Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar på främst två vetenskaps- och kunskapsområden, det medicinskt/biologiska samt det psykologiska -- inklusive socialpsykologin. Vetenskaperna tillämpas av alla inom verksamheten anställda, men garanteras främst av två yrkesgrupper -- läkare och psykologer -- med likvärdig utbildning vad avser såväl bredd som fördjupning och omfattning inom sina respektive grundvetenskaper.
Läkaren har genom sin formaliserade specialistutbildning till synes en längre utbildning -- men psykologen har oftast en väl så omfattande vidareutbildning inom relevanta områden, om ej alltid formaliserad. Båda kompetenserna är oundgängliga i de nämnda verksamheterna för att bibehålla och utveckla såväl innehåll som kvalitet i utrednings-, behandlings- och vårdarbetet. Enbart de individuella patientärendena kan utgöra indikatorer på vilken av kompetenserna som är den som bäst lämpar sig -- oftast i kombination med den andra -- att utnyttjas i det enskilda fallet.
För att fortsatt utveckla inriktningen av den psykiatriska verksamheten liksom för att säkra och förbättra kvaliteten och därvid ansvara för såväl patienters som medarbetares väl och ve är ledningsfunktionen av utomordentligt stor betydelse. Den av riksdagen beslutade förändringen i HSL, vilken trädde i kraft 1/7 1991, syftade bl.a. till att ledningsansvaret skulle kunna samlas hos den som bäst var lämpad att bära ansvaret för såväl patienter som verksamhetsadministration samt utveckling av densamma.
Ur socialutskottets utlåtande kan följande citeras:
Också inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för verksamheten. --
--
--
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte kommer att omfattas av något lagreglerat ledningsansvar. Under utfrågningen har nämnts att hälften av alla slutenvårdsplatser kan förväntas falla utanför det lagreglerade området. Inom den i detta avseende sålunda oreglerade delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer, komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
Farhågor fanns inför förändringarna i HSL att resultatet skulle bli en ökad betoning av den medicinskt/biologiska kompetensen genom att enbart läkare gavs det samlade ledningsansvaret. Dessa farhågor besannas nu när vi ser utvecklingen inom psykiatrin efter 1/7 1991. De relativt få men fungerade självständiga ledarskap som utövades av t.ex. psykologer har nu övertagits av läkare i nästan total omfattning. Konsekvenserna för verksamheterna är ännu ej möjliga att överblicka. Klart är att plattformen för den psykologiska vetenskapen och tillämpningen inom psykiatrin -- med dess kort- och främst långsiktiga konsekvenser för verksamhetsinnehåll och utveckling -- kraftigt försvagas. Socialutskottets förhoppningar om en breddning av kompetensurvalet för ett samlat ledningsansvar kan således för psykiatrins del redan nu anses ha kommit på skam. Än större blir denna betoning av en vetenskap med införandet av patientansvarig läkare då psykologer med ett direkt behandlingsansvar ej kan ges det övergripande och kontinuitetsskapande ansvar som deras patienter har rätt att få erfara och tidigare har erfarit. ''Tillsyn'' av patienten utövas av en företrädare för en annan vetenskaplig tradition och kunskap.
Även landstingsförbundets kongress i maj 1992 riktade en stark kritik mot den tolkning av HSL 14
§ som drivits fram i flera landsting till följd av socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:28). Landstingsförbundets styrelse har även framfört önskemål om ändring av bestämmelserna om ledningsansvaret vid en uppvaktning hos socialdepartementet. Till följd av kritiken förbereder socialstyrelsen en enkät till sjukvårdshuvudmännen rörande tillämpningen av HSL 14
§.
Förbundet kan vidare konstatera att tillämpningen av HSL 14 § fortlöpande skapar problem för verksamheten. Exempelvis underkände kammarrätten i Jönköping genom en dom 1992-12-08 den organisation för delar av vuxenpsykiatrin i Kronobergs läns landsting som sedan 1991-07-01 tillämpats med gott resultat för vårdarbetet. Organisationen i Kronobergs läns landsting innebar bl.a. att det för två vuxenpsykiatriska kliniker under sjukhusdirektören utsetts psykologer som basenhetschefer överställda chefsöverläkare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av den genomförda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen avseende ett samlat ledningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om psykologers ansvar i förhållande till patientansvarig läkare inom främst de psykiatriska verksamheterna skyndsamt bör utredas.
Stockholm den 13 januari 1993 Siw Persson (fp)