som är den som
bäst lämpar sig -- oftast i kombination med den andra -- att
utnyttjas i det enskilda fallet.
För att fortsatt utveckla inriktningen av den psykiatriska
verksamheten liksom för att säkra och förbättra kvaliteten
och därvid ansvara för såväl patienters som medarbetares
väl och ve är ledningsfunktionen av utomordentligt stor
betydelse. Den av riksdagen beslutade förändringen i HSL,
vilken trädde i kraft 1/7 1991, syftade bl.a. till att
ledningsansvaret skulle kunna samlas hos den som bäst var
lämpad att bära ansvaret för såväl patienter som
verksamhetsadministration samt utveckling av densamma.
Ur socialutskottets utlåtande kan följande citeras:
Också inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte
nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för
verksamheten. --
--
--
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den
offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte
kommer att omfattas av något lagreglerat ledningsansvar.
Under utfrågningen har nämnts att hälften av alla
slutenvårdsplatser kan förväntas falla utanför det
lagreglerade området. Inom den i detta avseende sålunda
oreglerade delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra
personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer,
komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
Farhågor fanns inför förändringarna i HSL att resultatet
skulle bli en ökad betoning av den medicinskt/biologiska
kompetensen genom att enbart läkare gavs det samlade
ledningsansvaret. Dessa farhågor besannas nu när vi ser
utvecklingen inom psykiatrin efter 1/7 1991. De relativt få
men fungerade självständiga ledarskap som utövades av
t.ex. psykologer har nu övertagits av läkare i nästan total
omfattning. Konsekvenserna för verksamheterna är ännu ej
möjliga att överblicka. Klart är att plattformen för den
psykologiska vetenskapen och tillämpningen inom
psykiatrin -- med dess kort- och främst långsiktiga
konsekvenser för verksamhetsinnehåll och utveckling --
kraftigt försvagas. Socialutskottets förhoppningar om en
breddning av kompetensurvalet för ett samlat
ledningsansvar kan således för psykiatrins del redan nu
anses ha kommit på skam. Än större blir denna betoning av
en vetenskap med införandet av patientansvarig
läkare då psykologer med ett direkt behandlingsansvar ej
kan ges det övergripande och kontinuitetsskapande ansvar
som deras patienter har rätt att få erfara och tidigare har
erfarit. ''Tillsyn'' av patienten utövas av en företrädare för
en annan vetenskaplig tradition och kunskap.
Även landstingsförbundets kongress i maj 1992 riktade
en stark kritik mot den tolkning av HSL 14
§ som drivits fram i flera landsting till följd av
socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:28).
Landstingsförbundets styrelse har även framfört önskemål
om ändring av bestämmelserna om ledningsansvaret vid en
uppvaktning hos socialdepartementet. Till följd av kritiken
förbereder socialstyrelsen en enkät till
sjukvårdshuvudmännen rörande tillämpningen av HSL 14
§.
Förbundet kan vidare konstatera att tillämpningen av
HSL 14 § fortlöpande skapar problem för verksamheten.
Exempelvis underkände kammarrätten i Jönköping genom
en dom 1992-12-08 den organisation för delar av
vuxenpsykiatrin i Kronobergs läns landsting som sedan
1991-07-01 tillämpats med gott resultat för vårdarbetet.
Organisationen i Kronobergs läns landsting innebar bl.a. att
det för två vuxenpsykiatriska kliniker under
sjukhusdirektören utsetts psykologer som basenhetschefer
överställda chefsöverläkare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsekvenserna av den
genomförda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen
avseende ett samlat ledningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om psykologers ansvar
i förhållande till patientansvarig läkare inom främst de
psykiatriska verksamheterna skyndsamt bör utredas.