Under senare år har man inom hälso- och sjukvården
iakttagit att främst ungdomar söker hjälp på grund av
symtom som tillskrivs att de varit fast i olika religiösa sekter.
Man brukar kalla tillståndet ''sektsjuka''. Det är sedan länge
känt i USA och med nyandlighetens internationalisering är
det inte förvånande att problemet även nått Sverige.
Sekt i det här sammahanget definieras som ett samfund
som inte erkänner andra samfund och/eller inte erkänns av
dem. Hängivenhet och engagemang tycks vara viktiga
komponenter i kontakten med de aktuella rörelserna som
kan vara av såväl religiös som icke religiös natur.
Destruktiva sekter har en antidemokratisk prägel, där
tankar, känslor och handlande toppstyrs. Ifrågasättande får
inte förekomma och insyn förhindras. Medlemmarna kan
på grund av psykisk, kroppslig och ekonomisk utsugning
förändras till enkelspåriga och otrygga människor som inte
mognar och utvecklas.
De personer som försöker göra sig fria och söker hjälp
uppvisar olika symtombild. Ångest, skuldkänslor och
självmordstankar är vanliga. Psykotiska tillstånd kan
förekomma.
Kunskapen inom hälso- och sjukvården inklusive
psykiatrin samt inom socialtjänsten är mycket begränsad.
Svensk psykiatrisk förening skriver våren 1992 att man står
inför ett problemområde som är multidimensionellt och
komplicerat och att osäkerhet råder om den inriktning som
behandlingen i förekommande fall bör ha. Någon samlad
kunskap synes inte finnas i Sverige vilket leder till att
behandlingen mycket blir beroende på vilken psykiater
patienten möter.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att man dels
måste satsa på forskning för att klarlägga omfattningen av
sektsjuka och vilka individer som löper risk att hamna i
denna situation, dels på utveckling av vård, behandling och
rehabilitering av dessa individer. Eftersom antalet personer
med sektsjuka sannolikt är begränsat vore det en fördel om
forskning och utveckling inom området kunde knytas till en
avdelning, lämpligen vid ett universitetssjukhus, som också
kunde förmedla kunskap om sektsjuka och dess behandling
till övrig hälso- och sjukvård samt socialtjänsten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av förekomsten av
''Sektsjuka'',
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring ''sektsjukans''
orsaker och behandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av personal för
behandling och rehabilitering av ''sektsjuka''.
Stockholm den 11 januari 1993
Barbro Westerholm (fp)