Det har under ett antal år diskuterats och föreslagits åtgärder för att minska samhällets kostnader för läkemedel. Inom framför allt den slutna vården finns det läkemedelskommittéer, som bl.a. har till uppgift att se över sortiment och prisbild.
Det finns i dag en medvetenhet om förskrivning och kostnader, som alldeles säkert har pressat ner de totala läkemedelskostnaderna. De nya modellerna för den slutna vården, med ett markerat kostnadsansvar, har drivit på översynen.
Inom den öppna vården strävas det efter att patienterna på sikt skall träffa samma läkare vid varje besök, vilket i framtiden bör eliminera överutskrivningar och bristfällig uppföljning av läkemedelskonsumtionen hos den enskilde patienten.
Trots alla insatser förekommer det att enskilda, ofta äldre patienter, får stora doser av både receptbelagda och icke receptbelagda mediciner utskrivna. När en person under kort tid har fått 4 000--5 000 Alvedon utskrivna på recept, vore det önskvärt att ortens apotek inte hindrades av sekretessbestämmelserna från att uppmärksamma sjukvården om detta. Det kan inte heller vara försvarligt att enskilda personer inte hinner nyttja medikamenterna, utan kan ha mediciner för över 10 000 kronor i lager. Risken för att mediciner kan överkonsumeras eller överlåtas till andra kan man heller inte bortse från. Kostnadsansvaret för patienterna ligger i dessa fall på RFV, men fördyringarna drabbar alla på sikt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Läkemedelsverket får i uppdrag att lägga fram ett program för att förhindra överutskrivning av läkemedel.
Stockholm den 12 januari 1993 Iréne Vestlund (s)